Krönika: AIK står inför ett vägskäl
"I toppen har Sanny Åslund blivit ett lätt mål för alla som är missnöjda med ledningen. Det är Sannys huvud som krävts på ett silverfat. Jag önskar att det hade varit nog"
Idag vaknade man upp med en ny synvinkel på livet, en "supersynvinkel". Det finns hur mycket som helst att skriva och beskriva en dag som denna. Hoppet, skammen, frustrationen och alla andra känslor som är i omlopp, men jag hoppar över den biten då jag tror att vi alla vet vad vi känner, ingen behöver tala om för oss vad vi känner och varför.
Paulhinos tre mål såg till att vi nu, definitivt, är klara för Superettan.
Jag ska villigt erkänna att jag inte trodde vi skulle åka ur, jag må sagt det, men det har mest varit spel för gallerierna. Oavsett hur pass medveten jag försökte vara om den överhängande faran så kunde jag aldrig övertyga mig själv om att det verkligen var sant.
Gårdagens match var rent ut sagt bedrövlig, så långt ifrån godkänt som det går att komma. Det hjälpte inte ens att spela inför tomma läktare, spelarna såg lika håglösa och värdelösa ut som vanligt. Man kan beskylla publiken för mycket, men vi har inte varit orsaken till att klubben nu får börja om i en lägre division.
Nej, AIK står nu inför ett vägskäl.
Antingen ser man över organisationen från styrelseordförande ända ned till vaktmästare och försöker bygga upp en ny stabil organisation som kan ta oss till sjunde himlen, kanske inte nästa år men inom en överskådlig framtid. Eller så fortsätter man på den inslagna "förlorarvägen". Det måste till förändring. Namnen måste bort, i spelartruppen såväl som i ledningen, för det är uppenbart att det inte har fungerat.
På plan har vi försökt bygga ett lag kring spelare som är indisponibla 50 % av säsongen, eller spelare som bara behagar prestera när det passar dem själva. Å ena sidan så vill jag se hela årets trupp sänka sina löner, jobba halvtid på en brandstation och ta sitt ansvar. Samtidigt tror jag att jag skulle ha väldigt svårt att glömma att de tillhör den grupp av personer som spelat oss ur Allsvenskan för första gången sedan 1979.
I toppen har Sanny Åslund blivit ett lätt mål för alla som är missnöjda med ledningen. Det är Sannys huvud som krävts på ett silverfat. Jag önskar att det hade varit nog, att det var enbart där problemet låg, så är det förmodligen inte.
Sanny är bara den synliga delen, bakom honom sitter en styrelse som till stor del består av namn, en styrelse som inte gjort tillräckligt för att säkra allsvenskt kontrakt eller få ordning ekonomin. Namn, precis som i spelartruppen, som inte haft den tid eller kunskap som krävs för att föra AIK framåt.
Det är bara att ta en titt på det som skett i år. Vi har saknat ett grundspel, trots detta har vi inte haft en riktig tränare, vi har sett ett lag som under större delen av säsongen hämmats av press, trots detta sparkade vi den mentala rådgivaren. Vi har sett ett lag som förlorat många matcher på individuella misstag, trots detta har vi inte haft en individuell tränare sedan Money lämnade klubben.
Dessa felbeslut har förmodligen spelat en oerhört viktig roll i årets säsong. Detsamma gäller för ekonomin som i år, återigen, kommer att vissa stora röda siffror. Att ordet "avgå" i sig inte är någon mirakelmedicin tror jag att de flesta inser. Men AIK har kommit till en punkt där det är nödvändigt att bryta mönstret och göra en riktig storstädning.
Jag kan tänka mig att köpa årskort nästa år, jag kan till och med tänka mig att betala överpris förutsatt att det blir förändring.
- Att jag, och alla andra AIK:are, kan besöka Råsunda och se en framtid.
- Att de personer som vet med sig att de inte har den tid eller kompetens som krävs kliver åt sidan och att de spelare och ledare som under året tydligt markerat att de inte är en del av AIKs framtid gör samma sak.
- Att AIK satsar på en stomme av duktiga och erfarna spelare och fyller på med våra mest lovande unga spelare som i framtiden kan representera AIK i Allsvenskan samt ute i Europa.
Det är dags att ställa legitima krav, jag vill inte köpa nytt årskort om jag ska behöva stå ut med samma personer som kört klubben i botten, och dessutom har mage att, fortfarande, skylla det på sina företrädare.
Släpp prestigen - För AIKs skull!
* * *
Den stora frågan är väl bara vem som kan tänkas ta över och styra upp den här klubben. Med all skit som dykt upp den senaste tiden så är det inte konstigt att AIK är en klubb som måste betala överpriser för att knyta till sig personal. Vem vågar, vill och kan "ta över" AIK? Måste vi ha en prestige-VD i Superettan? Ska vi istället satsa på en hårt arbetande styrelse istället med en kompetent ordförande? Det är frågor AIK Fotboll AB bör brottas med under de kommande dagarna. Låt oss hoppas att svaren leder oss framåt.
* * *
Man får väl glädjas över att damerna får spela allsvenskt nästa år. Jag undrar dock om det är en slump att de lag som är framgångsrikast i klubben, innebandyn, bandyn och damhockeyn saknar de stora resurserna och toppstyre.
* * *
I dagens Aftonbladet kan vi läsa om att AIK tänker prata med både MFF och Dif för få bättre kunskap om den nya situationen. Jag hoppas verkligen att de slår en signal till Norrköping också.
Av: Calle Svensson - Nordins Högra Hand som drog på sig ett gult kort.
