AIK-Djurgårdens IF 1-1
AIK slarvade bort segern i dagens derby på Råsunda mot Djurgårdens IF. Efter en alldeles lysande första halvlek kom man ut i andra med ett mittfält som verkade ha tappat förtroendet för backlinjen.
En så sprakande inledning som den idag var det ett bra tag sen jag såg AIK prestera. Efter de första minuterna så tog man över händelserna totalt och producerade massvis med chanser och fint spel. När 1-0 målet kom i den 12: minuten så kändes som om detta skulle kunna sluta med precis hur stora siffror som helst. Innan målet hade DIF haft en möjlighet som dock inte resulterade i något och AIK hade haft tre hyfsade chanser, varav en lite slarvig frispark från Tjerna, och dominerat spelet om inte totalt så i alla fall till klart största delen.
AIK´s spelövertag fortsatte efter målet och nu följde en rätt hård period i matchen. Domare Frisk verkade ha lagt en oerhört hög nivå på sina beslut och det kapades "friskt" över hela planen. Denna period slutade med en mycket märklig och plötslig varning på Andreas Andersson i den 22:a minuten.
Resten av halvleken förlöpte ungefär som man kan förvänta sig att sista 10 minuterna av en match där det ena laget leder med 3-0 skulle förlöpa. AIK spelade stabilt och bra och DIF verkade bara försvara sig halvhjärtat.
Det som satte lite griller i huvudet på oss åskådare var AIK´s bristande kantspel. Man kom visserligen igenom på mitten gång på gång och Nebo har nog aldrig vunnit fler nickdueller men kantspelet kändes i det närmaste obefintligt. Thylle är ingen bolldrivare av klass och Sharbel hamnade gång på gång för långt in i banan.
Om kantspelet satte griller i huvudet under den första halvleken satte hela mittfältet ännu mer griller i den andra. AIK´s anfall och försvar fungerade delvis men hela mittfältet verkade ha tappat tron på sina försvarare. Gång på gång så befann man sig för djupt ner och "hjälpte" försvaret att rensa bollar vilket gav DIF möjlighet att under alldeles för långa perioder behålla bollen på AIK´s planhalva. När mittfältarna backade för långt hem fanns det helt enkelt nästan inga offensiva spelalternativ och ingen som kunde ta emot bollrensningar. Detta gav följden att, förutom att offensiven dog ut, försvaret fick det väldigt svårt att spela något konstruktivt försvarsspel då man blev ihoptryckta på en smal linje utan medspelare framför sig.
Om det efter den första halvleken kändes som om vinsten var en smal sak så kändes det efter 15 minuter i den andra halvleken som om det bara var en tidsfråga innan DIF skulle kvittera.
Efter att Jones Kusi-Asare, som byttes in i den 42:a minuten, och Abgar Barsom bjudit på stor underhållning vid flera tillfällen kändes kvitteringen i den 85:e minuten tyvärr helt rättvis. Efter en hörna som AIKarna inte lyckades rensa bort så drog Kusi-Asare till ett hårt skott c:a 7 meter utanför straffområdet som ställde Daniel Andersson och gick intill den högra stolpen.
De sista 7 minutrarna kom AIK igång igen dock utan att vara i närheten av nivån man höll i första halvlek.
