Krönika: Pohlmans analys
GF-skribenten "Pohlman" har skrivit ner några av sina funderingar om AIK:s svaga inledning av årets allsvenska.
Ett väldigt intressant sätt enligt mig att analysera spelet är att titta på hur motståndarna väljer att anfalla mot AIK. Man kan ju tro vad man vill men faktum är ju att motståndarna knappast är dumma i huvudet. De vet ju vilka brister som vårt lag har och vill självklart utnyttja dem.
Faktum är att fortfarande har inget lag AIK mött valt att systematiskt anfalla på vår vänsterkant. Det finns kanske de som försökt i början men ingen som direkt lyckats. Däremot har förvånansvärt många lag som t ex Malmö FF, IFK Göteborg, Helsingborg, Trelleborg och till viss del Hammarby valt att anfalla via höjdbollar i mitten och lyckats med det oroande bra. Det är för mig helt uppenbart att våra innerbackar är alldeles för svaga i luften jämfört med hur situationen ser ut på motsatt planhalva där våra anfallare aldrig vinner en nickduell. Djurgården valde att anfalla på vår högerkant, även Hammarby anföll en hel del till höger men även en del i mitten. Örebro och framförallt Häcken anföll nästan inte alls förutom några kontringar så där kan man inte se något mönster och mot Norrköping tycker jag de försökte lite med allt möjligt men misslyckades för det mesta utom just vid målet.
När det gäller cupmatcherna är inte de medräknade i den här analysen. Slutsatsen av det här tycker jag blir att Edman gjort en mycket bra säsong hittills medan Kula varit aningen sämre och att Ljungs huvudspel saknas i mitten. Visserligen går Kula upp mer i anfallen än Edman men å andra sidan skulle jag själv aldrig våga gå upp jag hade Touma framför mig på min kant.
När det gäller anfallsspelet pratas det ofta om att våra anfallare inte fått några vettiga bollar att jobba på. Något jag faktiskt kan hålla med om dessutom tror jag att våra innermittfältare Åslund, Tolle och Tjerna tillsammans kanske har skjutit tre eller fyra skott på nio matcher!!! Det om jag inte har fel är ju alldeles för dåligt. Under nästan lika många matcher har jag undrat vad som är tanken när Touma kommer med bollen på vänsterkanten? Jag trodde innan säsongen att Nordins kantspel handlade om att komma till många inlägg men Touma har ju knappt slagit ett enda och de gånger Edman vågat sig upp går ju nästan att räkna på fingrarna. Vidare tycker jag även det känns som om våra yttrar kommer lite för långt ner i banan i uppspelsfasen. Detta plus att vi använder ett rakt innermittfält gör att våra anfallare mer eller mindre utlämnas till att ensamma tampas med minst fyra backar plus någon mittfältare.
AA och Nesho gör vad de kan t ex brukar AA hålla i bollen och söka sig ut till vänster där man kan drömma om att Touma ska komma i en löpning men att t ex tro att en spelare som Långås ska kunna uträtta något i en sådan miljö ser jag som ett skämt. Långås bästa sida är att gå på mål, rakt på mål i det avseendet är han som Mattiasson så det hade inte varit ett dugg bättre om man behållit honom. Helt klart kommer vårt mittfält bort. Tolle och Åslund klarar inte med att både jobba hem, bygga upp spelet och komma med i anfallen. Touma står mest och tittar på och Ishi har ännu inte kommit upp i fjolårets nivå. Rubarth har varit bra men det har ju faktiskt ännu bara handlat om inhopp på drygt 2 x 20 minuter.
Givetvis har ju jag precis som ni andra förslag på lösningar även här, vilket jag ju har på det mesta. Men om de fungerar i praktiken vet nog varken ni eller jag. Det jag ändå undrar över är hur det kommer sig att Olle efter nio matcher i allsvenskan och fyra i cupen(Assyriska borträknad) ännu inte trots ett dåligt fungerande spel försökt med flera än sin enda.
Några av mina förslag är:
* Nesho som offensiv innermittfältare i ett diamant mittfält. Den platsen vet vi att han gillar och det skulle nog hjälpa anfallarna en hel del. Jag tycker inte vi har någon riktigt djupledsspelare men eftersom Nesho kan allt annat borde han klara även det.
* Åslund som anfallare så vi får någon som håller i bollen bättre där uppe. Dessutom är han duktig på att vända upp med bollen till skillnad mot AA som alltid får ryggen mot mål.
* En ändring på formationen som gör det enklare för våra ytterbackar att komma med i anfallen t ex att Tolle spelar som innermitt i uppspelsfasen och sedan stannar hemma för att kunna gå ner som ytterback på den sida motståndarna anfaller.
Olle Nordins försök till förbättring i det offensiva spelet och avlasta våra innermittfältare var att beordra Lucic att gå högre upp i banan vid uppspel och anfall. Mot Helsingborg ledde det till att HIF kunde kontra och Eklund slå in en retur på Santos skott så jag är väldigt tveksam på om det verkligen är rätt melodi.
Till sist vill jag bara avsluta med det att säga att det knappast kommer vara sämre på onsdag än tidigare i år och att vi ännu i år är obesegrade på Råsunda så stöttar vi bara grabbarna ordentligt ska vi kunna klara av att ta 3 p.
