Kill your darlings, Rikard
Det har snart ett dygn sen fiaskot i Borås och trots att man lyckats få ur sig den värsta ilskan är besvikelsen och hopplösheten fortfarande påtaglig. För att få fart på AIK:s spel behöver tränare Rikrard Norling flytta på sin kapten, skriver Petter Hållén i sin krönika.
En förlust är alltid sur och jävlig men ibland svider den så oerhört mycket mer. Hade inte räknat med ett annat tecken på kupongen, med den decimerade truppen och senaste formen var det nog besvärligt för den mest positiva och naiva att tro på seger. Lägg till att Elfsborg är ett bra lag, inte minst hemma.
Det är således inte dem uteblivna poängen som svider, det är på sättet vi från matchens början till slut fullständigt skämmer ut oss.
Norling hävdade kort efter slutsignalen att AIK i första halvlek gör en planenlig insats och styr spelet dit dem vill, för att sedan i andra göra ett tappert försök men att orken till slut går ur. Allt som allt verkar Norling vara relativt nöjd med spelet som sådant.
Har ofta tyckt att Norlings sätt att hantera media i motgång är fördelaktigt, idén om att ett ideligen försvarande av sina spelare kan ingjuta mod och självförtroende är inte dum. Det måste dock finnas gränser.
Igår kändes försöket att försvara AIK:s spel patetisk. Det fanns ingenting att vara nöjd med spelmässigt, uppspel till försvarsspel, allt var grovt undermåligt. Vill inte att Norling ska såga sitt lag i intervjuer men det måste kännas bisarrt att ljuga på det sättet.
För att konkretisera vad som var absolut sämst igår är det omöjligt att inte först och främst ifrågasätta viljan och hjärtat. I nuläget känns AIK totalt handfallet i situationer som inte är ideala, i motgång krävs det ledare och pådrivare, såg inte ett spår efter sådana igår. Man kan inte kräva ett spel som alltid är 100 procent, men man kan kräva att spelarna alltid ger 100 procent.
Spelmässigt känns det som vi gång på annan sätter varandra i svåra situationer, dåliga första-touch och oprecisa passningar ligger till grund för tidsnöd och dåliga beslut. Det känns inte som vi är vän, knappt bekant, med bollen vilket är absurt med fotbollsvärldens längsta försäsong i ryggen.
Vi saknar en spelidé, åtminstone ser det ut så på planen. Spelarna kan i alla fall inte omvandla teorin till produktiv fotboll. Spelarna är osäkra i sina positioner och inte har koll på vad de ska göra i olika lägen. Inget utpräglat spel sitter i ryggmärgen, det finns ingenting tryggt att falla tillbaka på.
Kill your darlings, Rikard.
Gårdagen till trots måste vi blicka framåt, men det känns såklart som att det måste ske förändringar. En sådan gör ont, men den är inte mindre nödvändig. Daniel Tjernström ligger de flesta varmt om hjärtat, inte minst Norling själv som gång på gång säger att han tycker spelaren bara blir bättre och bättre. Därför känns det tungt att se en AIK-profil och kapten prestera så frapperande dåligt. På tok för många felpassar, en alltmer synlig långsamhet och en trytande ork måste vara tecken nog för Norling att ändra om.
Grundar inte denna kritik enbart på insatsen igår, känslan är att en försämring har skett hos Tjernström under en längre period. Trots sin förkärlek så måste Norling ta det rationella och riktiga beslutet att peta sin kapten.
Givetvis var Daniel inte ensam om att göra en plattmatch i måndags, men det AIK behöver just nu är ett rakare och snabbare spel på mittfältet. Något som för tillfälligt känns motsägelsefullt med Tjernström på detsamma.
Till sist. Trots en översjö av negativitet måste man komma ihåg att tvära kast är en AIK-specialitet. Bedrövelse kan snabbt bytas ut mot lycka, låt oss hoppas att det sker redan på torsdag.
