Lundqvists krönika: Jag är en idiot
Kan man säga att vi ska visa alla nästa år? Kan man säga att nästa år hamnar guldet åter i Solna? Kan man göra det i år och ändå bli tagen på allvar? Ja, jag hoppas i alla fall det.
Säsongen är över. Det är bara att inse. AIK misslyckades med att gripa det sista halmstrået som bestod i avancemang ut i Europa via Svenska cupen. Gårdagens förlustmatch mot Djurgården understryker bara det faktum att det vilar en förbannelse över lag som kommit in i en negativ trend.
Trots bra spel, i första halvlek bitvis lysande, ville bolluslingen inte in bakom storspelande Dembo Tourray i djurgårdsmålet. Chanser saknades absolut inte men har man inget flyt så har man.
Tourray var som sagt mycket bra men det är inte hela sanningen. Lika sant är nämligen att AIK saknar självförtroende vilket leder till att när chanserna dyker upp är spelarna inte tillräckligt distinkta. Det tänks lite för länge, tvekas lite för mycket och när avslutet äntligen tas känner spelarna på sig att det INTE ska bli mål.
Djurgårdens spelare som däremot vant sig vid medgång och flyt skapar inte mycket mer än de två målen. Skillnaden är att när chansen dyker upp för dem så vet de att bollen kommer att gå i mål. Därför varken tänker eller tvekar de.
Nå, nu är denna olycksaliga säsong till ända och det gäller att blicka framåt. Jag är ledsen, men jag kan inte se bortamötet mot Valencia ens som ett halmstrå utan det är kort och gott säsongen 2004 som gäller.
Richard Money sade efter matchen att han hoppas att det nu blivit synligt vad AIK håller på att bygga upp. Visst, jag tycker att det börjar skönjas även om en hel del återstår. Kah och Boateng kommer att bli stora tillgångar och runt dessa två kan ett mycket bra mittfält formeras. Björck och Nilsson är framtidens mittlås och med Andreas Andersson tillbaka i vår ser det onekligen ut som om vår centrallinje ska kunna hålla hygglig allsvensk klass.
På kanterna finns vissa tveksamheter. På vänsersidan har Tjerna utvecklats till en bra vänsterback men frågan är om han är eller kommer att bli tillräckligt bra. På högerbacken har Pelle Nilsson fått spela lite för ofta. Pelle ska vara mittback och ett högerbacksalternativ måste hittas då Money inte verkar tro på varken Corneliusson eller Tamandi. Fick jag välja skulle jag satsa på Tamandi. Jag har haft svårt att begripa att han ständigt ställts utanför laget i höst.
Yttermittfältarna måste bli Ishizaki och Rubarth. Här gäller det dock att Ishizaki måste bli jämnare och Rubarth lära sig att tygla sitt humör. Slår detta in kommer vårt mittfält att bli svårmött nästa år.
På topp bredvid Adde behövs något nytt. jag tycker inte att varken Hochen eller Åslund håller. Det jag skulle önska är en striker, en kille som går rätt på mål utan att tveka. Varför inte testa Marklund från Café Opera? Arash finns också och hur bra han egentligen är vet vi inte riktigt än.
Utöver detta finns spelare som Kalle Kula som jag ser som en bra komplementsspelare. Kalle kan gå in såväl i backlinjen som på mittfältet där han kan spela både på kanten eller centralt. Åslund och Hoch kan öka intensiteten på träningarna genom att konkurrera om platser på såväl mittfältet som i anfallet.
Däremot känns det inte som om det finns plats för Ayorinde, Samuelsson och Kibebe i framtida AIK. Bättre då att ge speltid åt unga hungriga killar som Martin Mutumba, Kweku Turksson, Tolga Ünal och Micke Thorstensson. Dessa unga killar måste matchas in på sikt men det måste göras klokt.
Kapten Nordin då? Ja, jag har svårt att se Krille som ordinarie i startelvan nästa år. Han kan konkurrera som alla andra och bli en mycket bra tofte eller trettonde man men att han ska gå före Kah på mittfältet eller Pelle i mittförsvaret kan jag inte se.
Vad som kanske är viktigast av allt är att vilka som än ska representera AIK nästa år, vilka nyförvärv vi än skaffar så måste det finnas 12-13 spelare som känner tränarens förtroende. Det har valsats runt på tok för mycket med många spelare i olika och ovana positioner. Visst, skador och avstängningar har ställt till det men i viss mån har Mr Money själv stått för laborationerna. Placeringen av Kah som högerback igår är det senaste i raden av exempel.
Får vi bara lite kontinuitet och om flytet vänder åter så kan vi säga som vi sagt flera år i rad nu nämligen att: Nästa år då jävlar. Frågan är om vi låter trovärdiga när vi upprepar detta mantra varje år i oktober? Nå, jag säger det i alla fall i år igen och jag vet inte om det beror på att jag helt enkelt är en idiot...
