- -
AIK - Örebro 2-1 - Iván Óbolos briljans avgjorde
Individuell briljans från årets bästa spelare och en stark andra halvlek. Det gav AIK en skön 2-1 seger mot Örebro. Var skulle vi vara utan Iván Óbolo?
Argentinaren är en av få som skänkt oss glädjestunder och varit konsekvent bra under säsongen. Spelmässigt har Iván Óbolo, även i sina svagaste ögonblick, hållit en helt annan nivå än övriga i AIK. Hans dominans var stundtals total mot Örebro.
Efter en riktigt grå första halvlek gjorde Óbolo först 1-1 på Daniel Tjernströms hörna. Några minuter senare låg argentinaren bakom 2-1-målet.
På tio minuter hade AIK vänt till ledning. Något som nog få trodde på efter matchens första 45 minuter.
Dålig första halvlek
För det såg långt ifrån bra ut i första halvlek. Scenariot kände vi igen. AIK ägde boll men var orörligt, segt och ängsligt i spelet. I synnerhet efter att Örebro gjort 0-1 i den elfte minuten.
Patrik Anttonen slog en långboll till Stefan Rodevåg som nickade från straffområdslinjen över Tomi Maanoja. Förvisso var det riktigt snyggt, men både Per Karlsson och Walid Atta var långt ifrån att sätta press på anfallaren.
AIK klev framåt efter Örebros mål men trots bra prestationer från Iván Óbolo saknades vassa chanser. Undantaget var Miran Burgícs stolpskott. För övrigt slovenens enda bra bidrag under matchen.
Det var istället nära att AIK gick in i paus med 0-2 underläge. I den 44:e minuten såg vi kanske årets svettigaste situation på Råsunda. En skymd Tomi Maanoja kunde bara fotparadera Samuel Wowoahs låga skott. Nordin Gerzic högg på returen men stoppades av en idioträddning från Maanoja. Hjärtat var i halsgropen på Råsundapubliken när Roni Porokara dök på retur nummer två men i sista stund räddade Nils-Eric Johansson via stolpen på mållinjen.
Örebros trippelchans var matchens behållning fram till dess. Och då förstår ni att AIK inte var bra.
Óbolo vänder på matchen
Lyckligtvis fick vi se ett helt annat AIK efter vilan. Vad Rikard Norling än sa i paus så fungerade det. Burgic sköt bedrövligt utanför efter en smart framspelning från Daniel Tjernström innan Óbolos briljans skulle vända matchen för AIK. Kvitteringen i den 49:e minuten var en karakteristisk Óbolonick, distinkt och pricksäker, i bortre burgaveln som totalt ställde Johan Alvbåge i Örebromålet.
2-1 målet var också typiskt Óbolo. Hans diagonalpass in i straffområdet visar hur en enkel pass kan vara brutalt vacker. Markus Jonsson, återigen riktigt bra som högerback, blev sopren och visade iskall kyla när han serverade Kenny Pavey öppet mål.
2-1 var inte orättvist i det här läget. AIK dominerade mot ett blekt Örebro som saknade en tung centrallinje i form av Magnus Wikström, Magnus Kihlberg och målskytten Kim Olsen. Daniel Tjernström och glädjande nog även Jorge Ortíz ägde mittfältet och det ÖSK åstadkom var antingen på fasta situationer eller genom ren slump. Markus Jonsson sköt i stolpen efter en av många offensiva rusher och 3-1 låg ständigt i luften, även om AIK kanske inte radade upp sylvassa chanser.
Märkligt byte i AIK
Med kvarten kvar klev Miran Burgic och Kenny Pavey av. Att det blev just dom två var inte märkligt. Inte heller att Saihou Jagne ersatte Burgic. Däremot var det väldigt konstigt att Jorge Anchén fick hoppa in.
Uruguyaren har som bekant fått sitt kontrakt uppsagt och har en bokad flygbiljett hem den tionde november. Ändå fick han plats på bänken i dagens match. Än värre är att han fick hoppa in istället för Yussef Saleh som nog snart tar rekord i antal minuter på en AIK-bänk utan speltid.
Var fanns logiken i det beslutet? Och varför hade vi inte en Väsbytalang på bänken istället för Anchén?
Det märkliga bytet följdes av en besynnerlig situation där Anchén ironiskt nog var inblandad. Tio minuter från slutet slog han ett inlägg mot en offsidestående Jagne. Linjedomaren vinkade för offside men Patrik Anttonen hann i samma veva slå in bollen i eget mål. Helt plötsligt signalerade linjedomaren för mål vilket orsakade rabalder bland spelarna. Ett vilt protesterande Örebro kunde andas ut till slut efter att domare Stefan Johanesson dömt för offside. Ett besvärligt beslut han hade kunnat slippa ta om linjedomaren skött sitt jobb korrekt.
Två sköna trendbrott
Mot slutet var AIK helt överlägset sitt motstånd. När slutsignalen ljöd kunde vi konstatera två riktigt sköna trendbrott.
1) AIK:s första seger hemma mot Örebro i Allsvenskan sedan 1998.
2) Första gången under hela året som ett underläge vänts till seger.
Vi har inte varit bortskämda med positiva grejer under säsongen.
Tyvärr var inte fler än 7 420 åskådare på plats. Det var synd. För spelet i andra halvlek bar för en gångs skull positiva tongångar och stämningen från Norra var sådär skön som bara stämning från Norra kan vara. På söndag får vi uppleva den för sista gången på ett halvår hemma mot Helsingborg.
Fram till den matchen kan vi trösta oss med två små trendbrott och att vi, i alla fall för tillfället, är bäst i stan.
Det och att vi har en fantastisk argentinare i form av Iván Óbolo i vårt AIK.
