Derbydags - och den här gången gäller det mer än bara äran
Det är mycket som ska klaffa om AIK ska vinna över Djurgården. Då en seger i matchen är ett måste bör AIK ta ett steg tillbaka, något som Money inte borde ha något problem med då han förändrat inför varje match i år.
Derbyn handlar om ära, mycket ära. Ingen vill förlora, varför derbymatcher alltid är spännande och intressanta tillställningar. Stämningen är alltid på topp på läktarna, och hela luften vibrerar av nervositet. Den här gången handlar det om mycket mer än äran. AIK har haft en helt misslyckad säsong och parkerar nu på tioende plats i Allsvenskan. Laget åker om ett par veckor ner till den andra räddningsplankan - bortamatchen mot Valencia. En seger där skulle rädda mycket, men särskilt troligt känns en bortaseger mot Spaniens just nu bästa lag. Nej, istället är det återigen Svenska Cupen som kan rädda Gnagets säsong. Denna fina och av hävd lyckade svartgula turnering har nu för AIK:s och Djurgårdens del kommit till kvartsfinal. En AIK-seger och vägen till bucklan och Europa ligger öppen. En förlust och det blir en av de kallaste och längsta vintrar som upplevts i AIK.
Spelmässigt syns en gryende form. Pa-Modou Kahs ankomst har lyft mittfältsspelet mer än en klass. 4-5-1 fungerar bra i defensiven, även om vi föll ihop mot Malmö efter Frisks märkliga straff i inledningen av den andra halvleken. Det som offensivt är tänkt att vara 4-3-3 tenderar mer åt att variera mellan 4-6-0 och 6-3-1 då yttrarna inte orkar upp efter defensivarbete, eller då spjutspetsen löpt ner i mittfältet för att söka boll. På sikt tror jag att det här kan bli bra, riktigt bra, men Cupderbyt är inte på sikt - det är nu.
Åter till Malmö-matchen. Anders Frisk blåser två lättvindiga straffsparkar till Malmö, den första av dem kommer direkt i inledningen av andra halvlek och det är där matchen dör. Jag vill påstå att det inte är Frisk som dödar matchen. Var tog AIK-spelarnas moral och vilja vägen? Malmö är jättebra just nu, men AIK stod väl upp i en halvlek, för att efter straffen vika ner sig totalt. Det kan jag inte beskylla Frisk för.
Djurgården har mycket att tänka på. Ifjol tog de hem båda titlarna och tänker sig säkert att göra om den bedriften i år. Förra matchen kanske blev den vändning som Djurgården behövde för att lyckas med detta. Efter en tids Djurgårdssvacka har det faktiskt blivit lite spänning om vem som ska ta hem Allsvenskan och frågan är om Sören/Zoran vågar spela sitt bästa manskap i Cupderbyt. Jag tror att man gör det. Framförallt då man inte har råd med en förlust mot AIK, det skulle kunna bli till en självförtroendekris som orsakar två missade titlar.
Hur ska då AIK spela för att slå ärkerivalen. Ställ upp med 4-4-2 i diamant, ett spelsystem alla i truppen är bekväma i. Ställ upp med Håkan Svensson i mål. En backlinje som från höger är Per Nilsson, Krister Nordin, Fredrik Björck och Gary Sundgren. Som balansspelare ska givetvis Pa-Modou Kah spela, offensivt bör Derek Boateng få chansen att göra det oväntade. Högerytter bör vara Stefan Ishizaki och på vänstern Mats Rubarth. På topp ska Kwame Quansah och Daniel Hoch spela. På bänken finns då kvaliteter i Martin Åslund, Karl Corneliusson, Jimmy Tamandi och Samuel Ayorinde att tillgå för eventuella byten i samtliga lagdelar.
Det viktigaste botemedlet mot Djurgården är dock inte vem ur AIK-truppen som spelar var, det viktigaste botemedlet stavas HJÄRTA. Plocka fram allt det hjärta och all den vilja som ni visade i fjolårets cupfinal, då kommer det vara den svartgula kortsidan som jublar sist.