Krönika: Missnöjet breder ut sig
Hösten kom tidigt i år. I alla fall kändes det så efter regnmatchen i måndags och dagarna efteråt. Efter att ha tio poäng upp till täten har det på allvar börjat blåsa upp ett stort missnöje på GF. Ett missnöje som framför allt riktar sig mot tränarduon och sportchefen.
Ur inkorgen, dagen efter KFF-torsken.
"Idag är det tungt att inse att AIK inte är mer än det medelmåttiga lag som vi så hårt försöker förneka att vi är. Om nån ändå hade nyckeln till varför "småklubbar" som Elfsborg och Kalmar, eller tidigare HBK, kan lyckas etablera sig som topplag år efter år med små resurser medan AIK (och även MFF) misslyckas.
Skittråkigt också för svensk klubbfotboll eftersom både Elfsborg och KFF (om nu nån av de vinner serien) redan står rejält försvagade med tunga spelartapp inför nästa säsong när CL-spelet börjar. Men å andra sidan kommer de inte att utmanas av AIK då heller, vi kommer väl också att tappa de kvalitetsspelare vi har tils dess."
* * *
Tunga ord att läsa, men det är bara att tugga i sig sanningen. AIK är inte bättre än så här just nu. Den gulddröm som fanns där för en månad sedan efter propagandamatchen mot Örebro är nu bortblåst. Det svänger fort i dagens fotboll.
Nu blir matchen mot Elfsborg på söndag oerhört viktig för att AIK-ledningen ska få lite arbetsro. En seger hemma ger ett visst hopp inför de kommande matcherna mot Sundsvall, Hammarby och Trelleborg. En förlust skulle däremot innebära att det lär fortsätta blåsa och det rejält.
Så det är upp till bevis nu för AIK. Det har funnits all anledning att ifrågasätta varför det gått som det gått den senaste månaden då AIK långt ifrån varit det topplag man själva har ambition att vara och som man sett till storlek på klubben, omsättning och publiksnitt ska vara.
Det finns kvalite i passningsspelet och anfallsspelet som gör att AIK kan spela riktigt bra under delar av matcherna, problemet är bara att det inte håller en hel match. AIK har tappat ledningen i fyra av de fem senaste matcherna vilket är skrämmande.
Det är också skrämmande att AIK efter 17 allsvenska matcher inte lyckats besegra något av topplagen i serien. Mot de fem lagen före i tabellen har det blivit två kryss och fyra förluster. Den uppryckning som skedde i fjol med sex raka segrar på sensommaren känns avlägsen just nu, även om jag gärna blir motbevisad.
En faktor som spelar in är att det just nu saknas en ryggrad i AIK. Den trygghet som funnits med Daniel Tjernström och Dulee Johnson på planen de senaste åren är borta. Det mittfält vi sett de senaste matcherna är bra framåt, men har också visat svagheter när det gäller karaktär och vilja att vinna när det krävs som mest. Det berömda balansen saknas helt enkelt.
En annan fråga som man också måste ställa är varför laget är så beroende av enskilda invidider. I fjol föll laget ihop som ett korthus när Wilton såldes och ingen kan intala mig att vi inte kommer sakna Dulee Johnson på planen.
Självklart ska det märkas när bra spelare lämnar en klubb, men har man ett fungerande spel och en trygghet, som till exempel Kalmar har, så blir skillnaden inte helt avgörande. Där har AIK något att ta efter.
Det är också märkligt att man sålt iväg sin nyckelspelare Dulee Johnson, samt Khari Stephenson, utan att ersätta någon av dem. Tunnheten på det centrala mittfältet blev tydligt i den senaste matchen då lagets bäste anfallare Ivan Obolo fick flyttas ner. Frågan är hur sportchef Ola Andersson tänkt här.
Man har också tappat en duktig målskytt i Lucas Valdemarin utan att ta in en lika bra ersättare. Det känns också väldigt defensivt.
Som sagt, nu är det upp till bevis för AIK och dess ledning att försöka få ordning på torpet. Visa att man återigen kan bygga upp ett slagkraftigt lag som kan rädda säsongen genom en bra höst. Då gäller det att hitta ett mittfält med bra balans som klarar att springa i 90 minuter. Det måste vara slut på tappade matcher efter ledningsmål.
Rikard Norling och Nebojsa Novakovic har visat att man kan komma igen från tuffa formsvackor tidigare och jag ger dem gärna chansen igen. Det svänger som sagt snabbt i dagens fotboll. Om tappet däremot fortsätter så finns det all anledning att fundera på hur framtidens AIK ska ledas.