AIK-Elfsborg 3-1
Fyra mål, anfallsfotboll, vidöppna försvar, streaking och Fröken Sverige. Det bjöds på mycket underhållning på Råsunda denna afton.
I den 40:e minuten steg jublet på Norra. Var det Nebojsa Novakovic man jublade åt som låg skadad vid målet och skulle in i spelet igen? Nej, en streakare hade tagit sig in vid det norra straffområdet och dansade framför klacken. Utan några som helst problem hade han tagit sig i på planen och endast iklädd en tröja rev han ner skratt och applåder från läktaren. När han insåg att det var dags att dra gjorde han en snygg dykning över reklamskyltarna på den östra läktaren innan matchvärdarna tog hand om honom. Klacken skanderade "En gång till". Nu har även streaking nått de allsvenska arenorna.
Både tränarna var efteråt nöjda med vad sina lag presterade på planen i den här matchen, båda konstaterade att de var två spelade lag som möttes där man hellre ville framåt än spela säkert. Och visst var det en underhållande match vi fick se med många chanser men för oss AIK:are skapade Elfsborg alldeles för många klara målchanser för att man efteråt ska kunna känna sig helt nöjd med Gnagets insats. I den första halvleken var det stundtals vidöppet i AIK-försvaret och både stolparna och turen gjorde att det inte blev mer än ett mål för Elfsborg. Dessutom var uppspelen stundtals helt bredrövliga. Bollarna hamnade på läktaren, bakom medspelarna eller hos motståndarna. Det betongsäkra försvarsspelet från Baxteråren är ett minne blott, det kan man krasst konstatera efter 13 spelade matcher. Hellre 3-3 än 1-0 känns det som.
Framåt var det däremot desto roligare att se AIK. Även om laget blev tillbakatryckta inledningsvis var den första halvleken mycket bra stundtals. Både Mats Rubarth och Andreas Andersson användes flitigt på kanterna och centralt var Daniel Tjernström och Martin Åslund på spelhumör vilket också framför allt gällde AIK:s anfallare Nebojsa Novakovic och Patric "Långås" Andersson. De var definitivt lagets främsta utespelare den här kvällen.
1-0 till AIK kom i den 13:e minuten efter ett fint och snabbt anfall. Daniel Tjernström lade fram en känslig passning till Rubarth på vänsterkanten som snabbt hittade in till Patric Andersson i straffområdet. Andersson skarvade med en touch bollen vidare till en fristående Novakovic som först snubblade och verkade komma ur balans innan han i sista stund kunde stöta in bollen i mål bakom en utrusande Anders Bogsjö som för dagen ersatte skadade Johan Wiland i Elfsborgsmålet. Nebojsa firade målet med en ovanlig målgest, han hämtade bollen i mål precis som man gör när det är lite kvar att spel och man jagar en kvittering.
Elfsborg kvittering kom dock snabbt. Fredrik Berglund hade visat upp sin snabbhet inledningsvis och när Jesper Bengtsson blixtsnabbt vände spelet och slog en suverän passning på 50 meter hängde inte Lucic och Kibebe med i svängarna. Berglund tog med sig bollen och avancerade mot mål och gjorde inget misstag i avslutningen. Dime Jankulovski kunde inte rädda.
Fredrik Berglund, som hade en banderoll tillägnad sig på den östra läktaren "Tack Bella", ville göra en fin sorti innan proffslivet börjar och fortsatte att oroa AIK:s backlinje. Fem minuter efter kvitteringen fick han ytterligare en djupledsboll att löpa på och efter att ha enkelt vänt bort Benjamin Kibebe prickade han stolpen med ett skott strax utanför straffområdet. Var djupet i AIK:s backlinje fanns var en bra fråga. Kände man inte till Bellas snabbhet sedan tidigare?
Efter drygt en halvtimme kom ett viktigt mål för AIK. Martin Åslund blev fälld precis vid straffområdeslinjen och när Elfsborg som bäst höll på att ställa upp en mur lade Nebojsa Novakovic en snabb frispark till en fristående "Långås" Andersson som skickligt skickade in bollen intill den bortre stolpen. En mycket snabbtänkt manöver av AIK:s anfallare som lönade sig.
2-1 stod sig halvleken ut trots flera bra målchanser för båda lagen. Patric Andersson hade chansen att göra 3-1 precis innan halvtidsvilan då han spelades fri av Novakovic men Bogsjö räddade. Elfsborg hade ett skott i stolpen av Niklas Gudmundson inledningsvis sedan Teddy Lucic varit alldeles för passiv samt ett par farliga avslut från distans. Halvleken var i stort sett jämn spelmässigt mellan två lag som verkligen ville spela fotboll.
Känslan i halvtid var den att AIK:s ledning på intet sett kändes säker. Försvarets agerande hade varit under all kritik och med tanke på den tappade ledningen senast mot Örgryte var det bara att ladda för en ny nervpärs.
Den andra halvleken blev spelmässigt något sämre än den första, i alla fall inledningsvis. AIK verkade ha fått direktiv att inte anfalla med hela laget som i den första halvleken utan stannade kvar med mera folk när man anföll. Följden blev att Elfsborg kunde ta över det mesta av spelet och komma med flera genomtänkta och väluppbyggda anfall. Det var bud på kvittering både en, två och tre gången innan AIK vaknade till liv. Kristoffer Arvhage hade ett mycket farligt skott som Jankulovski fick tippa till hörna, Jesper Bengtsson brände ett jätteläge några meter framför mål efter inspel snett bakåt från vänsterkanten och Fredrik Berglund hade ett skott som Dime fick tänja sig rejält på för att klara. Berglund hade dessutom en tåpaj strax utanför ifrån vänsterläge. Det var tur för AIK att Jankulovski var i form denna afton.
AIK då? Visserligen hade man ett jätteläge redan i inledningen av halvleken sedan Nebojsa kommit fri och Bogsjö räddat med en fotparad, annars dröjde det till den 62:a minuten innan nästa målchans noterades. Det var riktigt stissigt ett tag men när Stefan Ishizaki ersatte Nebojsa Novakovic blev det bättre fart framåt igen för Gnaget. Det har gått tungt för Stefan den senaste tiden men i det här inhoppet visade han att han snart är med från start igen. AIK fick bättre tyngd och mera speed framåt när Andreas Andersson flyttades upp bredvid Patric Andersson och Ishizaki tog över högerkanten.
I den 75:e matchminuten avgjordes matchen definitivt till AIK:s fördel. Patric Andersson fick bollen högt upp i banan centralt och vände upp och satte fart mot mål. Med en känslig passning hittade han sedan Mats Rubarth löpande i vänsterläge onside tack vare Fredrik Mohlin i Elfsborg som gjorde tvärtemot sina backkollegor och tog djup. Fri med Bogsjö avslutade Rubarth kallt med en högerbredsida till höger om målvakten. Mats Rubarths första allsvenska mål i AIK och stort jubel på AIK-bänken. Det här visade sig bli spiken i kisten.
Elfsborg orkade aldrig med någon större forcering efter 3-1 utan istället var det bud på flera AIK-mål. Stefan Ishizaki och Patric Andersson hade varsitt utsökt läge att utöka, men matchens slutade 3-1 till AIK i en match som länge stod och vägde. AIK:s snabba och effektiva anfallsspel och Dime Jankulovskis fina målvaktsspel fällde avgörandet.
AIK visade på nytt att han man kan spela bländade anfallsfotboll och skapa många målchanser. Försvarsspelet har dock Olle Nordin & Co en hel del att jobba med. Benjamin Kibebe spelade upp sig mot slutet av matchen men var annars allt annat än säker. Teddy Lucic var ovanligt darrig i inledning men mycket bättre i andra halvlek.
