Kontakt! Inför Hammarby – AIK
Sådärja. Det är dags snart. Ett derby är ett derby är ett derby. Den här gången gäller det dessutom mer än ära. Seger betyder serieledning för Den Stora Svarta Maskinen och ett avhängt Hammarby.
Come one, come all, för nu blir det åka av.
Med viss rätt påstår grönvita anhängare att de har seriens bästa mittfält. Och visst, när Chanko, Eguren, Andersson och Zengin har en bra dag går bollen riktigt fort. Även Laitinen har kvaliteter och det är ju tur för Hammarby det för de har bara en forward för 90 minuter derby i truppen. Vilket ofta betyder att någon av mittfältarna får ta klivet upp på topp. Traoré och Sleyman är mittbackar bakom det normalt sett diamantformade mittfältet. Tillsammans med ytterbackarna kommer de att få bekänna färg när AIK kommer med fart från alla håll och kanter.
Förra året genomförde Hammarby två riktigt bra matcher mot AIK där de stressade och pressade AIK högt i banan, vann boll på mittfältet och kontrade (eller ”ställde om” om ni är lagda åt det hållet). Det är det, som Haris Laitinen sa i senaste Studio 08, de är bäst på. I våras inledde AIK med ett slags 3-5-2 (som för övrigt Robert Laul scoopade om på sin blogg flera timmar innan avspark) och även om det inte var särskilt lyckat fick Daniel Mendes in en boll i minut 12. Sedan sumpade Hammarby flera målchanser, bl a missade Charlie Davis ett friläge, så resultatet stod sig tiden ut. Det gnisslades en massa tänder i Hammarbylägret över sportslig orättvisa men det var AIK som tog tre poäng.
I fotboll är alla resultat rättvisa, däremot är de inte alltid rättvisande som Bosse Johansson brukade säga.
Sen matchen i våras har det, som bekant, hänt en del i det Solnabaserade lägret. Eftersom AIK inte släppt sin matchtrupp och Laul är på semester vet vi inte riktigt hur AIK tänker ställa upp. Och varför inte följa våra vördade Söderst@dion-kollegors exempel och låta bli att släppa någon som helst information om möjliga startelvor? Så gör vi. Även om det kan tyckas banalt.
Istället konstaterar vi att trycket på Martin Ingvarsson kommer att vara massivt ikväll. Högljudd publik, spelare som ska tala om hur höga armbågar den ene eller andre har, fula knep, filmningar, efterslängar och, skulle jag tro, en massa underbart intensiv fotboll. Precis så det ska vara. Det gäller för alla svartklädda att gå in stenhårt i alla situationer, pressa snabbt och rätt men ändå hålla huvudet kallt. Det finns flera spelare i AIK som Hammarbyspelarna aldrig mött och om de går in med samma taktik som i de senaste mötena kommer nu AIK att kunna straffa dem på nya sätt.
Man skulle kunna skriva ehhh, ganska mycket, långt och omständigt om mittfältskampen. Istället kan man konstatera att det som vanligt är där matchen om initiativet avgörs. Men det är i straffområdena matchen avgörs. Wilton, Ivan, Kenny och Lucas kommer att få sina chanser. Det är bara att ta dem.
Om Hammarby verkligen verkligen vill vinna serien måste de vinna. Något annat finns inte för dem eftersom det berömda tåget nu har lämnat perrongen och lite ojämnt och hackigt tuffat iväg. Som vanligt kommer det lag som gör flest misstag att förlora. När det gäller offensiv eldkraft har vi ett övertag. Men man kan väga det ena hit och dit, när Ingvarsson blåser igång vid pass klockan 20 betyder sådant ingenting. Då är det bara ut och köra. Min favoritfilosof Wilton får avrunda.
– Om jag inte skjuter går ju inte bollen i mål.
