Krönika: AIK gick rakt i fällan
Premiären avklarad i och med 0-0 mot Kalmar. Det fina vädret och månghövdade publiken till trots lyckades spelarna inte infria de höga förväntningarna utan bjöd på kamp och chanslös fotboll.
Säga vad man vill om Kalmars sätt att spela fotboll.
Det viktigaste är alltid att laget vinner. Hur det ser ut är sekundärt. Segern är det viktigaste.
Kalmar har förstått detta (även om det bara blev oavgjort). Jag håller definitivt med om att det är grisfotboll, tråkigt att titta på och spelförstörande på alla vis de spel som de bjuder på.
Men på något sätt verkar det ju fungera.
Den offensiva spelidén är märklig. Så fort en frispark närmare än 50 meter ifrån målet eller ett inkast vaskas fram flyttar Kalmar upp allt och alla och Rasmus (den yngsta av 7(?) bröder Elm) försöker pricka huvudet på någon av jättarna i laget. Alternativet är att ge bollen till Cesar Santín som försöker ta sig an försvaret på egen hand.
Samtidigt försvarar man sig genom att dra ner på tempot och provocera motståndarna till misstag som kan leda till en fast situation eller ett kontringstillfälle.
Detta är ingen kritik mot Kalmar utan bara en lite krass reflektion. Smålänningarna har nått fina resultat de sista åren med just det spel som Nanne Bergstrand präntat in.
Snarare är det väl ett underbetyg till Allsvenskan som serie och Kalmars motståndare som inte tagit fram någon lösning på att försvara sig mot detta eller luckra upp den kompakta defensiven.
AIK gick rakt i fällan. Ytorna stängdes och våra enda riktiga målchanser skapades på stopptid av rena tillfälligheter. Förutom detta var det en del hörnor och inläggstillfällen där Bagarn & co fick göra precis det de är bra på.
Istället var Santín närmast att avgöra även om 0-0 var rättvist och talande för matchen.
Men inte finns det någon anledning att bränna säsongskortet ännu. Vi förlorade inte och tron på lagets kapacitet är fortfarande stor. Ortiz och Bojan visade att de kommer tillföra en hel del och tvärtom många andra tycker jag att Arnefjord gjorde en klart godkänd insats.
Dessutom tror jag Jonsson, Pavey och personliga favoriten Miran Burgic kommer lyfta sig ordentligt med lite matcher i benen efter skadeproblemen.
Daniel Örlund imponerade och har förhoppningsvis tagit det där klivet i vinter som behövs om han ska kunna räknas som en toppmålvakt i Allsvenskan.
Nästa stopp: Borås, där självutnämnda storklubben Elfsborg med Grin-Olle och gamla bekantningarna Lucic och Ishizaki ska besegras. Ännu en tuff prövning men klart möjlig.
Elfsborg ser svagare ut än tidigare när både Samuel Holmén och Mathias Svensson försvunnit och möjligheterna att vinna mittfältet känns stora med vår nuvarande besättning. Där ligger nyckeln på måndag.
Stöd AIK
P.s. Visst svider det i själen när Kalmars lagkapten/bloggare/linslus/gaphals efter matchen talar om hur de sporrades av atmosfären på Råsunda?
