Deep Weekend
Lite depp kan vi kosta på oss. Förhoppningsvis blir det mer av den motsatta varan framöver. Tills dess kan man alltid läsa Veckans påminnelse för att återvinna lite tro, hopp och jävlar anamma!
Det är aldrig speciellt kul att förlora. Om man nu måste göra det ändå kan man åtminstone försöka göra det med lite värdighet. Tyvärr var förlusten mot MFF enbart pinsam och vi hade ingenting i den matchen som ens snuddade vid betyget värdigt. Jag är kanske lite väl dömande där, Robert Åhman-Persson gjorde ett snyggt inhopp och var enbart en lite mer exakt chipp ifrån att göra ett tröstmål. Dribblingen fram till läget höll hög klass. Om nu matchen på Malmö Stadion var direkt kass och enbart värd att glömmas bort så togs det i alla fall en seger i cupen mot Enköping. Frågan är dock i vilken av matcherna vi gjorde den bästa prestationen? Vi har inte nått upp till några högre nivåer i vårt spel, farten saknas och vårt adelsmärke kantspelet har inte fungerat över huvud taget sen vi klev ut på gräsplanerna 2007.
Det finns alltså väldigt många fler frågor: Är Kenny Pavey orolig över sin framtid? Är Mats Rubarth slut? Längtar Hulsker hem till sin lusekofta? Vet någon hur en hörna skall slås? Har firma Dulee & Tjerna AB gått i konkurs? Var lösningen på allt en toklång snubbe från Jamaica? Är vi obönhörligt usla på knaggliga gräsplaner? Har Norling tappat sin känsla för feeling? Står det någon alldeles intill och säger Det är jag som är döden..?
Svaret är självklart: Ja! Nu är det upp till dig att lista ut på vilken av frågorna… Själv konstaterar jag bara fakta, döden ingår i spelet och kommer förfölja oss livet ut. Sen när du minst anar det, lite likt Kaká faktiskt, hugger han till. Allt annat kan vi påverka och det är det som är så skönt. Nebojsa sa efter Elfsborg hemma förra året (kanske med lite bitter underton den gången) att det kan hända vad som helst i fotboll och det är därför det är så kul. Bollen är rund, planen är fyrkantig, feta damen kommer sist och i tidningen får vi våra fiskar varma om bollen var rundare för vår motståndare. Med lite krya ögon kan vi blicka tillbaka på våra fyra matcher hittills i Allsvenskan. Mot Kalmar kändes vi nervösa och stillastående. Mot Blåvitt gjorde vi en kämpainsats modell grande kombinerat med en hel del spel ”på gränsen”. Mot Hammarby körde alla skiten ur sig och sen parkerade vi spelarbussen i Malmö och glömde kvar vår fighting spirit i baksätet…(den berömda match direkt efter derby-effekten?) Jag ser ett tydligt samband. Har inte toppformen infunnit sig kan man i alla fall ge järnet, kämpa och ta precis alla de där extra löpningarna trots att det känns motigt. Flyt är något man förtjänar och inget man erhåller tack vare passivitet. Jag tror fortfarande på vårt lag men jag saknar alldeles för mycket av den kvalitet som jag förväntat mig få se. Vi kan ju hoppas att det ”lossnar” mot Helsingborg men gör det inte det får vi istället gå ut och göra våra 15000 steg samtidigt som vi försöker spela fotboll. Fick jag önska mig vad som helst inför matchen så skulle det vara ett gäng galna Pavey-ruscher där inläggen håller 2006-klass och avsluten likaså. Då blir det en trevlig lördag på Råsunda!
Oh Pavey Pavey P-P-Pavey
Veckans ord – Klasspelare
Svårstavat ord som betyder Henke Larsson. Alldeles för många får epitetet utan att förtjäna det, Henke har i flera toppligor visat att han har det stämplat i pannan! Det gör inget om han tyvärr missar matchen mot oss…
Veckans påminnelse
Vi har hittills tagit två poäng mer än vid motsvarande tidpunkt förra året. Och jämför vi med det speciella året 1998 (trumpetfanfar!) så tog det faktiskt sju omgångar att få ihop till sex poäng!
Veckans Talang
Pierre Bengtsson är vår talang. Frågan är om han inte är mer mogen än en så kallad talang, hur grön och ung han än må vara. In med Pierre!
Veckans citat
Förlusten mot Malmö känns ända in i själen. Även med lite perspektiv så gör det fortfarande rejält ont när jag tänker på matchen.
Rikard Norling
”Mannen med Stockholms säkraste musiksmak” rekommenderar
Idag heter LÅTEN: Saturday Kids med The Jam
Deeps Innelista
1. Rikard Norling
Vi har Sveriges mest spännande och tänkande tränare. Utan honom hade vi inte känts som det AIK vi känner oss som idag. Det handlar om passion, stolthet och en rak rygg. Denna kombination är mycket klädsam även då Rikard tvingas gå till presskonferens efter en så smärtsam förlust som den i Malmö. Rikard är vår chef!
2. Vinna cupen vinna cupen AIK:ååå
Svenska Cupen är inte direkt uppgraderad till samma nivå som i andra länder. (kanske självklart då det är S.v.e.n.s.k.a Cupen…äh!) Det är dock en titel som vi gärna stoltserar med. Segern satt långt inne senast men samtidigt, vad kan man göra mer än att vinna?
3. AIK Media
Snart finns det alldeles för mycket att läsa, se och höra...i förhållande till antalet timmar per dygn alltså. Men tills dess är det ju bara att njuta!!!
Bubblare – Baxters buttra min på presskonferensen...
