Lundqvist krönika: Hög tid för vinst mot Elfsborg
Mattias Lundqvist om matchen mot Kalmar och vad som krävs för att äntligen slå Elfsborg igen.
" Det är hög tid för en vinst mot Elfsborg, som tillsammans med Gais är de enda lag som AIK inte lyckats besegra sedan återkomsten till allsvenskan."
Många var vi som såg drömmen om guld förvandlas från ett mål till en vision i Kalmar i måndags. Jag håller fullständigt med Nettelbladt om att det inte går att vara ett riktigt topplag ifall man har ett försvar som skänker bort bollar omotiverat nära det egna målet – Bojents förspel till Kalmars ledningsmål i inledningen var inget annat än rena knattefotbollsagerandet – och att man inte är en guldkandidat ifall man har målvakter som har för vana att släppa in långdistansfrisparkar i parti och minut. Inget illa om Rasmus Elms frispark, den var bra slagen och målet blev – med viss hjälp av vinden – riktigt snyggt men inte såg det otagbart ut. Jag kom osökt att tänka på Örlunds insläppta frisparkar mot Göteborg och Elfsborg.
Apropå Elfsborg så är det nästa gäng att komma på besök till vår Råsundaborg. Borgen som inge lyckats inta i år – må det inte ske på söndag heller. Det är hög tid för en vinst mot Elfsborg, som tillsammans med Gais är de enda lag som AIK inte lyckats besegra sedan återkomsten till allsvenskan. Närmast var vi väl när en till synes säker 2-0-ledning tappades i slutskedet hemma på Råsunda 2006. Vill man vara cynisk kan man påstå att det var i just de slutminuterna vi tappade guldet. Huruvida det är sant eller inte får andra spekulera i. Jag tänker se framåt.
Att tro på guld är som nämnts naivt, men att hoppas tycker jag är inom ramen för det tillåtna. Hoppet är ju som bekant det sista som överger människan. Att plocka in tio poäng på Kalmar och samtidigt ta sig förbi Bajen, Blåvitt, Helsingborg och Elfsborg är en minst sagt svår uppgift men ifall vi ska göra ett allvarligt försök gäller det att bryta den segerfria sviten mot Elfsborg på söndag. För att göra det känner jag att det krävs en del ändringar.
För det första vill jag ha in Pierre Bengtsson igen. Pierre är tillgänglig igen efter avstängning och det är ingen jättevågad gissning att han återfinns som vänsterback från start. Jag tycker att killen blir bättre och bättre samtidigt som Bojents insatser lite för ofta lämnar en del i övrigt att önska.
Jag vill dra ner Pavey till högerbackspositionen och ge plats för Anchen i startelvan. Nye Maanoja vet jag inte så mycket om men det känns som om det är värt att chansa med honom nu på söndag. Målvaktssidan i AIK har – och det gäller inte bara utlånade Örlund – inte fungerat till hundra procent.
Det jag är osäkrast på är hur jag tycker att Obolo ska spelas. Drömmen vore en kloning så att han kunde spela både innerfältare och forward. Som läget är nu kanske det är att föredra att spela Ivan på mitten. Jagne torde vara högaktuell från start på söndag. Två mål går liksom inte att snacka bort. Blir Obolo mittfältare så ser jag nog hellre Mendes än Burgic tillsammans med Jagne. Burgic bränner fortfarande alldeles för mycket chanser för att övertyga mig om att han är rätt man på topp i gnagets startelva.
Skulle Obolo istället spela forward så går det att använda Bojan centralt. Han var inte direkt lysande mot Ljungskile på Råsunda men jag tycker att han fick oförtjänt mycket skit efter den matchen. Det var hans första match efter ett ganska långt skadeuppehåll och dessutom på en ovan position. I min elva som ska slå Elfsborg på söndag är dock Bojan Djordjic vänsterbreddare.
Nå, det här är som vi alla vet bara spekulationer. Känner jag vårt tränarteam rätt så kan de mycket väl komma med en lösning på söndag som jag inte kunnat drömma om. Viktigast av allt är att få in i spelarna att inget är helt kört och att det finns andra placeringar som är värda att kriga för. Säsongen går vidare och AIK SKA vara med och helst DOMINERA.
Mattias Lundqvist
