Krönika: Fritt fall i AIK
Efter att AIK på nytt gjort en riktigt svag insats under en lördagsmatch i Tv4 är det många som undrar "Vad är det som händer?".
Trelleborg är förvisso ett bättre lag än tidigare och på rejäl framåtmarsch under Tom Prahls ledning. Dessutom är Vångavallen alltid en mardröm för lag som vill rulla bollen då gräset är tätt och lite längre än på andra arenor. Men det fråntar inte att AIK så tydligt underpresterar ånyo i en allsvensk match.
Det som svider mest är att AIK inte ens var nära att kvittera och lagen hade förmodligen kunnat spela förlängning 2 x 15 minuter utan ett AIK-mål. Redan tidigt i andra halvlek visste man att det kommer bli förlust. Att det är så uppenbart att laget saknar kraft, vilja, kunnande och självförtroende för att vända på en bortamatch borta mot Trelleborg. Det var samma sak mot Elfsborg hemma - känslan att som säger vi inte räcker till.
En sådan känsla har inte funnits där sedan 2004 och den är oroväckande jobbig.
Många frågor - få svar
Frågorna efter en ny plattmatch är förstås många. Varför saknas viljan och självförtroendet? Måste det till ett derby för att laget ska kunna prestera? Och vad har hänt med AIK:s omtalade breda trupp? Två man på varje plats som ger knivskarp konkurrens, har det varit tidigare. Det stämmer inte längre. Konkurrensen har blivit märkbart sämre, vilket inte är konstigt när man säljer fyra spelare under sommaren och köper in en. Självklart gör det skillnad på träningarna och matcherna.
Tidigare år har det alltid funnits en bänk värd namnet med spelare som kommit in och kunna göra skillnad. Spelare som man vet skulle göra skillnad sista halvtimmen, vilket också ofta blev fallet. Den här säsongen, och framför allt efter sommaren, har bänken ofta varit spelare som är alldeles för långt från ordinarie och som inte har förmågan att tillföra något extra under sista halvtimmen.
Efter dagens insats kan man också fråga varför den (Mendes) och den (Bojent) fick starta och inte den (Burgic) och den (Walker) istället. Uppenbarligen ville Rikard Norling ge samma manskap som var bra mot Bajen chansen igen istället för att röra om för mycket. Bra tanke, men tyvärr gick den taktiken inte hem. Spelarna som fick förtroendet igen svek. Kanske hade det varit bättre att satsa på friska ben och bytt flera spelare, men det är alltid förbannat lätt att vara efterklok.
Det är bara konstatera att dagens AIK inte är något allsvenskt topplag och att Dulee Johnson var oerhört viktig för lagets spel. Sedan han försvann har det blivit en seger, vilket var hemma mot Ljungskile. Trist att en försäljning av en nyckelspelare ska bli så kännbar.
Tid för självrannsakan
Nu väntar två veckors uppehåll och tid för självrannsakan. Styrelsen och de som leder AIK måste sätta sig ner och fundera på vad som kan rädda resten av säsongen och samtidigt börja titta framåt nästa år. Varför är truppen så tunn, är Ola Andersson rätt man att leda AIK:s sportsliga satsning vidare och har Rikard Norling och Nebojsa Novakovic kraften och spelarnas stöd att vända på denna stek? Just nu känns det som om det är fritt fall på det mesta klubben gör.
AIK:s svaga spel och tabellplacering lär inte heller leda till några publikfester på hemmaplan den resterande delen av säsongen, vilket också kommer svida ekonomiskt. Samtidigt som AIK är i stort behov av att förstärka truppen till nästa säsong, så Charlie Granfeldt & Co har ingen lätt ekvation att få ihop. Det kommer bli ett par tuffa veckor och månader för ledningen för att vända på denna negativa trend.
Självklart ska vi inte ge upp säsongen helt för det Nu gäller det för alla inblandade att bita ihop och jobba hårt för att visa att det finns en ljus framtid för AIK. Först och främst gäller det att få igång spelet inför de prestigeladdade Råsundamatcherna mot Göteborg och senare Djurgården. Även om säsongen känns tokkörd så kommer dessa matcher samt en bra avslutning göra skillnad för framtiden.
* * *
Till sist ett tips till Ola Andersson: Värva hem Erik Sundin till AIK illa kvickt. Även om han inte skulle tillföra något skulle det vara skönt att slippa se honom gång på gång göra "årets match" just mot AIK.
