Krönika: Travmetaforer
Snart halvvägs in i årets allsvenska kan man känna att vissa saker börjar sätta sig. Efter IFK Göteborgs seger mot Djurgården skrev Stefan Alfeldt i Aftonbladet att Blåvitt smyger i vinnarhålet. En travmetafor som inte stämmer med min bild av travsport och fotboll.
Som jag ser det så håller Kalmar täten med Elfsborg snett utanför sig i dödspositionen. Där bakom ligger AIK i vinnarhålet.
En önskeposition efter snart halva loppet. Nu gäller det bara att Norling sitter lugnt i sulkyn och inte låter sig överraskas bakifrån samtidigt som han inte lämnar för stor lucka till ledande Kalmar.
Vad Blåvitt beträffar så fick de en allvarligt ställd fråga i lördags då Djurgården gick ut i tredje spår och bad om att få överta platsen i rygg på Elfsborg. Blåvitt svarade ut Djurgården som inte orkade fullfölja sin attack, sannolikt ansåg inte Stefan Rehn att Djurgården var en tillräckligt bra rygg. Trots detta tror jag inte att det biter tillräckligt bra för IFK Göteborg ute i andraspår för att en repris på fjolåret ska vara möjlig.
Årets serie är ju förlängd från medel till lång distans och i nuläget ser det ut att gynna AIK. Kalmar vill säkert styra och ställa i ledningen men UEFA-cup kval och Svenska Cupen ser ut att göra slutvarvet tufft för smålänningarna. För Elfsborg ser det ännu tuffare ut. Intertoto, Svenska Cupen och allsvenskan ser till att laget har nästan lika många matchdagar som vilodagar. Det kommer att bli alltför tufft att tuffa på ute i dödens och när upploppet nalkas kommer laget att vara rejält slutkört. Det är inte osannolikt att Elfsborg kommer att se slaget ut redan vid ingången till sista kurvan.
Detta naturligtvis förutsatt att AIK inte bjuder på lucka till Kalmar där Elfsborg får möjligheten att smyga ner och vila sig. En förlust mot Helsingborg skulle kunna vara en sådan bjudning. Att ta sig från Olympia med minst en poäng känns oerhört viktigt just nu.
Stephenson verkar vara på väg till Norge och det går rykten även om Daniel Mendes. Khari kommer i alla fall inte jag att sakna men jag ser gärna att vi behåller Mendes. Det trista med Khari Stephenson är hans – åtminstone till synes – loja inställning och brist på speed. Spelet stannar upp när bollen når Khari och det ofta i lägen då man skulle önska att det istället satte fart.
Daniel Mendes tycker jag däremot har både speed och vilja. Han kan fortfarande utmana Burgic på topp och i annat fall fungera som ytterfältare. AIK har i och för sig allsvenskans kanske bredaste mittfältsbesättning även utan Mendes men vad hjälper det när så många går skadade i parti och minut?
Några hot längre bak i fältet då? Nja, för Djurgården verkar det inte bita alls. Malmö känns som en typisk icke-vinnare. Materialet är klart dugligt, kusk Nilsson är erkänt kompetent men det verkar inte finnas nog med vinnarinstinkt eller löphuvud i di blåe.
Möjligen vill jag höja ett varningens finger för Hammarby som kanske fått loppet. Laget har smugit med lite så där halvdiskret, de har tagit fyra poäng* på de två senaste matcherna, de gör mål och Petter Andersson verkar ha hittat storformen. Rätt likt AIK faktiskt som börjat liknande efter EM-uppehållet där vår formspelare heter Obolo istället för Andersson.
Nå, inför Bajens bortamöte* med MFF har vi ett par poängsförsprång och får vi bara med oss minst samma skörd från Skåne i omgång 14 så håller vi i alla fall Hammarby bakom oss och jag tror att Bajens trupp kanske är aningen tunn för att de på allvar ska vara med på upploppet.
Ett upplopp som kan bli rafflande. Kalmar kommer att försöka spurta ifrån vilket kommer att ge lucka för AIK. En öppning som jag tror att Norling kommer att utnyttja på bästa sätt. När mållinjen passeras den 11 november – för AIK´s del på Nya Ullevi – ser jag det som klart sannolikt att det svartgula laget bryter linjen först efter att ha knäckt Kalmar i spurten. Det här är inte något som jag ser som en önskan utan något jag faktiskt tror på.
* Noterbart är att texten skrevs innan Hammarbys 4-2-seger mot Malmö i går.
