Lundqvist krönika: Serien har vänt
Serien har vänt. Samtliga allsvenska lag har genomgått de dubbelmöten som förkunnar att serien vänder och att vi går in i höstsäsongen. För AIK´s del råder status quo ifall vi jämför med läget innan vändningen och om vi väljer att koncentrera oss på poängskillnaden till serieledande Kalmar.
Här skulle man kunna tänka positivt och glatt säga att ”se, vi tappar inget till täten”. Saken är bara den att vi dubbelspelat mot Ljungskile och fått nöja oss med tre poäng.
Jag väljer att påstå att vi fått nöja oss eftersom jag ser Ljungskile som den kategori motståndare som man helst ska spöa både borta och hemma ifall man vill vara med och slåss om guldet. Det är inte helt ovanligt att avgörandet sker i dessa så kallade måste matcher. Guldet hamnar ofta hos lag som lyckas ladda och ta full poäng mot lagen i tabellens nedre del. Något som AIK under våren visade sig vara bra på.
Laget har under årets allsvenskas första halva lyckats mycket bra mot lag som i nuläget ligger på placeringar lägre än AIK´s. Segrar mot Norrköping, Gävle, Örebro, Sundsvall, Trelleborg, Halmstad och Malmö, oavgjort mot Gais och Djurgården och förlust endast mot Ljungskile.
Nu gäller det bara att hoppas att Ljungskiletorsken var en engångsföreteelse och att vi i höst fortsätter vara lika säkra emot lagen som bara ska slås. Åja, tänker du nu. Det är ju topplagen vi måste slå för att kunna hämta in poängen. Visst, mot topplagen blir det varje gång vad som lite fånigt brukar kallas för sexpoängsmatcher och visst, de lagen är bättre och därmed också svårare att slå.
Det är naturligtvis sant att de lag som ligger i toppen av tabellen är bättre och svårare att besegra men det finns ändå en del positivt att lyfta fram inför dessa matcher. Först och främst så blir tändningen en annan och dessutom tror jag att AIK gynnas av att möta motståndare som har ambitionen att spela istället för att ställa ut en elvamanna köttmur á la Ljungskile men bäst av allt är ändå hemmastatistiken.
AIK är så här långt obesegrade på Råsunda. Gais och serieledande Kalmar är de enda icke-Stockholmslag som fått med sig poäng från Solna. Tittar vi på höstens spelschema så ser vi att närmast på tur står bortamötet med Kalmar. Här gäller det. Vinst på Fredriksskans och vi har blott fyra poäng upp till KFF – jag vet att Elfsborg i så fall mycket väl kan leda efter nästa omgång och i så fall har vi sex pinnar upp till dem – och sedan kommer det fina. ALLA ÖVRIGA LAG MED PLACERING FÖRE OSS I TABELLEN MÖTER VI HEMMA I HÖST. Detta kan – jag säger inte att det gör det men det kan – avgöra allsvenskan.
Problemet är bortastatistiken. Under vårhalvan tog AIK 9 av 21 möjliga poäng utanför Solna. Den skörden måste bättras på. Kan den pågående bojkotten vara en del av förklaringen? Jag är nog benägen att tro det. Inte minst efter Rikard Norlings uttalande efter segern mot LSK om att publikens sätt att stödja gnaget in i det sista var till stot hjälp i jakten på det förlösande segermålet.
Därför vore det – för de sportsliga resultatens skull – önskvärt med en rejäl AIK-klack på plats under höstens bortamatcher. Jag anser naturligtvis inte att enskilda supportrar ska ta saken i egna händer, resa iväg till bortamatcher och ignorera bojkotten. Det skulle – med all rätt – ses som en form av strejkbryteri. Däremot vore det mycket bra ifall det gick att sluta avtal likt det som slöts med IFK Norrköping med de klubbar som ska ta emot AIK hemma i höst.
Manifestet med en resa till Sundsvall utan att gå in på arenan låter bra som ett sätt att visa för arrangerande klubb vad de går miste om – även om de flesta klubbar borde ha koll på vad de förlorar i publikintäkter när AIK-fansen inte kommer. Att beräkna intäkterna för mellan 1000 och 2000 betalande åskådare behöver man ju inte direkt ha en professur i matematik för att klara av. Nej – försk sluta avtal så att AIK kan få det stöd de förtjänar och behöver i höst.
En annan fråga är den om försäljningen av Dulee Johnsons betydelse. Säljer vi guldet när nu Dulee – med all säkerhet – blir Israelit? Jag talade med en AIK anställd kvinna i förra veckan som menade att en försäljning bara var positiv. Hennes åsikt var att utan Dulee blir stämningen i truppen så mycket bättre att det uppväger de kvaliteter som går förlorade när han lämnar.
Ifall Örlund också sticker nu så kanske vi dessutom rent av blir starkare på målvaktssidan. Jag vet ingenting om finnen men nog har det ”slängts in” en del bollar i år. Örlund har blandat och givit rejält och i sanningens namn tycker jag inte heller att Bergh alltid sett sådär hundraprocentig ut i sitt agerande. Därför hälsar jag Tomi Maanoja välkommen till gnaget. Må han bli den keeper vi saknat sedan Mattias Asper lämnade oss 2000.
Ifall han blir det så ser det genast mycket bra ut bakåt. Framåt då? Miran Burgic fortsätter att bränna chanser på löpande band. Daniel Mendes hottade rätt senast och det var skönt. Ivan Obolo kan inte ifrågasättas men han är inte den sär strikern som jag anser att vi behöver och som jag hoppades att Burgic i sanningens namn inte är och som inte heller Jagne ser ut att bli. Därför är mitt förslag: Lyft upp Micke Thorstensson från Väsby. Killen gör mål och jag tror att hans närvaro skulle göra mer än bara öka konkurrensen i anfallet.
