Gästkrönika: Det var mot Mjällby det vände
"Kan vi få samma vändning nu som då så väntar roliga tider. Efter Mjällbymatchen 1983 fortsatte segerraden och AIK förlorade inga fler matcher i allsvenskan."
Säsongen hade inletts ganska svagt. Förväntningarna var i och för sig relativt lågt ställda då AIK året innan hamnat på kvalplats och med nöd och näppe klarat kontraktet efter dubbla kvalmöten med Djurgården. Dessutom låg laget då - till skillnad från nu - i allsvenskan. Året var 1983 och det var mitt i juni. Den nionde omgången av serien stundade och programmet sade Mjällby AIF borta. Visserligen hade det blivit en knapp 1-0-seger i omgång åtta mot Häcken men jag vill ändå påstå att det var mot Mjällby det vände. AIK bjöd på champagnefotboll och förnedrade blekingarna med hela 6-0. Kan vi få en repris på söndag tack!
Kan vi få samma vändning nu som då så väntar roliga tider. Efter Mjällbymatchen 1983 fortsatte segerraden och AIK förlorade inga fler matcher i allsvenskan. Två oavgjorda och resten segrar ledde till serieseger. Lagets första sedan 1937. Ödets ironi bestämde dock att det här blev första gången i allsvenskans historia som seriesegraren inte utnämndes till svenska mästare. Förbundet hade nämligen "gjort en hockey" och infört ett SM-slutspel i vilket AIK slog ut Hammarby i kvarten men föll mot IFK Göteborg i semifinalen.
I årets superetta slipper vi emellertid slutspel. Serieseger innebär direktuppflyttning och det vore inte dumt. Nu finns det i nuläget inte mycket som talar för en svartgul serieseger i år men det fanns det å andra sidan inte inför Mjällbymatchen 1983 heller. Det går dessutom att hitta fler paralleller. Då, liksom nu, hade målskyttet kärvat i seriens början. Det saknades någon som kunde sätta dit den när det väl vankades målchans. I matchen mot Mjälby var han äntligen tillbaka efter en längre tids skadefrånvaro. Thomas Johansson. Han återinträdde i laget och gjorde under sommaren och hösten nio mål, blev AIK´s interna skytteligavinare och en bidragande orsak till att seriesegern bärgades.
Törs vi drömma om att Andreas Andersson kommer åter, vinner den interna skytteligan och därigenom hjälper till att bidra till en serieseger i år också. Thomas Johanssons närvaro blev en injektion för hela laget. Det satte fart även på Jyrki Nieminens målskytte, denne landade till slut på sju mål. Vore det inte fint om Adde kom in och fick fart på t ex Arash. Att någon ska få igång Göran Marklund har jag sedan länge slutat hoppas och tro på.
Om Johansson kunde åstadkomma detta vad bör då inte Andreas Andersson kunna göra? Thomas Johansson var långt ifrån samma klasslirare som Adde är: Med Andreas Andersson på planen bör AIK bli en klass bättre över hela planen. Andreas är förutom målgörare en spelare som kan hålla i bollen. han kan både lugna ner spelet och dra upp tempot med sin snabbhet. Få spelare kan som han driva bollen med hög fart och ändå ha kontroll på bollen.
Kan vi sedan få Boateng att bli årets motsvarighet till Thomas Bergman. En som kan lägga upp och styra det offensiva spelet från mittfältet så vore det inte alls illa. Derek har absolut potentialen. Det handlar mest om att plocka fram den och sedan agera lite jämnare. Boateng varvar lysande saker med rena knattefotbollsfasonerna på ett sätt som gör att man utan överdrift kan hävda att han är mannen som givit uttrycket "blanda och ge" ett ansikte.
Fler paralleller är nog däremot svåra att hitta. Tjerna en motsvarighet till Rübsamen? Knappast finns det någon skulle det möjligen vara Östlundh om man är snäll - mycket snäll.?
Sandberg en ny "Dala"? Kanske på sikt men det är en bit kvar att gå precis som Örlund inte på långa vägar ännu nått upp till Bernt Ljung-klass. Å andra sidan finns det spelartyper i dagens AIK som inte fanns för 22 år sedan. Då hade vi ingen med Rubarths aviga dragningar, såvitt jag minns ingen med Moströms snabbhet och som sagt - ingen med Andreas Andersson klass. Fast å andra sidan kanske det är att ta i att säga att Andreas själv håller Andreas Andersson klass.
Nå, hoppet är ändå alltid det sista som överger människan och därför hoppas jag att vindarna vänder i Blekinge precis som de gjorde för 22 år sedan. Jag hoppas att Andreas Andersson snart återkommer i spel och kan få igång sitt lag lika effektivt som Thomas Johanssom kunde då. Andreas är nämligen en bättre fotbollsspelare än Thomas Johansson var på alla punkter utom en. Jag tror aldrig jag sett en så orädd spelare som Thomas J. i AIK-tröjan. han var rena självmordspiloten och efter Andreas Andersons många skador så är det väl bara att konstatera att det är bra att han inte är fullt så orädd. Vi vill ha honom tillbaka och vi vill att han ska hålla.
