Krönika: Likt en cancersvulst
"Hur gagnar det AIK: s elva gubbar på planen när de uppiggande ramsorna har ersatts med burop?
När jag läste jämförelsen minns jag inte. Men någonstans i vårt avlånga land finns en person som kan ta åt sig äran för den. Mitt i all svidande kritik på "Gnällforum" riktat mot vårt älskade svartgula lag riktade en person en fråga till alla kritiker. Hon/Han frågade sig hur alla kunde rättfärdiga sin kritik mot laget de säger sig älska. Jämförelsen gjordes med en livskamrat. När den personen är sjuk och inte funkar som hon/han bör. Är det då meningen att du skall skälla och gnälla på den personen? Knappast va?
AIK är tacksamt att sparka på i dessa dagar. Pinsamma journalistiska alster går snart att lokalisera vart man än tittar. Hela föreningen verkar genomsyrat av virrpannor vilket självklart genererar en del rättfärdig kritik mitt bland alla rent påhittade historier. Kritik kommer till och med från en av de största hjältarna sista årtiondet, nämligen Johan Mjällby. "Det är trams", sade hjälten Mjällby och syftade på att föreningen bestämt sig för att lira 4-3-3.
Att kritik kommer utifrån från alla möjliga håll är väntat, men vill man inte läsa artiklarna som skrivs om AIK så är det bara att låta bli. Att kritik kommer från fansen mot laget kommer jag dock aldrig kunna acceptera. Likt en livskamrat så älskar man fotbollslaget "i nöd och lust".
Alla har vi slängt ur oss meningar som "förbannade sopa!" "Helvete du är ju helt värdelös" någon gång på Råsunda. Men det (i alla fall i mitt fall) i skyddet av massan som gör att inte fotbollsspelarna hör och tar åt sig. För hur skulle det gagna spelaren? Hur gagnar det AIK när någon överförfriskad människa på västra eller östra skriker till spelaren några meter framför honom att han suger? Hur gagnar det AIK när publiken vänder sig mot sitt eget lag? Hur gagnar det AIK: s elva gubbar på planen när de uppiggande ramsorna har ersatts med burop? Kritiken mot laget från alla möjliga håll och kanter verkar som en cancersvulst som äter upp all livsglöd runt klubben.
Hade jag varit hejaklacksledare på Råsunda hade jag lyft fram denna ramsa till varje match i denna tid av motgång: "Kom igen, det här vänder vi!". Där orden "igen" och "vi" betonas och dras ut. Tänk om gubbarna skulle få höra den ramsan varje match med likadan frenesi som "Kom igen Gnaget!" brukar ha.
AIK är i behov av allt stöd som går att finna. Otåliga supportrar som skriker "avgå!" åt allt och alla inom föreningen gagnar ingen. Det är solklart att misstag har begåtts inom föreningen. Men gjort är gjort och vi måste blicka framåt. Det är min (månne naiva?) tro och förhoppning att AIK har lärt sig av sina misstag. Patrick Englund har då onekligen lärt sig av Richard Moneys sätt att hantera media. Englund må inte vara en kompetent tränare i sin Curriculum Vitae men hans sociala kompetens är betryggande.
Vissa menar att årskortet berättigar ett buande från deras sida. Låt oss sätta in det i jämförelsen med en livskamrat. Ett förhållande är att "ge och ta". När det går bra i ett förhållande är alla dagar soliga och livet går lätt att leva. När det går tyngre måste man dock bekänna färg. Du måste arbeta för att lösa problemen. Du är egentligen inte "du". "Du" är ett "vi". Ett förhållande är en symbios. Du - årskortsinnehavaren eller spontanbesökaren - ser på ett AIK som jag är övertygad gör allt för att du och de själva skall må bra. Nu "ger" kanske inte i dina ögon AIK så mycket tillbaka och du kan därmed inte "ta" åt dig så mycket. Då krävs det mer från dig. Om du "ger". Om hela Råsunda "ger" all sin kärlek i form av uppmuntrande ramsor.
Då är jag övertygad om att allt givande en dag resulterar i att du och ni får "ta".
----------------------------------------
Henrik Landström
Kontakt: henla799@student.liu.se
