Gästkrönika - del II
Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
Snälla rara AIK-vänner, kan vi inte försöka sända med en tanke i kritiken? En liten sån där tanke som visar: "Jag tänker, alltså finns jag."
Det händer ibland att skribenter starkt kritiserar såväl anställda som spelare men samtidigt bifogar sin lägesanalys och kanske till och med sin handlingsplan för vad som krävs etc.
BRA!
Allt kan alltid förbättras, inte minst knähållbarhetskoefficienten hos våra spelare.
Negativ kritik kan, och bör, tas emot med öppna sinnen.
Att bemöta sådan med "Dra åt helvete jävla medgångare!" eller liknande är ju inte heller så himla konstruktivt om man säger så. Visst vore dynamiken förlorad ifrån vårt eminenta forum om vi satt nöjda och proppmätta för jämnan, även om de flesta av oss gärna skulle frossa i ett framgångens smörgåsbord just nu. Det kommer inte att ske omgående. Men visst finns den dagen där borta, vänta bara!
Frågan kan ju också ställas huruvida små inlägg på ett forum gör någon skillnad i det stora livet utanför vår lilla skyddade verkstad. Därom tvistar de lärde, eller så gör dom inte det men visst har vi fått bevisat att åtminstone tidningarna sitter här å tjuvkikar.
En annan variant som är gångbar på riktigt är att ta med sig sina idéer och presentera dem som motioner på årsmötet där varenda medlem är välkommen men inte ens en promille brukar dyka upp. Min högst personliga åsikt om fortsatta avskedanden är att det får fan vara nog nu! Är det så att vi behöver plocka bort någon ifrån organisationen framöver så tar vi det beslutet när säsongen är över. Den som tror att spelarna får en energikick av att se Sanny sparkad tror helt enkelt fel. Den som tror att klubben skulle helas över en natt om även Kissen fick gå är lika galet ute. Ytterligare turbulens och pajkastning är helt enkelt förkastligt! Vad vi behöver är ett spetsat fokus på uppgiften och det är att börja plocka poäng. Vi reder ut den storm som råder och tar sikte mot fastare mark än det gropiga hav vi befinner oss på nu. Väl i land kan vi kontrollera skadorna och reparera skutan.
Jag skulle vilja påstå att tendenserna till detta syntes mot Halmstad. Kämpatakterna fanns där och viljan likaså.
Kunnandet har vi men själförtroendet saknas. Känslan är den att Patrick besitter förmågan att återuppbygga den grund som totalhavererat. Jag får intrycket av att han har formeln för att bygga upp killarnas självförtroende trots motvind. I par med Nebojsa, vilken i ärlighetens namn är lika klok när han talar som när han spelade, ser jag en duo som kommer leda oss rätt genom alla tänkbara situationer under året. Tala om för dem nu att de är våra tränare säsongen ut.
Kontinuitet, sa Bill.
I slutändan har vi två Gnagarhjärtan som vet att de har förtroende uppifrån och tid på sig att lyckas. De kan hantera media på ett tillfredställande sätt och själv hyser jag inga tvivel på deras kapacitet att leda och forma gruppen. Kommunikationen med den tolfte spelaren får ett lyft som alla tjänar på då Patrick ser information som något bra istället för något jobbigt. När vi även börjar vinna matcher och klättrar i tabellen så vänder säkert många på sina svajande kappor och vill ha de båda kvar.
Just det, kontinuitet, sa Bull.
Tålamod sa vi förut och det gäller i allra högsta grad fortfarande. Lite framfusigt mod skulle inte heller skada. Tjerna ska våga följa med upp i anfallen, likaså Kibbe. Marklund får sluta befinna sig på skuggsidan och störta mot första stolpen istället. Kah skall lossa kanonen när läget finns, visst bollen kanske går över men nästa gång sitter den! Fram med Braveheart filmen igen!
Han hade kanske inte enbart fel i alla fall, eller hur?
Jag förstår även att han tyckte att han utsattes av lite för många "G" i mediakarusellen. Det har ju snurrat osannolikt fort runt vårt AIK, som vanligt. I andra klubbar tror man fortfarande att "G" är en gammal film där Magnus Uggla fäller sin klassiker: "Det skulle du ha tänkt på liiite tidigare!" Visst hade samma replik passat rätt bra på Moneys avskedsföreställning?
Givetvis räcker det inte med en skicklig hjärnkirurg som opererar in lite guts i skallen på killarna, så naiv är inte ens jag, men visst vore det ett steg mot en tänkbar framgång. En framgång som kanske ger lite mer självförtroende som i sin tur ger större chans till nästa framgång. etc.
Vi behöver den där snedsparken som träffar medspelaren i huvudet så himla mycket mer än Touma någonsin kommer göra.
Ge mig en oförtjänt stolpe in seger mot MFF i sista sekunden och jag skall peka på tillfället då allt vände!
Till sist skulle förstås även fantasi fungera, det har Albert Einstein (en annan herre som jag inte har bollkänslepoängen på) formulerat såhär: "Fantasi är viktigare än kunskap." Jag säger inte att Rubarth saknar kunskap men han har absolut snappat upp det där med fantasi. Med lite flyt kan en annan fantasirik kille spela på torsdag, Ante verkar ju vara fit igen. Då skall vi nog kunna visa hur stabbig den där trebackslinjen som pågarna har faktiskt är!
Det sägs att optimisten hävdar att vi lever i den bästa av världar och pessimisten fruktar att det är sant.
Om det nu är så, varför inte gilla läget och ge järnet.
