Krönika: Våga bygg långsiktigt
GF:s krönikör Calle Svensson tycker inte att AIK ska gå tillbaka till 4-4-2 efter den svaga säsongsinledningen.
"Det är inte siffrornas fel att spelarna har svårt med passningarna och att de inte tar de mest elementära löpningarna."
Så var då första delen av säsongen över. Nu väntar ett sex veckors långt uppehåll och det är inte långsökt att tro att det kommer att blir en hel del förändringar.
Ny tränare på ingång (?) och kanske dyker det även upp några nya, såväl som gamla, spelare?
Men nu finns det även tid för klubben att sätta sig ned och begrunda det som skett de senaste åren. Den här säsongen skulle ha blivit startskottet för "nya AIK". Något som mer bör liknas vid en personlighetskris. Efter några år som sämst i Stockholm skulle vi nu börja om från början och springa förbi våra rivaler. Kanske satte vi för mycket fokus på just dem.
Det har talats och skrivits om diverse hemliga guldrecept efter Difs två raka guld. Framförallt har tidningarna, som älskar sådana artiklar, förstärkt bilden av att Dif verkligen revolutionerat svensk fotboll med spännande spelsystem och tyngdlyftning. Detta var vi inte sena att ta vara på och inför årets säsong sades det att spelarna skulle vara bättre tränade än någonsin och det nya spelsystemet skulle frälsa oss. Kanske inte just med dem orden, men andemeningen var densamma.
Nu har det vänt nedåt för Dif, det är inte längre tal om att fysträningen och spelsystemet i sig kan rädda dem. Men tidningarnas sanningar hade redan hunnit bli absoluta sanningar hos oss. Nu skulle vi, som sagt, vända den neråtgående trenden och återigen stå högst på pallen. Ett stort misstag för till slut så handlar det om att Dif har lyckats tackvare kompetenta spelare och ledare. Hade de gett sig tusan på att spela 3-5-2 eller 4-4-2 så hade de likväl kunnat ståta med två SM-Guld på raken. Problemet är att vi varit så ivriga att springa förbi att vi helt enkelt stirrat oss blinda på vad som funkat för andra.
Missförstå mig rätt, jag är inte alls emot att man tar intryck av framgångsrecept och kopierar dem. Men, det funkar inte att enbart ta någonting utan att ta hänsyn till sin egen situation samt att man har förståelse för helheten. Det finns inte en hemlig framgångsingrediens, det finns fler, som tillsammans kan skapa framgång. Det går exempelvis inte att ta landslagets defensiv och Barcelonas offensiv då dessa bygger på en större helhet.
* * *
Trots den kris, eller vilket ord man nu vill använda för den situation vi befinner oss i, så är det svårt för mig att hitta en tillräckligt bra anledning till att vi återigen ska rasera de vi åtminstone lagt grunden till. Det AIK vi ser på plan idag är ett lag som måste slåss för varenda poäng, med varierande framgång.
Det är jobbigt för både spelare och åskådare.
Att aldrig kunna plocka de enkla poängen.
Det är kännetecknande för ett lag som slåss för sin existens. Och det är precis vad AIK av idag gör.
Men trots detta så anser jag inte att AIK bör ta två steget bakåt - igen. Jag är ingen obotlig optimist som många av er kanske får för er. Jag anser att det inte alls är långsökt att tro att om AIK fortsätter som de börjat så finns det en stor risk att vi kommer få se vårt kära lag i Superettan nästa år. Men, trots denna "kris" - på alla plan - så får vi inte låta det gå ut över de bra som faktiskt skett de senaste åren.
Det snackas väldigt mycket om kontinuitet och vilken viktig faktor det är idag. Men kontinuitet bygger på tid och tillit, något vi idag saknar. Vi borde varit medvetna om att det inte skulle gå som på räls när vi inledde det här, ibland måste man våga hålla huvudet kallt och rida ur stormen för att kunna skörda vinsten. Vågar vi vinna?
Viker vi nu ned oss och låter "experterna", varav hälften knappt sett AIK spela, få sin vilja igenom kommer vi återigen hamna i samma sits som tidigare år. Kortsiktiga framgångar på bekostnad av långsiktig framgång är inget jag tycker att vi kan förespråka. Kanske lyckas vi få några extra poäng den kommande tiden, men vad hjälper det oss i framtiden? Och är verkligen enda sättet att värja sig från Superettan-hotet att återgå till svunna tider? Är en återgång till ett spelsystem vi inte använt på snart tio månader och inte haft framgång med sedan ett drygt år verkligen lösningen på dagens problem?
Dessutom har jag svårt att se hur spelsystemet kan vara den största boven i det här dramat. Det är inte siffrornas fel att spelarna har svårt med passningarna och att de inte tar de mest elementära löpningarna. Roller, trygghet, siffror och en massa hokuspokus hit och dit låter bra, till en början. Men ligger problemet i 4-3-3 så tror jag att det största problemet är att vi inte har någon tränare som kan tillräckligt mycket om spelsystemet för att få spelarna att prestera. Något som dock bör kritiseras tillsammans med en hel del andra minst sagt underliga turer som i slutändan lett fram till den "filosofi" vi ser idag.
Ska vi någonsin få se AIK på toppen av prispallen så måste vi låta saker och ting ta sin tid. Bakgrunden till skiftet och på det sätt det genomfördes kanske inte var det bästa. Men gjort är gjort och sådana som grämer sig över historiska missar kommer även missa nutidens chanser. Något som aldrig kommer att föra oss framåt.