Nebojsa Novakovic inifrån - del II. Spelaren Novakovic.
Champions League äventyret är hans bästa spelarminne. Men 10 år i AIK är det som kommer följa med honom längst i livet. Nebojsa Novakovic har svårt att förklara det. – Jag har inte ord för att beskriva hur mycket de tio åren har betytt för mig.
Vi fortsätter att prata om fotbollsspelaren Nebojsa Novakovic. Nu handlar det om åren fram till 2001. Vi pratar om guldåret 1998 och Champions Leaguespelet. Jag ställer många frågor. Nesho talar länge och utförligt. Det märks att han vill berätta om sina upplevelser. Men en fråga har han tröttnat på. Den om hans mål mot Barcelona. Något som kan tyckas märkligt med tanke på vad målet betytt för supportrar. Men frågan har blivit monoton genom åren. Jag har gjort andra mål säger han och nämner AEK Athen och målen i derbyna.
- Men hur det var att göra mål mot Barcelona? Det var bra.
Något som jag minns var Nebojsas effektivitet. Även om jag ibland tyckte att han sett lite loj och ointresserad ut i vissa matcher så hade han oftast uträttat något ändå när 90 minuter var färdigspelat.Ofta med en enkel genialisk skarv som lett till mål. Jag, liksom många andra, undrar var hans karriär tagit vägen om han varit tio år yngre när han gjorde målet mot Barcelona:
- Jag är säker på att karriären sett annorlunda då. Jag hade jättefina år där jag spelade jättefin fotboll i AIK och många i laget fick möjligheten att spela i Svenska landslaget. Min karriär avslutades två år efter att jag gjorde det målet för jag var så Det var lite tråkigt att man var 35 när det hände.
Du fick aldrig någon förfrågan från Sveriges landslag?
- Det var en gång som det var någon turnering och då var det "snack" om det i alla fall. Det var Stuart som sa att han hade diskuterat mig lite med någon. Mer blev det inte.
Hur var det med din kondition på den tiden, du rökte ju? Vad sprang du en mil på?
- Jag vet inte faktiskt. Jag har aldrig kollat på någon tid eller så. Jag kände bara….jag körde mitt race och jag klarade det bra! Men det var säkert dumt att göra på det sätt som jag gjorde.
Du har också sagt angående din fysik att det varit en fördel att vara lätt. Tycker du att du undvikit skador tack vare det?
- Jag har nästan inte fått någon skada på hela min karriär. Det var i slutet, den sista matchen mot Malmö FF, då hade jag något benbrott eller en liten spricka. Men ingenting mer. Det kanske var min snabbhet, jag hamnade inte i många dueller. Då blev det ju straff (skratt).
Det var något som jag tänkte på när jag såg dig spela, var du snabbare med boll än utan?
- Jag var inte snabb utan boll men med bollen så hade jag det där rycket. Andreas Andersson var fantastisk, han hade också "ett ryck" med boll. Men jag vet inte…jag var lätt i kroppen och var inte skadad. Det är bara att tacka gud.
Ditt bästa spelarminne?
- Det är Champions Leagueäventyret. Matcherna, inte bara Barcelonamatchen, utan hela den resan från första dagen. Kvalet dit och de fyra månaderna vi upplevde tillsammans. Att möta de bästa gubbarna, att träna innan de matcherna och få all media och uppvaktning. Det är det man kommer ihåg, det bästa ögonblicken i min karriär.
27:e oktober 2001 vann AIK över Malmö FF med 2-0 på Råsunda. Det var din sista match som spelare för AIK. Vad minns du av den matchen?
- Jag var skadad sedan sommaren i benet så jag kunde inte spela så många matcher på slutet. Jag blev inbytt sista kvarten eller tio minuterna, man kan inte glömma första eller sista matchen i AIK. Jag har de bilderna fortfarande kvar i huvudet. Det är nästan overkligt att man fick den möjligheten att prestera i AIK. Nu efter en viss tid tänker jag: "Fy faan – jag har också spelat i AIK och haft 35 000 i publik på Råsunda". Jag vet inte hur jag ska förklara…men det var sorgligt att man skulle spela sista matchen, jag kanske inte förstod då att det var sista gången och den sista matchen på Råsunda. Men efter några dagar förstår man. Jag har gjort fem fina år som spelare och fem fantastiska år som tränare i AIK. Tio år i en förening som AIK, det är fantastiskt. AIK utvecklade mig som spelare och som människa, jag kan bara tacka publiken och alla medspelare som jag fick möjlighet att spela tillsammans med. Jag har inga ord för att beskriva känslan av hur mycket de tio åren betytt för mig. Och vad de åren har betytt för mitt liv. Det är stort. Jag tror inte alla förstår hur stort AIK är, de som inte spelat eller tränat AIK, som bara sett AIK från utsidan. Förhoppningsvis så har jag gett tillbaka något tillbaka till fansen på de tio åren som spelare och tränare.
*************************************
Det är en rutinerad tränarkår som Nebojsa haft sig som spelare. Jag ber honom säga något om dem alla.
Hamrén - Sveriges bästa enligt Nebbo
Erik Hamrén
- Jättebra tränare som verkligen ville ha mig, först till Vasalund och sedan från Djurgården till AIK. Han och Stefan Söderberg gjorde på den tiden allt för att jag skulle hamna i AIK. De träffade mig tusen gånger och till slut så hamnade jag i AIK. Erik har visat hur mycket han har utvecklat sig som tränare. Jag har följt honom efter AIK och vidare till Danmark och Norge. Just nu är han Sveriges bästa tränare och det är en resa som jag också ser fram emot nu och som jag har börjat.
Baxter - gjorde det roligt att spela fotboll
Stuart Baxter
- Den tränare som gjorde att det blev roligt att spela fotboll för mig. Han kom med något nytt då i Svensk fotboll, att spela lite annorlunda med diamant på mitten och hur vi skulle göra för att alla spelare skulle känna till sin position i laget. Den möjligheten som jag fick som forward, jag utnyttjade den på bästa möjliga sätt och jag fick en tränare som verkligen trodde på mig och som ville spela bollen på marken.
Olle Nordin - fick det tufft i AIK
Olle Nordin
- Tränaren som kom efter Stuart skulle få det svårt, oavsett vem det hade varit. Jättesvårt. Och Olle fick det svårt. Han var jättesugen och inspirerad att komma till Sveriges största klubb men det blev tufft på grund av att Stuart hade allt på plats och då var det svårt för Olle Nordin att göra på ett eget sätt. Vi spelare kände att något saknades, något som vi hade haft innan. Och det är farligt när det blir så. Den press och allt det som var i AIK då…det var svårt för Olle Nordin. Men det är en duktig tränare som har tränat landslaget och som har visat efter AIK, i Jönköpings Södra, att man kan bygga något på nytt.
När jag frågar om han har något tråkigt spelarminne så vet han inte vad han ska säga utan blir tyst en stund. Efter att ha funderat så säger han: "Tråkigt!? Jag vet inte vad jag ska säga då. Jag hade inte en enda tråkig dag i AIK. Inte en enda!"