Gästkrönika: Andra säsongen är svårast...
Andra säsongen är svårast säger de. Att vara nykomling innebär ofta förmånen att ibland bli aningen underskattad. Huruvida AIK verkligen fick åtnjuta den favören under fjolåret vill jag låta vara osagt. Jag är nämligen rätt säker på att det är skillnad på att vara nykomling i allsvenskan och heta t ex Gefle jämfört hur det är att vara detsamma med AIK´s vackra klubbmärke på tröjan.
Ifall nu underskattningsfaktorn är stor säsong ett och sedan skulle vara borta under den andra säsongen och detta är grunden för att andra säsongen anses svårare än första så kanske, jag säger kanske, inte regeln om den svåra andra säsongen gäller vårt svartgula lag fullt ut. Kan det rentav vara så att vi kan vänta oss en bättre säsong i år än vi fick i fjol? Vad skulle i så fall tala för det?
Jag kan faktiskt se ganska mycket som får mig att tro att 2007 blir en – för AIK´s del – bättre allsvenska än 2006. Se här bara:
Laget är i stort sett detsamma. Årets AIK borde därmed vara mer samkört, vi-känslan bör vara starkare och de enskilda spelarna borde känna större trygghet i truppen, större gemenskap och inte minst – klubbkänslan bör vara starkare. Särskilt när det gäller spelare som kom nya inför eller under förra säsongen. Längre tid i en klubb ökar känslan för klubben. Därför känner spelare som Mendez, Burgic, Özkan, Pavey, Figueiredo, Hulsker, Markus Jonsson och jodå, även Dulee Johnsson sig mer som AIK´are nu än de gjorde förra året.
Nyförvärven kommer i år att stärka laget. De nya spelarna är bättre än de som lämnat. När dessutom vi-, lag- och klubbkänslan är stark i truppen så anammas denna snabbare och lättare av nytillkomna spelare. AIK har således ett starkare lag i år än under 2006.
Resultatet 2006 talar också för AIK anno 2007. Att missa guldet på målsnöret är säkert tändvätska så att det räcker och blir över. AIK kommer till den allsvenska säsongen 2007 med en trupp så full av revanschlusta att det räcker och blir över.
Konkurrenterna är också en faktor som talar för AIK. Det mesta tyder på att Elfsborg och Helsingborg blir de värsta konkurrenterna även i år och jag tycker faktiskt att även det är en fördel för AIK. Elfsborg kommer i egenskap av mästare att möta på ett stort antal defensiva lag som är ”nöjda” med oavgjort. För Elfsborgs del blir det en ny erfarenhet och tro mig, den kommer inte att upplevas som positiv. Ifall Anders Svensson tyckte att AIK var destruktiva på Borås Arena i höstas så lär han få många tillfällen att gnälla i år.
Elfsborg förstärkte i och för sig med James Keene härom månaden men det kanske inte bara är av godo. Med tanke på hur gnällig Sjöhage lät ifjol över att inte få tillräckligt med speltid kan man ana att det kan bli halvjobbigt på Boråsarnas avbytarbänk i år. Keenes inträde i laget har ju knappast fört Sjöhage närmare startelvan.
Helsingborg då? Med Henke tillbaka, ridande på en sjuk framgångsvåg. De borde väl bli livsfarliga? Självklart bli Helsingborg farliga, frågan är bara, blir de ett större hot än förra året? Jag tror inte det. Baxter-effekten från i höstas har lagt sig och det är så att säga åter vardag. Henke har knappt fått någon vila sedan han kom tillbaka från sin skada i Barcelona och att spela typ tre säsonger på två år sliter, inte minst på en 35-åring. Någon gång kommer en reaktion från Henrik Larssons kropp och den kommer att påverka hela laget. Dessutom kommer laget att sakna Luton Shelton som kanske faktiskt betydde mer för laget förra året än vad Henrik Larsson gjorde.
Som jag ser det så kommer därför andra året att bli bättre än första för AIK. Efter 5-0 mot BP är det väl bara träningsresultaten som talar emot AIK. Den bästa försäsong jag kan minnas var den 1979 då AIK gick obesegrade genom vårvintern. Till seriestart kom AIK med något av en favoritstämpel och sedan gick allt åt helvete. Det, mina damer och herrar, det var länge sedan och den här gången kommer historien inte att upprepa sig. Tro mig.
Det finns ju dessutom fortfarande en möjlighet att spöket jagas bort genom att vi förlorar en träningskamp.
Inom en månad börjar kampen om Lennarts pokal. Vi står starka inför den.
