Gästkrönika: Polisen JO-anmäld
Djurgårdssupportrar har JO-anmält polisen för att de ska ha uppträtt provocerande på en pub i samband med en fotbollsmatch. Med anledning av detta säger representanter för Black Army, Järnkaminerna och Bajen fans samstämmigt till DN att det inte är direkt ovanligt med provokationer från polishåll. Det här är uttalanden som naturligtvis föder tankar.
Jag är inte född igår och såg gott om exempel på det här redan på 80-talet. Det handlade då inte bara om provokativt beteende utan även om omotiverat och onödigt våldsamt ingripande vid flera tillfällen. När läktarkultur och läktarvåld – som nästan alltid äger rum någon annanstans än på läktarna debatteras så är det sunt och friskt att det även talas om polisens beteende. Precis lika sant som att det finns mer eller mindre balanserade människor i supporterskarorna så finns det mer eller mindre balanserade polismän.
Att –som så ofta sker – ösa på med sköldar, hundar och hjälmar i något som kan likna förebyggande syfte låter i mina öron inte som ett bra sätt att mäkla fred. Ungefär som att sända ut FN-styrkor med order om att anfalla och sprida skräck.
Jag har sett poliser gripa en ung supporter som klev upp på en pall inne på Hovet för att hålla ett brandtal för ståplatsernas berättigande. Killen greps med mycket våld och skälet som angavs var ”uppvigling”. Ordet betyder i svensk juridisk mening att man uppmanar andra till brott och att säga att ”det är viktigt med ståplatser på våra idrottsarenor” kan knappast vara att uppvigla till brott.
En annan gång stötte jag däremot på riktig uppvigling. Efter ett hockeyderby för många år sedan gick jag och pratade med en annan supporter på väg till tunnelbanan från Hovets islada. Mitt sällskap får plötsligt en rejäl axelknuff av en mötande man med djurgårdshalsduk. Min kamrat – vi kan kalla honom Johan – knuffar tillbaka och frågar ”Vad håller du på med?” varpå mannen med djurgårdshalsduken och hans kompis halar fram sina legetimationer och griper Johan. Han får sedan stryk inne i ett rum på T-banestationen. Det här var både uppvigling, olaga frihetsberövande och misshandel.
Att en JO-anmälan får plats i pressen nu är därför bra. Flera har anmält förr men det är första gången jag läser om det i DN. Likaledes är det första gången jag ser att polisens våld och provokationer i samband med fotbollsmatcher belyses. Ska vi få rätsida på problemet måste nämligen alla ta sitt ansvar. Klubbarna jobbar stenhårt, det vet vi. Supporterorganisationerna likaså. Att polisen arbetar med problemen är vida känt men det talas bara om polisiära resurser och att kunna identifiera och stänga av bråkstakarna. Nödvändiga åtgärder – visst men det kanske är lika viktigt att polisen tittar inåt och frågar sig ”vad gör folk i vår organisation för fel?” ”Är vi delansvariga?”
Det är därför beklämmande att läsa i DN att polisens talesmän återigen rabblar mantrat om ”större befogenheter”. Ann-Britt Furugård på polisen medger visserligen att misstag begås av polismän i samband med fotbollsbråk men menar att det beror på det kaos som ofta råder i de här situationerna. Hon säger inte att det kan ha att göra med att det ibland är fel typ av människor som bär polisuniformer. När hon dessutom vill ha befogenhet att ”omhänderta folk utan direkt anledning” så börjar i alla fall jag undra. Nästa gång kanske det är du eller jag som ”tas om hand” och det utan ”direkt anledning”
