När Vuxna Män Skriker Varg
"Febriga" landslagsmålvakter, "publikfest" och "skandalscener" citationstecknen haglar liksom kvällens regn när tankarna kring årets första Stockholmsderby ska sättas på papper. Och som så många gånger förut står själva spelet inte i huvudfokus då matchbilden präglas av utomstående faktorer, inte olikt den bitterljuva eftersmaken som finns kvar efter 120 minuter Hammarby IF-AIK.
Nu kanske det verkar som att matchen gått till övertid a la cupfinal i och med nämnandet av 120 istället för de vanliga 90 minuterna fotbollsmatcher brukar spelas under. Men så var inte fallet. Detta var ingen final, varken i arrangemang, spel eller inramning. Domare för kvällen var Stefan Johannesson, som en gång för alla visade att han inte är rätt man för att döma Stockholmsderbyn. Johannesson kunde ha gjort en Collina-lik insats men ändå hade min dom varit densamma. Och jag har, tro det eller ej, grund till mitt uttalande.
Jag har aldrig varit på ett lugnare derby än detta och tror inte att ett derby varit så här lugnt på åtminstone sex år. Jag tror inte heller att jag sett så lite publik på ett derby under dessa nämnda sex år, eller någonsin för den delen. Så redan där kan vi stryka "publikfest" ur protokollet eftersom denna match var allt annat än en fest.
Inget tifo från varken AIK eller Hammarby, inga bengaler som det är nu är totalförbud mot och ett lojt gungande och sjungande Norra Stå som ändå på något vis lyckades skrämma både målskytten Chanko och Johannesson stal istället showen denna kväll.
Djurgårdaren/Malmöiten/Hammarbyaren Chanko gjorde mål på frispark från knappa metern utanför straffområdslinjen. Frisparken framkallades efter att Daniel Arnefjord för tredje eller fjärde gången denna match lämnats en mot en mot en av Hammarbys snabbaste spelare, Charlie Davies.
En gång i första halvlek blev han tvungen att ta ett gult kort då Davies kom i vansinnig takt och var på väg att storma hela vägen till Örlund. En annan gång, nu i andra halvlek, missar domaren att blåsa frispark åt AIK och Arnefjord lämnas återigen ensam mot Charlie Davies som denna gång drar den olycksförföljde AIK-aren närmare sig och tappar till slut både boll och balans. Och Daniel Arnefjord får återigen ett rött kort som definitivt kommer att leda till att ännu fler sågningar av backen kommer att komma. Trots att Daniel för tredje matchen i rad nickat undan en boll på mållinjen för detta AIK som vi fans tydligen sätter krokben för gång på gång, om man nu ska tro på vad våra ärade sportjournalister tycker och tänker om matchen nu i efterhand.
Man kan se det hela såhär också: hade vi haft någon skärpa i avsluten och anfallsspelet överhuvudtaget så hade vi avgjort och förnedrat Hammarby innan första halvlek var slut. Sist vi spelade så bra som vi gjorde i derbyts första 45 minuter var mot Malmö FF förra hösten, där Skåningarna totalt kördes ner i marken och totalförnedras innan Ola Toivonen satte ett tröstmål på ett läge som också var Malmös enda under matchen.
Det enda som inte satt som det skulle då var kapten Tjernas passningar och den tidigare nämnda oskärpan i avsluten. Men vem kommer att minnas det spelet när fotbollssverige bestämmer sig för att skrika varg varenda gång något litet händer?
Chanko var för skärrad för att kunna slå hörnan skrivs det på ett håll men jag som var där såg ju att han inte hade några som helst tankar på att låta någon annan slå hörnan. Men när domare Johannesson bestämt sig för att låta matchen fortsätta var det väldigt enkelt att låta hela Sveriges älskling och Guds gåva till fotbollen Erkan Zengin att slå hörnorna. På annat håll snackas det om alla böter AIK kommer att få men jag som var där såg ju dessutom att pyroteknik användes av Hammarbyklacken.
Hur gick det till? Var inte sådant helt förbjudet och skulle behandlas med noll tolerans? Vad hände med att alla lag ska behandlas likadant och att samma regler och bestämmelser gäller för exakt alla? Varför får Daniel Arnefjord ytterligare ett gult kort när han "fäller" Charlie Davies i ett friläge, och inte direkt rött kort som är det korrekta beslutet i det läget, om det nu handlar om en frilägesutvisning? Varför får inte den alltid underbare Erkan Zengin sitt andra gula kort när han får tredje gången i matchen stämplar en överlägsen Pierre Bengtsson i ren frustration? Varför är Hammarby IF så fruktansvärt dåliga på att arrangera dessa matcher som ska föreställa folkfester? Varför var det bara 23 578 personer på ett Stockholmsderby? Varför vågar inte Rami Shaaban möta den klack han så stolt var en del av som ung pojke?
Jag ska sluta ställa relevanta frågor nu och bara njuta över att ha tystat Hammarbyarna och Erkan Zengin i synnerhet ännu en gång. Frågorna är många, och därför uteblir spelanalysen nästan helt denna gång; det överlåter jag till andra krönikörer. Väldigt skönt med mål i 92:a minuten, men alla frågor lämnar även denna gång en bitterljuv eftersmak i munnen.
Hur kul skulle det vara om fredagens match mot publiklaget Trelleborgs FF hade en högre publiksiffra än denna bajenarrangerade "publikfest", tror ni? Tänk på det, så ses vi på fredag.
