SAP Summerar
"Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor (pokaler)"
Gårdagens förlust mot Örgryte var väldigt tung. Inte bara för att vi gick miste om chansen till tre poäng och chansen att kliva rejält i tabellen, inte heller för att AIK nu ligger efter Hammarby med två matcher mer spelade. Nej, den största anledningen till besvikelsen hos mig var att den gnutta hopp man de senaste veckorna byggt upp suddades ut på gång. Utan pardon. "Vi är nu tillbaka på ruta ett" skrev signaturen Meckler på Gnagarforum. Precis så känns det.
Innan matchen var jag helt övertygad om att AIK hade stora chanser att ta med sig alla poängen hem från Göteborg. Även om försvarsspelet var allt annat än bra mot Elfsborg kändes det som att om bara det fina fartfyllda anfallsspelet fortsatte så skulle Örgryte få det svårt. Optimismen fanns även där bland mina närmaste Gnagetpolare. Vi ville inte slå oss för bröstet för mycket innan matchen men det var nära att det satsades stora pengar på en 2:a. Tack och lov blev det inget med det.
Jag tror att den senaste tidens "framgångar" var boven till nederlaget igår. Efter Halmstad insåg nog de flesta att alla måste ta sitt ansvar för att det skulle bli segrar och i matcherna mot Sundsvall, Örgryte och Elfsborg var det ett aggressivare AIK vi fick se. Kanske kände spelarna nu att det "rullade på" igen och att man nu själv inte behövde springa arslet av sig för att det skulle bli vinst. Från TV-soffan såg det stundtals ut så i alla fall.
Innan matchen spelades igår läste jag en intressant artikel ur Offsides utmärkta Sportmagasin (Ni som missat detta och älskar att läsa om fotboll har något att se fram emot). Artikeln är från nr 2/2000 och är skriven av Lasse Winkler och handlar om "förgörarna" i det svenska landslaget, Håkan Mild och Johan Mjällby. Jag fastnade speciellt för en del i artikeln där Johan berättar om sin inställning på planen. Här kommer ett stycke.
"Ibland har det gått illa. Som i EM-kvalmatchen mot Bulgarien där han sparkade käkbenet av en motståndare i en kamp om bollen:
- Ibland är jag lite dumdristig, tänker inte på att jag har någon i närheten. Men när jag väl har startat en tackling eller vad som helst så fortsätter jag till hundra procent. Det kan bli fult men det är inget jag sitter och ångrar efter en match.
När händelsen inträffade tänkte han direkt att det tagit illa.
- Men ska jag vara ärlig tyckte jag inte synd om honom. Efter matchen, i omklädningsrummet tyckte jag det var oturligt men medan man spelar är man ganska nöjd. Nej, jo. Jag var ju ganska nöjd, de var tvungna att byta spelare.
Det låter rått, han försöker nyansera sig men hittar inga bättre ord, så till slut hamnar det ändå där; han var rätt nöjd. Det gynnade laget. Punkt slut."
Både Mild och Mjällby poängterar också i artikeln hur viktigt det är för dem att komma rätt in i matchen och vinna de första närkamperna mot motståndarna på mittfältet. Finns det en lirare i det andra laget ska han helst ha en juste tryckare redan i första närkontakten. Här kan man snacka om vinnarskalle och det är precis det vi saknar på planen idag och det är inte första gången vi har hört det heller. Åslund kan smälla på och sätta dit ordentligt under vissa perioder i matcherna men det känns oftast som om han måste tänka på det för att kunna utföra det, det kommer inte naturligt i match efter match. Daniel Tjernström ska vi inte prata om, han är helt enkelt för snäll. Samma sak med Thomas Lagerlöf som dock har visat ett jävla go i vissa derbyn och tacklat Bajare till höger och vänster. Tolle fick frågan i Smokingliraren i fjol varför han är så snäll på planen och svarade:
"Det är dumt att bli varnad, jag är stark i kroppen och går in hårt i närkamperna. Det är inte min spelstil att gå in, som Krille, med dobbarna före. Jag vill komma in rätt. Om övriga laget pressar bra, kommer jag in i situationerna i rätt tid. Annars kan man tackla hela da´n och få rött efter tio."
Det är en viss skillnad på Lagerlöfs och Mjällbys inställning. Visst ska man inte springa och skada spelare men fotboll på elitnivå gör ont och man måste vara beredd att ta stryk för att vinna bollen åt laget. Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor (pokaler). Tittar man på de bästa lagen i Europa så hittar man i alla fall ett "råskinn" på mittfältet i varje topplag. Vissa lag har två centralt på mitten för att vinna den viktiga mittfältsmatchen. Jag hade stora förhoppningar på Åslund och Tjernström innan säsongen, äntligen skulle vi få vårat drömmittfält, men tyvärr har de inte infriat de förväntningarna. Jag får hoppas vidare.
Stefan Ishizaki gjorde en intressant halvtimme igår som mittfältare och kan vara ett alternativ där med uppbackning av en bra balansspelare. Vilket datum slutar den danska ligan nästa år? Eller kan kanske Andreas Alm ta den platsen? Fast han lyckas nog bättre med offensiva uppgifter, antingen som offensiv mittfältare eller som anfallare. Längtan efter Alm var åter stor igår.
Det är lätt att vara hård mot Åslund och Tjernström efter gårdagens insats men faktum är att i alla fall Martin Åslund ryckt upp sig väldigt mycket de senaste matcherna. Det är bara att hoppas att gårdagens match var en tillfällighet. Tjernström var bra mot Elfsborg hemma men har annars haft en förmåga att vara väldigt ojämn i sitt spel trots att han i år får spela där han är som bäst. Vad hände med den Tjernström som var lysande match efter match 1999?
Nu väntar en ny utlandsresa och det ska bli intressant att se vilket lag Olle sätter på fötterna mot Troyes. Han har aviserat att inga juniorer är aktuella den här gången utan att man endast kommer ha spelare från A-lagstruppen. Frågan är om han kommer experimentera något mer med mittfältet, Luke Casserly är definitivt värd en ny chans där. Detsamma gäller Ishizaki.
För er som vill veta hur man får tag i tidningen Offside kan ni läsa mera på www.offside.org
