Debattinlägg: AIK ur ett krishanteringsperspektiv
GF-skribenten Raffeman om krisen i AIK, eller krisen som ledningen i AIK ignorerar.
"Sanny upplever alltså inte krisen. Detta innebär att han förmodligen inte agerar inom ramen för krishantering, utan håller sig till "business-as-usual", en livsfarlig situation som snarare spär på krisen."
Man tager vad man haver för att lösa problemen...
eller
AIK ur ett krishanteringsperspektiv.
Det kan knappast ha undgått någon norr om Stockholm city, eller för den delen i hela Sverige, att det inte går riktigt som det skall för vårat kära AIK. Ekonomin tycks vara ett svart hål (om än maskerat a lá sovjetisk järnridå), publiken sviker och laget presterar katastrofalt. Superettan rusar närmare som ett ånglok som obönhörligt kommer krossa den stackars förening som fastnat på spåret. Ryktena går genom Solna som mörka skuggor vilka täcker varje gnutta av hopp. Sanny är diktator. Hoch och Rubarth vägrar träna fullt ut. Kisfaludy har noll koll. Varje dag som går tycks fördjupa problemen och leda närmare avgrunden, en avgrund som framstår som så djup att ingen kommer att höra oss skrika när vi väl trillar ner och träffar botten. För var är botten? Om AIK faller ur, vilka kontrakt upplöses då? Vilka sponsorer försvinner snabbare än ögat? Finns det något säkerhetsnät för att fånga ett lag i fritt fall; eller är botten nådd när vi landat i division 8?
Nu är det nog inte så här pass illa som olycksfåglarna kraxar att det är. Dock skulle nog de flesta ändå vråla:
KRIS!
Man kan då fråga sig -i akademisk och vetenskaplig anda-: vad är en kris? Och hur försätter man sig i en sådan?
Med en examen i statsvetenskap med krishanteringsinriktning, och en kommande examen i freds- och konfliktkunskap så har jag med tiden ackumulerat en rad olika verktyg för att analysera kriser och konflikter, lösa dessa och slutligen få lösningarna att hålla. Även om AIK och internationella politiska kriser inte direkt är samma sak, eller ens spelar i samma liga, så får man taga vad man haver för att ta itu med AIK:s problem; eller kanske rent av AIK:s kris? Jag kommer nu nedan att presentera en analys av AIK:s problem genom att först etablera huruvida det rör sig om en kris i dess teoretiska och akademiska mening och sedan presentera en diagnos på den möjliga krisens ursprung och problematik. Man skulle kanske även efterlysa en hållbar lösning på AIK:s problem? Men i sann forskaranda hittar jag hellre problemen än löser dem. För att lösa dem är så oändligt mycket svårare.
Kris?
Med utgångspunkt i Sundelius, Stern och Bynanders Krishantering på svenska (1997) skall jag etablera huruvida situationen i AIK kan betraktas som en kris eller inte. Sundelius et al. bygger sin definition av kris på flertalet prominenta forskare och sammanfattar sin definition i tre grundläggande och nödvändiga kriterier. En kris är således en situation i vilken de centrala aktörerna uppfattar att:
1) betydande värden hotas
2) begränsad tid står till förfogande
3) omständigheterna präglas av betydande osäkerhet
De centrala aktörerna i detta fall bör begränsas till AIK:s fotbollsstyrelse (och därmed hela AIK Fotboll AB) och till oss supportrar, nedan kallat Fansen.
Uppfattar då AIK Fotboll AB att dessa kriterier är i spel? Detta är svårt att säga, då styrelsen är nästintill stängd för insyn. Det vi säkert vet är det som kommuniceras till oss, och med utgångspunkt i Sannys senaste kommentar till matchen mot Elfsborg - att AIK kommer spela i Allsvenskan 2005, och att vi i stort sett hade "otur" som inte tog hem alla tre poängen- kan vi dra slutsatsen att Sanny inte anser den uppkomna situationen vara en kris.
Annat är det om man kikar på fansen, där vi kanske kan använda Gnagarforum som ett referensmaterial rörande fansens åsikter. Jag behöver väl knappast här gå in i några speciellt djuplodande resonemang, det som sagts dessa senaste månader -samt denna veckas undersökning om tron på AIK:s slutposition detta år- talar sitt tydliga språk: Det är kris.
Hur förhåller sig då uttalandet om kris från supportrarna och uttalandet om icke-kris från Sanny till de tre kriterierna? Detta är intressant att titta djupare på.
Att betydande värden hotas i den uppkomna situationen är svårt att motsäga. Om AIK trillar ner i Superettan skulle det kunna hota hela organisationen, och främst så hotar det ju status quo (den nuvarande positionen som allsvenskt lag) vilket är grunden för alla pengar, alla framgångar och alla supportrar. Slutsatsen måste vara att betydande värden hotas, då en nedflyttning är en katastrof, såväl ekonomiskt som känslomässigt och prestigemässigt.
Står då begränsad tid till förfogande? Beror lite på hur vi väljer att kika på den fotbollsmässiga definitionen av "tid". Är det alla de timmar, dagar och veckor som återstår fram tills säsongens slut, eller är det helt enkelt de få minuter som återstår av reell matchtid? Jag skulle vilja påstå att den första definitionen inte kan vara helt gällande; visst så kan tiden fram till säsongens slut utnyttjas för att hjälpa Gnaget, men det är på planen som det hela måste avgöras. Jag resonerar således mig fram till att det är tiden i matchsituation som är den avgörande; och den måste sägas vara mycket begränsad. Vi har nu 4x90 minuter på oss att rädda föreningen. Begränsad tid om något för att lösa en kris av dessa enorma proportioner.
Behöver jag ens gå in på om situationen präglas av betydande osäkerhet? Exakt vad "betydande" innebär är lite oklart, men klarare än en utspädd stor stark på Metropol är att osäkerhet är en av råvarorna i en fotbollsmatch. Vi kan aldrig veta exakt hur det går, och speciellt vet vi det inte gällande vårat synnerligen svaga, ojämna och räddhågsna lag AIK. Det är ju osäkerheten som gör att man bävar inför varje match i år, så snarare skulle jag vilja säga att osäkerhet är det som mer än något annat har präglat hela AIK:s tillvaro denna säsong.
>> Till Del II
