Nostalgikrönika (2): "Fan, har ni ingen egen gästbok eftersom du måste vara här och skita ner våran"
Gnagarforum har grävt i gamla arkiv och dammat av tidlösa krönikor från det förra årtusendet. Andra delen i en serie av nostalgikrönikor, som vi tänkt publicera en rad lördagar i följd, är signerad Kafka.
"Fan, har ni ingen egen gästbok eftersom du måste vara här och skita ner våran". Har ni sett det förut? En del supportrar till våra lillebrorsklubbar har noterat att en eller ett par gnagare ibland besöker deras gästböcker och kanske fäller en och annan syrlig kommentar där vi sticker ett litet hål på mysmyter eller tar ner prestationen att vinna division 1 till rätt nivå. Men varför gör vi det? Grönvita huvuden klias, blårandiga pannor läggs i djupa veck - och så kommer de på svaret: Det måste vara för att vi inte har någon egen gästbok.
Jag har själv tillbringat nästan ohälsosamt mycket tid på både Djurgårdens och Hammarbys gästböcker under hösten/vintern och haft dödskul.
Men det har knappast bottnat i djup avund för att jag inte har något eget forum där jag kan diskutera klubben i mitt hjärta. Förklaringarna är något annorlunda.
Bajengästboken har varit helt briljant tack vare de fantastiska konspirationsteorierna. När man efter en lång, hård säsong äntligen kan koppla av, sova bort baksmällan, sträcka på sig och tänka "jaha, det gick vägen igen, guld till Gnaget skulle det va" finns inget så kul som att logga in hos Bajen och få sig förklarat varför de rättmätiga segrarna, de glada söderbröderna, Stockholms svar på goa gubbar, blev snuvade på von Rosens. Det är toppintressant att se att det handlade inte om för tunn trupp, odisciplinerat spel eller skador på nyckelspelare, utan det var något helt annat: Den Stora Bajenkonspirationen.
Ingen vill att Hammarby ska vinna nåt. AIK och IFK Göteborg är båda fina föreningar, överklassklubbar som dominerar Fotbollförbundet och TU, och när det går för bra för Bajen får fotbollspamparna panik. De ger strikta direktiv till domarna i allmänhet och den reinkarnerade Satan Anders Frisk i synnerhet att stoppa gamängerna från Söder till varje pris. Sedan sätter de sig i sin svarta kammare i Råsundaborgen, tänder stearinljus, offrar en uppochnervänd get och grunnar på vilka sadistiska straff som ska utmätas för de obetydliga förseelser som Bajenspelarna kommer att göra sig skyldiga till. Sedan, när riterna gett utdelning och AIK sprungit förbi och återställt ordningen, dricker pamparna blodet från en oskuld i Bajens damtrupp ur von Rosens pokal och andas ut, alltmedan översteprästen Lennart Johansson mässar "Vi ser hur den svarta solen stiger över Råsunda". Sedan har det varit ljuvligt att läsa söderbrödernas variationer över temat "AIK spelar tråkig fotboll". Ignorera statistiken där AIK ständigt ligger i topp i antal avslut både på och utanför mål, ignorera artiklarna där AIK:s spel prisas (även om just själva avsluten varit dynga), ignorera intrycken från två derbyn där AIK spelat rapp, fantasirik fotboll mot ett chanskontrande Bajen - alla vet ju att få mål lika med trist fotboll. Så enkelt är det. Roligt lag gör många mål, tråklag gör få. Det bästa är att kritiken kommer från en klack som brukar påtala att vi har "fotbollsintresse på lägsta nivå".
Och så undrar de varför man vill läsa deras gästbok.
Med djurgårdarna är det lite annorlunda. Där handlar det mer om hur lysande det kommer att gå, vilken valör det blir på medaljerna - någon annan gång, kanske till och med kommande säsong - oavsett vilken trupp vi har, för vi är Djurgårn och vi kannar på. Gamla fina Djurgårn som kommer att krossa allt motstånd även om vi ställer elva kanadagäss på planen, för vi har världens bästa publik och världens vackraste Stadion och vi ska få tillbaka Teddy Sheringham och ni har ingen egen öl och ingen cd med Coca Carola. Jag gillar den där mentaliteten. Det finns nån sorts vinnarinstinkt där. Och vad jag gillar ännu mer är när den slår över i att tala om vad de ska göra med AIK nästa derby, hur många mål Wowoah och Kusi-Asare ska ösa in bakom Asper och vilken vinkel de ska ha på armen när de höjer von Rosen mot Klocktornets tinnar. Då känns det rätt bra att tänka "been there, done that". De ska bli mästare, vi är mästare. De ska spela i Champions League, vi kommer att spela i Champions League. De ska värva Niclas Kindvall, vi har värvat Christer Mattiasson. De ska tjäna en massa stålar, vi ligger redan ett tjugotal mille plus - för 1999. De är Stockholms stolthet, vi är svenska mästare, och det kommer vi att vara, vad som än händer, till november. Minst. Och så undrar de varför man vill läsa deras gästbok.
Sign. Kafka 990309
Tidigare nostalgikrönikor:
> Mortex - Jag lider alltid på match
