Årsbästa i Halmstad
60 minuter med "roliga Gnaget" räckte inte till tre poäng på Örjans Vall. Andreas Andersson hittade målet igen. Matchrapport
Många AIK-fans hade tagit sig ner till Halmstad dagen innan matchen för att hinna se mer av Halmstad/Tylösand än bara matchen. Tongångarna var positiva hos de flesta men den stora frågan var ju hur Mathias Thylander skulle få stopp på Stefan Selakovic som visat bra form på sistone. Alla som såg Halmstad-AIK i fjol (4-0) minns ju hur det gick den gången. Nu spelade dock Selakovic anfallare istället för vänsterytter i den här matchen så svaret fick vi aldrig på den frågan.
- Han kan ju inte skjuta, sade jag högt till min bänkgranne när Andreas Andersson laddat "vänsterkanonen" i matchens första anfall och bollen som vanligt fastnat på en back. Två sekunder senare seglar bollen in i vänsterhörnet bakom Håkan Svensson sedan Andreas dragit till med högerfoten på den retur hans första skottförsök gav. AIK-klacken i hörnet på Örjans Vall exploderade och "Adde" var snabbt framme och firade med klacken. Det här målet kom oväntat och blev startskottet på en AIK-halvlek modell bättre, det bästa AIK presterat i år och det mot de regerande svenska mästarna på bortaplan. Det var fart och flyt i passningsspelet, backarna vågade vårda bollen lite extra och inte "bara" slänga iväg den och Stefan Ishizaki var mycket duktig som spelmotor och såg hela tiden till att vända spelet. Bäst av alla på planen var dock Andreas Andersson som inte varit så här bra i en match sedan sista matchen i Allsvenskan 1999. Han jobbade bra både offensivt och defensivt och fick massor av bollar att jobba med. Vänsterbacken i Halmstad - Fredrik Andersson - fick ofta finna sig i att bli uppsnurrad av Andreas som såg rappare ut i steget än vanligt. Dessutom såg han till att variera sig när han väl kommit ner på kanten och skulle bryta in. Det var både passningar in centralt till anfallarna, nya dribblingar eller inlägg.
Gnaget visste om Halmstads styrka på fasta situationer innan match, det var också på sådana som HBK:s båda mål kom till. Kvitteringen till 1-1 kom till efter en vänsterhörna slagen av Mikael Nilsson med hård inåtskruv. Bollen gick över klungan vid den första stolpen och damp ner i knät på Daniel Tjernström som olyckligt knäade bollen på egen näsa och in i mål, Ishizaki hann inte rensa undan på mållinjen. 1-1 i det läget av matchen kändes fruktansvärt orättvist. Halmstad hade även flera farliga hörnor under den första halvleken tack vare Tommy Jönsson och Nilssons känsliga fötter. Dime Jankulovski fick kämpa för att komma ut och kunna avvärja.
Kvitteringen var dock ingenting som störde AIK, laget fortsatta att spela bra fotboll och 2-1 kom rättvist i den 30:e minuten sedan Andreas Andersson slagit in en målvaktsretur i öppet mål med vänsterfoten efter att Sharbel Touma gjort ett strålande förarbete. Klacken skanderade "Roliga Gnaget".
Innan halvleken var över hade AIK bud på flera mål, närmast var Andreas Andersson som fick en ny retur framför fötterna nära mål men denna gång gick det för fort och skottet gick rakt tillbaka till en liggande Håkan Svensson.
Andreas Alm gjorde sin första match från start för året och såg lite ringrostig i inledningsvis men det blev bättre och bättre ju längre matchen gick. Alms inställning och viljan att vinna fanns med hela matchen, han såg ut att ha kul när han fick tampas med "lekkamrater" så som Petter Hansson och Michael Svensson. Det togs och gavs en hel del. "Almen" hade också ett par bra målchanser, en nick och ett skott, men träffade inte mål.
Halmstad var som sagt farliga på hörnor, i övrigt var det bara när Stefan Selakovic fick bollen i offensivt läge som det kändes farligt. AIK hade full kontroll på matchen, det kändes nästan för bra när lagen gick till halvtidsvila.
AIK:s första kvart i den andra halvleken var precis lika bra som innan även om spelet mer gick via vänsterkanten och Sharbel Touma än tidigare. Touma var grymt bra ett tag och kunde mycket väl gjort 3-1 vid ett par tillfällen men skotten kunde avstyras av Håkan Svensson. AIK bytte kant precis så bra som man hoppats på sedan i april och Andreas Alm gjorde stor nytta som bollmottagare mellan Halmstads försvar och mittfält.
Två Halmstadsbyten, samt ökad aggressivitet från de blåtröjade, kom att förändra matchbilden efter en timmes spel. En osynlig Henrik Bertilsson byttes ut mot Samuel Wowoah som uträttade mer de första tre minuterna han var på planen än vad Bertilsson gjort under hela matchen. Helt plötsligt fick HBK fart på anfallsspelet genom att lyfta bollen över mittfältet. Samtidigt såg det ut som om några i AIK hade spungit sig trötta och Olle Nordin kunde gott ha gjort bytena tidigare.
Efter två jättemissar av Wowoah från nära håll kunde HBK kvittera i den 68:e minuten. Halmstad fick frispark i vänsterläge, en frispark som inte skulle ha varit frispark, i samma läge som man gjort mål på i Champions League-kvalet tre dagar tidigare. Då skruvade Tommy Jönsson bollen till vänster om muren och in i mål. Med den frisparken så tätt inpå kändes Dimes Jankulovskis position i målet lite fel. Han ställde sig nära sin vänsterstolpe och när Jönsson kopierade frisparken fick han väldigt långt till bollen. Dime kunde dock freda målet med en fantomräddning men lyckades inte få bort bollen längre än att Petter Hansson kunde smälla in returen från nära håll. Dime hann inte få upp händerna och utespelarna i AIK var inte med på noterna.
Den sista 20-minuters perioden av matchen blev spännande då båda lagen satsade framåt för att avgöra. Halmstad var i det här läget av matchen det piggare laget och Samuel Wowoah rörde om rejält. AIK var dock inte ofarliga, Andreas Alm, Stefan Ishizaki och framför allt Luke Casserly hade alla bra lägen att göra 3-2. Casserlys boll räddades på mållinjen av en Halmstadsspelare.
Det var tur för AIK att Wowoah inte hade skärpan inställd. Han lyckades missa mål från tre meter sedan ett inspel från högerkanten hamnat vid hans fötter. Benjamin Kibebe missade helt i markeringen. På övertid fick sedan också Torbjörn Arvidsson chansen att sätta 3-2 men nicken mot ett övergivet AIK-mål gick en meter över. Matchen slutade 2-2 och de båda lagen som var i stort behov av en tre poängare fick istället dela på två.
Om AIK:
- Vi tar med oss den första halvleken till nästa match, har varit standardkommentaren hittills i år efter matcherna av Olle men den här gången kändes det rätt även om Olle aldrig uttalde den kommentaren den här gången. Eller rättare sagt den första timmen av matchen då AIK spelade en riktigt bra och rolig fotboll samtidigt som det gav många bra målchanser. Efter att ha sett Andreas Alm offervilja, de båda kanternas härliga insats, samt Stefan Ishizakis mittfältsspel centralt känns det på nytt bra igen även om AIK tappade poäng i jakten på en topplacering. Svagheten i laget ligger i att man inte kan "stänga igen" en match som man var så bra på 1998, nu spelar man istället för att öka ledningen istället för att försvara en ledning.
Martin Åslund är tillbaka nästa match och Alm/Åslund känns som ett givet anfallspar även om djupledsspelet kommer att bli lidande då dessa båda hellre droppar ner och möter bollen.