Lagbanner

Gästkrönika: AIK vs Europa

Gästskribenten Lars Wahlström drar paralleller och olikheter mellan Benfica och AIK efter två månader i Portugal.
"Något som efter utlandsvistelsen verkligen gått upp för mig är hur dåligt AIK utnyttjar det faktum att vi har Sveriges förmodligen största supporter-/sympatisörskara."

Nyss hemkommen till kalla Sverige, efter drygt två månaders lands- och höstflykt i Lissabon känns det både skönt och lite ledsamt att vara hemma. En hel del fotbollsupplevelser har det blivit. Både på och utanför planen. Jag titulerar mig nu Gnagare, Sevillista och Benfiquista, i den ordningen.

Vad gäller årets situation för Gnaget har jag kommit så pass långt i min sorgebearbetning efter degraderingen att jag nu faktiskt ser det hela som en utomordentligt bra chans att börja på ny kula:

- Vädra ut allt gammalt skit från klubben.

- Se till att skapa en organisation och ett kansli där professionalism, öppenhet och arbetsglädje råder.

- Bygg upp spelartruppen med lagsamarbete som nyckelord. Ut med gnällspikarna och guldgrävarna. Satsa på talanger med mycket vilja och jävlar anamma i kombination med en eller två "pappor" i laget, de behövs också.

- Se till att spelet präglas av det som alltid varit Gnagets signum i framgångsrika perioder: en vattentät och stenhård defensiv! Fungerar defensiven kommer resten till stor del av sig själv.


Något som efter utlandsvistelsen verkligen gått upp för mig är hur dåligt AIK utnyttjar det faktum att vi har Sveriges förmodligen största supporter-/sympatisörskara. Om inte den största, så i alla fall en av de största.

Här finns det såklart enorma möjligheter att tjäna bra pengar. Något som till exempel Benfica insett, till skillnad från AIK. Portugal har ungefär tio miljoner innevånare, Sverige nio. Lissabon har en och en halv miljoner innevånare, precis som Stockholm. Publiksnittet på hemmamatcherna motsvarar varandra. Jag skulle estimera att supporterbasen är ungefär densamma. Ändå måste AIK sälja Pelle Nilsson för tre miljoner kronor ungefär samtidigt som Benficas coach Trapattoni köper över Maxi Lopez för runt åtta miljoner Euro. (Dessutom som "reserv" efter Robinho som valde spel i Real Madrid i stället. Prislappen på Robinho låg runt 14 miljoner Euro..)

Vad är då den stora skillnaden? Intäkter från matchbiljetter skiljer mindre än man tror skulle jag gissa. En vanlig seriematch drar inte mer än mellan 10-15 000 pers till Estadio da Luz (att det sedan är bra tryck på arenan trots att den rymmer mer än 65 000 pers ser jag som ett bevis på ett utbyggt Råsunda skulle fungera utmärkt). TV-intäkter ger naturligtvis en hel del mer, precis som sponsoravtalen. Men detta har med de sportsliga framgångarna att göra. Skulle AIK utmana om ligaguldet varje år, samt mer eller mindre prenumerera på Europaspel skulle vi också ha högre intäktsposter här.

Nej, skillnaden ligger främst i dessa två saker: 1) Plantskolan och 2) Det professionella, marknadsmässiga tänkadet som präglar hela Benficas organisation.

Plantskolan och om att få chansen
Spelare som Rui Costa, João Pinto och Hugo Leal är exempel på spelare som har fostrats i Benfica och sedan sålts vidare till storklubbar ute i Europa för summor som skulle få Sandro Catenacci att kissa på sig av förtjusning. En stark ungdomssektion är dock inte bra bara av ekonomiska orsaker, utan stärker även klubbens lokala anknytning, skapar en större stolthet och identifikation hos supportrarna samt är dessutom en av själva grundtankarna bakom idrottsrörelserna. Dessutom är det ett bra exempel på positiv press på startelvan. Har du "en dålig dag på jobbet" så vet du att du blir utbytt i halvlek mot en yngling som har allt att vinna och inget att förlora.

Det bästa exemplet på en utmärkt ungdomsakademi som går att hitta i Europa idag är Sevilla FC, min spanska klubb. I början av 90-talet drog man igång en medveten satsning på ungdomsakademin. Dels ville man öka "el Sevillismo" i och kring laget, dels var man naturligtvis nyfiken på vilka resultat en målmedveten, tung ungdomssatsning skulle ge i form av talangfulla spelare i A-laget. Satsningen gav inga snabba resultat. Klubben var till och med nere i Segunda Division en säsong, men fortsatte satsningen. Efter några år började "guldkornen" dyka upp och det bästa kvittot (hittills) på den lyckade satsningen är försäljningen av José Antonio Reyes till Arsenal för smått otroliga 36 miljoner Euro, en summa som kan öka till runt 45 miljoner, beroende på hur många ligamatcher Reyes gör för Arsenal.

Idag har Sevilla 13 spelare födda på 80-talet i A-laget och ligger efter att halva serien är avklarad på Champions League-plats i tabellen. Detta i, för att vara diplomatisk mot alla anglofiler i Sverige, en av världens bästa ligor. Spelare som Sergio Ramos (18 år och given i startelvan) och Jesús Navas har kopplats samman med klubbar som Arsenal, Real Madrid, Milan och Man Utd. Själva säger de att de är smickrade, men att de inte har någon brådska att lämna Sevilla, där de trivs bra och har fått chansen. El Sevillismo, som sagt... Att klubben tack vare försäljningen av Reyes är så pass välmående att man har råd att tacka nej till anbud i 30-miljonersklassen (EURO!) och därmed på allvar utmana de riktigt stora elefanterna om CL-platserna är ytterligare en trevlig effekt av den lyckade satsningen.

Att vara business-wise
Med en så pass stor supporterskara som AIK har, varför plockar man inte fram souvenirer, memorabilia och matchtröjor som säljer? Jag vet att det finns en del prylar att köpa, men handen på hjärtat: kvaliteten på dessa prylar har varit sunkig och designen bristfällig. Jag vill kunna stödja mitt lag gnom att köpa snygga prylar. Inte känna att jag köper prylarna bara för att stödja mitt lag. Till AIK:s försvar är ingen svensk klubb riktigt bra på detta men varför följa strömmen?

Ett besök på Benficas "Megastore" fick mig att inse hur mycket snygga grejer det går att göra. Bland annat en grymt snygg Adidas-hoodtröja, extremt skön och bra kvalitet. Pricken över I: det stilrena BENFICA-trycket i "college-typsnitt" mitt på bröstet. Skulle sälja som smör i AIK-tappning. Dessutom fanns allt från SLB (Sport Lisboa e Benfica)- skor till kostymer. Snygga och diskreta. Ett Benficamärke på innerfickan var allt som skvallrade om att det var en SLB-kostym. Självklart samma modell som Trapattoni har på matcherna. På konfektionssidan går det att utveckla mycket. Varför inte samarbeta med Adidas och andra partners och låta deras designers plocka fram en snygg kollektion?

Med näraliggande besök både i Sevilla och Lissabon blir jag uppgiven när jag hör att AIK lagt ner AIK-shopen "för att spara". Det skall inte vara en kostnad! Det skall vara en intäktskälla! Tyvärr är det bara att inse att jämförelsen Benfica - AIK är ungefär som att jämföra The Coca Cola Corp. med grannkillen som säljer hemmagjord saft.

Som en vän till mig säger: "Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!" Ta vara på att vi har en så pass stor supporterskara som vi har. Kommersialisera och affärsutveckla! Helt enkelt, se till att skapa de så enormt viktiga löpande intäkterna!

Snart börjar säsongen, dags att köpa årskort.

Väl mött på Norra Stå!

Av: Lars Wahlström (lars@exanimo.net), redaktör för Siempre Sevillista här på SvenskaFans.

Länktips: http://www.slbenfica.pt
Klicka på "Loja"(Butiken) och klicka er vidare och se hur mycket som skulle kunna "AIK-ifieras".

null null2005-01-13 18:00:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan