Deep Weekend
Idag ska vi inte tala om räkor. Ej heller makrillar eller gurkor. Vi behöver inte det längre. Istället skulle jag vilja tala om en visa, den härligt sköna rättvisan...
På Hovet, i vintras, ställde sig en relativt okänd men ändock igenkänd kommunalpolitiker upp och skrek rakt ut: GE OSS RÄTTVISA! Vi fick det inte just där och då men hockeymässigt fick vi slutligen både Notan och Laraque och vips så ströks vi medhårs igen. Gnaget on ice började röra på sig och lyckades klättra upp ett pinnhål i sin strävan efter att få leka på den stora scenen. Under vintern fick vi, den stora skaran beundrare, tillbaka åtminstonde en del av vår kärlek. Visst kändes det bra och det märktes att detta inte enbart gällde supportrarna.
Vad gäller vår fotbollsklubb måste jag få säga att hon har varit en usel älskarinna de senaste åren. Det är inte alla som får missköta sig så till den milda grad och ändå locka tillbaka så många beundrare vecka efter vecka. Visst, vartefter tiden gick tappade vi lite av finessen och övertygelsen i vår uppvaktning men vi var fortfarande där.
Kanske led hon av någon svår sjukdom kallad "Det svarta hålet". Möjligen fanns det starkare medicin än den vi försåg henne med så att tillfrisknandet kunde ha gått fortare...men jag tvivlar. Som de stolta anhängare vi är tvingades vi se på medan förfallet pågick och tillslut förstod vi att det endast fanns en väg att gå. Omstart! Vi satte vår ögonsten på svältkost, en kännbar sådan men även näringsrik och balanserad. Vi lovade att fortfarande stå rakryggat vid hennes sida men lät ändå förstå att det var nu eller aldrig, nu tolererade vi inte fler debacle. Vår klubb skulle inte överleva ytterligare ett misslyckande, så nära avgrunden stod vi.
I början verkade det som om kosten var aningen tunn och de första stegen såg synnerligen stapplande ut. Många började skrika efter nya recept eller kanske till och med oprövade mediciner från utlandet. Som tur var för oss alla hade en klok herre vid namn Rikard landat ute vid Karlberg. Han såg urkraften som fanns där. Han såg viljan och den avgörande gnistan som för oss andra var nästan dold i sin helhet. Han såg kunnandet som bara behövde lite vägledning för att äntligen få komma till sin rätt och spela ut hela sitt register. Rikard Norling såg en vacker väldoftande blomma där massmedierna och de så kallade experterna enbart såg en stinkande sophög.
En konstnär skulle kanske ha sagt att Rikard såg hennes ljus. Ljuset som skiljer agnarna från vetet eller varför inte glädjen ifrån ängslan. Det är nämligen väldigt mycket det som det handlar om. Idag ser en AIK-spelare uppriktigt glad ut när bollen kommer i hans riktning, äntligen får han chansen att uträtta någonting. Förra året fylldes ögonen och blyfötterna med tvivel och kanske skulle hans misstag kosta klubben dess överlevnad... Idag kan vi skratta åt en snedspark. Jag tror faktiskt att vi skulle kunna klara av ytterligare en. Vi vet att vi är bättre, starkare och inte minst kaxigare än alla andra lag i serien.
Kaxiga ja. Äntligen har vi rätt att vara kaxiga igen, förvisso i Superettan, men ändå...kaxiga!
Det, mina vänner, klär en Gnagare. Du behöver inte vara dryg eller fånig. Vi behöver inte hävda oss på något sätt. Att vi är bättre är ju bara ett konstaterande av tabellens fakta! När nu serien vänder har vi skaffat oss ett slagläge som heter duga. Vi har visat de andra att de slåss om de övriga placeringarna för vi har bokat fönsterbordet. Vi har bokat platsen där man allra helst vill sitta tillsammans med den man tycker om och gärna visar upp för hela världen. Jag vill påstå att hela hösten kommer bli en defilering. Kaxigt? Absolut, vi kommer säkert snubbla till någon enstaka gång men aldrig att vi släpper det grepp som vi har nu!
Jorå, jag vet att serien är lång och så vidare men i ärlighetens namn talar ju det endast ännu mer till vår fördel. Som bevis för min tes kallar jag in nästa vittne, vår senaste avbytarbänk...Känslan är att det krävs mer än några brutna ben för att förstöra det här. Skulle det sedan visa sig att även vår kung (han som Mats Olsson brukar säga heter som ett helt fotbollslag) återvänder, ja då undrar man ju nästan generat hur himla bra vi skulle bli. Nästan generat!
Vi leder serien. Sommaren har varit bättre än på mycket länge. Vi slår alla tiders publikrekord, kanske redan mot Trelleborg, och vår trolovade har äntligen börjat älska oss tillbaka igen. Det märks att hon mår bra för när vi nästan fått mer än vi förtjänar så sitter det ytterligare en sträckt vrist i klykan. Ta nu vara på tillfället och traska ner till Råsunda och känn hur du blir älskad, det är du värd. Det är vi alla värda efter de senaste magra åren.
Det är faktiskt vad jag skulle vilja kalla för rättvisa!
Deeps innelista
1) Sträckt vrist
Mot Frölunda var det Robert Åhman-Persson. Mot räk...eeh förlåt, Trelleborg var det Mattias Moström. Visst är det en härlig känsla att se när bollen stenhårt stiger hela vägen fram mot mål bara för att precis smita in under ribban. Möjligen håller inte Frölundas och Trelleborgs målvakter med men ärligt talat, det ökar bara vällusten!
2) Tjerna
Det fanns de som trodde Tjerna var gammal. De fanns de som tyckte att han var för skadebenägen. De fanns de som trodde att han var alldeles för långsam och absolut var fel man som lagkapten. Kan vi enas om att allt det där har kommit på skam? På Gnagarforum har han välförtjänt fått över 40% av rösterna som AIK:s bäste spelare under säsongens första halva!
3) AIK:s stolta och trogna publik
Om vi blir 13 904 personer idag så passerar vi publikrekordet (92 295) för Superettan som MFF satte 2000 då de hade 6 153 i snitt. Och då har vi hela 7 (sju!) matcher kvar på hemmaplan! Se där, ytterligare en anledning till lite skön kaxighet!
Bubblare - Planerna på ett moderniserat Råsunda
Att Råsunda skulle behöva en rejäl ansiktslyftning är ingen hemlighet. Nu ligger det ganska långt gångna planer på hur allt skulle kunna gå till. Jag själv vill dock här och nu ta chansen och propagera för naturgräs även i fortsättningen. Konstgräset har absolut blivit bättre men som Fredrik Johansson och Pascal Rotter Nilsson skriver i en D-uppsats på Idrottshögskolan i Göteborg: Fotboll på konstgräs blir långsammare, mindre variationsrik och leder dessutom till fler skador. (Citatet hämtat från tidningen Offside)
Fotnot:
Svävandes, i en egen sfär och på en helt egen nivå ovanför Innelistan, finner vi naturligtvis...Rikard Norling!
