SAP summerar: AIK kan inte vinna...
...i alla fall inte mot lagen på den övre halvan. Det är 27 poäng kvar att spela om.
Det har fram till dagens datum avverkats 17 omgångar av årets upplaga av Allsvenskan och AIK har ännu inte tagit en enda trepoängare av lagen på den övre halvan. Ändå räknas AIK fortfarande in, i alla fall av många, bland de lag som kan vara med i toppen när serien summeras. Frågan är hur det ska gå till.
"Det är nio matcher kvar", "27 poäng att spela om", "mycket kan hända". Citaten kommer från spelare och ledare i AIK efter matchen senast mot Helsingborg. Visst, AIK har chansen om man tar nio raka eller något liknande men jag tycker att man istället för att prata poäng ska försöka hitta en förklaring till varför man inte lyckas behålla en ledning i matcherna mot lagen på den övre halvan. Kvitteringen senast på Råsunda må ha tillkommit på straff men målet låg ändå i luften sedan AIK börjat gå på knäna med en kvart kvar att spela då Helsingborg börjat flyttat upp spelet. För två-tre år sedan skulle AIK enkelt spelat ut matchen vid en ledning med halvtimman kvar, den förmågan finns inte längre. Spelarna får istället order om att fortsätta anfalla och göra flera mål. Än så länge har det inte lyckats.
Olle Nordins coachning i den senaste matchen måste ifrågasättas. Planen var tungsprungen efter en regnskur innan matchen men ändå gjordes bara ett byte medan tid fanns att ändra på en matchbild. Och det bytet kom till sedan Andreas Alm själv tecknat för att han inte orkade fortsätta.
Vilket byte det blev sen också. Istället för att ersätta en anfallare med en anfallare plockade Olle Nordin in en matchotränad Kalle Corneliusson. Resultatet blev flera positionsändringar i laget och Andreas Andersson fick lämna sin lyckade roll till höger på mittfältet för att spela anfallare. Ingen verkade dessutom riktigt klar över hur man skulle spela direkt efter bytet, det pekades och viftades ett bra tag innan spelarna förstod hur de skulle spela. Det är inte första gången spelarna ser ut som frågetecken efter ett byte, incidenten mot Sundsvall då Olle först signalerade för ett byte av Tjernström för att sedan ta ut Långås Andersson som själv ville byta visade tydligt på detta. Förvirringen på linjen var total.
Jag skulle vilja ha sett Mats Rubarth på planen de sista 20 minuterna. Rubarth, en spelare som för någon månad sen kom in och gav AIK:s kantspel en ny dimension är nu ute i frysboxen. Så länge Andreas Andersson och Sharbel Touma fortsätter att göra bra ifrån sig på kanterna är det rätt att peta Rubarth men han måste ändå ses som ett riktigt trumfkort att sätta in den sista kvarten-halvtimmen då kan med pigga ben kan utmana en trött ytterback. Touma har aldrig varit bra i 90 minuter och han missade AIK:s bästa chans i slutet genom att vara för trött.
Senast mot Helsingborg på Råsunda fick jag uppleva något jag längtat efter. En första 20-minuters period då AIK fullständigt spelade ut motståndarna efter noter. Helsingborg fick knappt låna bollen och bollen gick som ett snöre mellan mittfält och anfall. Spelarna stressade motståndarbackarna högt upp i banan och vann bollar tidigt för att på nytt kunna anfalla. Det skapades visserligen inte så speciellt många farliga målchanser under detta tryck men det var ändå en fröjd att se, det värmde. Stämningen på läktaren var dessutom bättre än på mycket länge, folk var riktigt engagerade.
Det har varit bra inledningar i flera matcher i år på Råsunda, men mot Helsingborg var det klassen bättre än i någon match tidigare.
Andreas Andersson var ruskigt förbannad efter 2-2-matchen senast, det gick det inte att ta miste på när han som vanligt sist lämnade omklädningsrummet. Andreas Andersson är annars det stora glädjeämnet just nu tillsammans med Andreas Alm. Vilken form Adde har kommit i! Istället för att ta "bandysvängarna" ut mot hörnflaggan som tidigare i år vågar han nu utmana och gå rakt mot mål. De dragningar han gör mot Helsingborg när han lurar fyra man på väg fram mot mål trodde jag inte fanns i hans register. Det ska bli kul att följa hans fortsättning här i höst, det kommer bli flera mål från hans fötter.
I övrigt så gläds jag åt Stefan Ishizakis fina spel centralt på mittfältet, att Sharbel Touma äntligen vaknat till liv och gör bra ifrån sig, att Martin Åslund har hittat rätt position på planen och gör stor nytta längst fram samt att förlusten av Erik Edman inte känns av just nu. Luke Casserly har gått in och gjort ett väldigt fint arbete som vänsterback så här långt.
Just de ovannämnda glädjeämnena gör att jag någonstans inombords tror på en topplacering, bara snöbollen någon gång börjar rulla. Kan AIK bara plocka två segrar på raken och lära sig hur man behåller en ledning finns det flera anledningar att se fram emot hösten även om både Hammarby och Djurgården ligger långt före oss i tabellen just nu. Det är ju 27 poäng kvar att spela om...
