Gästkrönika: Känslan av Déja vu
Gästkrönikör Lundqvist drar paralleller mellan 1979 års degradering och årets.
"Bland de grönvita och blårandiga började det tidigt skanderas "AIK-division 2"."
Känslan av Déja vu infinner sig och det är en obehaglig sådan. Det här har jag varit med om förut och det var ingen trevlig upplevelse. Jag var 15 år och det var 25 år sedan. Hela säsongen 1979 hade AIK balanserat på randen till avgrunden. Visst fanns det ljuspunkter. 4-0 hemma mot Åtvidaberg på hösten ingav en känsla av att "fan, vi grejar nog det här". En känsla som då, precis som nu, visade sig vara livsfarlig.
1979 spelade AIK om jag minns rätt elva matcher på försäsongen, vann tio och en slutade oavgjort. Laget gick in i den allsvenska serieupptakten med något som verkade mycket lovande. Sedan knöt det sig. Omgång efter omgång spelades utan att laget ens lyckades göra mål. Först i omgång sju mot Kalmar gjordes första målet. Trots den klena starten var känslan då lik den som infunnit sig i år. Att åka ur allsvenskan fans inte på kartan helt enkelt och inga väckarklockor tycktes hjälpa.
Bland de grönvita och blårandiga började det tidigt skanderas "AIK-division 2". Jo, det hette så på den tiden, men styvnackat vägrade vi att se spöket som hängde över oss.
Det är bara att återigen konstatera att man inte alltid lär sig av historien. Nu lär AIK ha för avsikt att försöka lära av Djurgården och Malmö för att hitta snabbaste vägen tillbaka.
Mitt råd är: Stoppa inte huvudet i sanden. Titta inte bara på de lyckade exemplen. Kolla upp vad som hände med Norrköping eller ännu värre vad som hände med GAIS för många år sedan.
Kan vi lära av gamla tider, av andra klubbar samtidigt som vi inte blundar för sanningen så kan det här nog gå vägen. Superettan är ingen serie man vinner med vänsterdojan. Räkna med att det blir tufft i varje match. Ett lag från allsvenskan är alltid jagat i ettan. Heter man dessutom AIK blir det dubbel jakt.
Se till att hantera dessa faktum så kanske sejouren blir lika kort och trevlig som den blev 1980. Jag minns upptakten. VSK 4-0, Sundsvall 6-1.
Nu hoppas jag att vi om ett halvår har en spelartrupp som inte behöver motiveras extra för att gå på hörntänderna i varje match, en ledning som skapar de bästa tänkbara förutsättningarna. Då kan det gå. Då ska det gå. Till alla som var med sist. Leta fram de gamla klassiska "Upp igen AIK!"- knapparna. De kommer att behövas igen nu 25 år senare.
Vi ska tillbaka...
