Post Blåvitt - Pre Bajen
Betygssättning, Thomas Bergman enligt Stefan Rehn, otippade forwards, samhällsproblem som sport, fotbollsfilosofi, Mats Härdsmälta, önskemål mot Hammarby samt lite lite Dylan.
Here comes the blind commisioner
They got him in a trance
One hand is tied to the tightrope-walker
the other is in his pants
And the riot squad they're restless
They need someplace to go
As Lady and I look out tonight from
Desolation Row
Det fanns en anledning till att min Inför IFK-krönika inleddes med första delen av första versen till Desolation Row. Jag var ganska säker på att jag skulle få användning även för andra delen. Det fick jag. Vi börjar istället med att snacka lite om fotbollsmatchen.
*
Får inleda med en ursäkt för dåligt utfört arbete, alternativt dålig analysförmåga vid kraftigt höjd puls. Efter en TV-genomgång med vilopuls konstaterar jag att ingen av de tvåor som delades ut var särskilt välförtjänt. Hulsker, Pavey, Johnson och Örlund genomför samtliga bra insatser och borde, eller kunde, i eftertankens kranka blekhet istället fått betygen 3. Sedan kan man givetvis diskutera hur intressant en betygssättning är och vad som ska rymmas i omdömet Godkänd till exempel. Samt hur resultatstyrd betygssättningen ofrånkomligen blir. En kort diskussion på GF ledde väl ungefär fram till att betyg är bra och intressanta så länge de är bra och intressanta. Nåväl.
*
Efter att ha lyssnat på båda IFK:s tränare före och efter matchen konstaterade jag att större delen av deras matchplan var inriktad på att ”förstöra AIK:s spel”. I min värld är signalen man sänder ut att man är, redan före avspark, det sämre laget. Jag tycker att en överdriven fokusering på att med aggressiv press förstöra motståndarnas spel lätt leder till att man tappar bort energi i sitt spel. För att använda en tveksam bild, man säger åt spelare att stå på hälarna genom att vara på tårna. Därmed inte sagt att det inte funkar ibland. Det var ytterst nära att IFK fått en pinne med sig.
*
Detta var en historisk match. För första gången sedan 1970 vann vi mot IFK på (Nya) Ullevi. För första gången sedan (kanske) 1957 vände vi ett underläge mot IFK till vinst här nere. Hoppas att spelarna, ledarna och klubben tar med sig den vetskapen och den känslan om det skulle mörkna någon gång framöver. Jag har gått på nästan varenda IFK-match sen 1983 i Göteborg. Under 80-talet vann vi noll (zero. zilch, bubkus) matcher här. Gör mig lite stolt såhär i efterhand att man orkade fortsätta att gå.
*
Stefan Rehn är en sympatisk man. Trots att han just förlorat årets prestigemässigt viktigaste match tog han sig tid att prata med undtertecknad om en AIK:are han spelade mot för tjugo år sen. När jag frågade om jag drömt när han pekat ut Thomas Bergman som den bäste spelare han mött kom svaret.
– Nej för fan. Jag kunde kanske valt van Basten istället, han hängde ju ändå fyra på oss i en match där. Men Bergman var bra, riktigt bra. Han var lurig, man visste aldrig om han skulle gå höger eller vänster, rörde sig förbannat bra på planen och var svår att få tag i. Hade en suverän blick för spelet och kunde slå de där avgörande passningarna. Han var bra. Det lyckades väl aldrig riktigt för honom i landslaget, han stannade väl på fem-sex kamper. Sen finns ju Anders Limpar också, wow vilken spelare.
Stort.
*
Dagens IFK hade behövt en tio år yngre Stefan Rehn på planen. Då hade Alexandersson dessutom fått spela där han är som bäst, istället för att agera städgumma bakom Bam-Bam Wernbloom.
*
Varje år blir det göteborgska etablissemanget (i brist på ett bättre epitet) lika förvånat och lika förbannat när det, precis som det alltid gjort, brakar loss någonstans i samband med en AIK-match. År efter år har västra polisdistriktet visat sig totalt oförmöget att hantera mellan något hundratal och tre tusen AIK-fans som åker hit för att dricka öl, leva rövare och kolla på fotboll samtidigt som de är lovligt byte för hugade västkustbor. Men ingen i beslutsfattande position någonstans här verkar ha någon som helst aning om vad en match mellan IFK och AIK innebär. Ingen. Trots att vi har en varje år.
Eller såhär, staden Göteborg klarar inte av att hantera evenemanget IFK Göteborg-AIK.
*
De enda lokaltidningarna lurar när de enskilt pekar ut oss AIK:are som en stormande galen ork-hord från Mordor är sig själva och alla oinsatta göteborgare. Och det är tydligen gott nog. Att det bekräftar och förstärker det redan fullt tillräckliga AIK-hatet i Göteborg är något de borde ta ansvar för. Men ansvar är sånt som bara händer andra människor.
*
Mats Härd, sportchef på G-P, kräver att AIK ”tar ansvar” och slutar ”stryka medhårs” sin så kallade ”svans”. Och istället utrota den. Ett resonemang som fungerar bra så länge man låter bli att tänka.
*
När det är stormatch och AIK på samma gång (och det är det ju oftast) har morgontidningarna G-P och DN liknande strategier dagarna före. Fokusera på det som kan hända utanför arenan och stoppa in det på sportsidorna. Personligen läser jag hellre artiklar om lagen, ledarna och spelarna men det kanske beror på att jag inte är tillräckligt sportintresserad.
*
”Dom kommer väl köra samma grej som alla gör mot oss, pressa mittbackarna. Sen orkar dom inte. Alla i laget tror stenhårt på vad vi gör, vi kommer att fortsätta köra på.”
Mittbackarna Niklas och Nicklas vet vad som krävs. Både mot Bajen och i samtliga andra matcher.
*
– Äh, det spelar ingen roll för mig om jag spelar höger eller vänster mittback. Jag vill ju spela forward egentligen men det får jag inte för Norling.
– Får du inte? Herregud, en tränare måste ju lyssna på sina spelare.
– Ja precis! Jag ska hälsa honom att du har sagt det.
Samtalet med Sandberg tog en oväntad vändning. Ett exempel på Norlings brist på taktisk flexibilitet? Troligen inte. Återstår att se om någon överraskande rockad sker i startuppställningen imorgon. Om jag ska gissa, och det ska jag ju, tror jag att de som spelar spelar på sina förväntade positioner. Min känsla för feeling säger mig att vi kommer ha ett liknande spelsätt i match efter match och alltid försöka etablera vårt eget spel.
*
Om jag får önska något inför imorgon är det att Kaptenen faktiskt får bollen i någon av de tio djupledslöpningarna genom backlinjen han alltid gör. Hade det varit någon annan hade han antagligen slutat efter tre-fyra sådana femtiometerslöpningar när han inte får passningen.
