Krönika: En syn jag gärna klarat mig utan
Smällen lät inte ”värre” än andra tuffa smällar på planen men det bara kändes att något var fel. Maanoja flög inte upp för att rusa hem till målet som målvakter normalt sett gör i en sådan situation. Han skrek inte heller som att han hade fått ont. Vad var det som hade hänt?
Vi var många som fick oss en otäck minnesbild för lång tid framöver efter AIK:s match mot Assyriska. I mitten på andra halvlek sprang Maanoja ut för att avstyra en långboll när han smällde ihop med en motståndare.
Smällen lät inte ”värre” än andra tuffa smällar på planen men det bara kändes att något var fel. Maanoja flög inte upp för att rusa hem till målet som målvakter normalt sett gör i en sådan situation. Han skrek inte heller som att han hade fått ont. Vad var det som hade hänt?
Finnen rullade över ett halvt varv och då såg vi. Foten hängde. Strumpan såg plötsligt längre ut och skon var liksom inte fast vid kroppen. Maanoja ändrade kroppsläge en aning och efter det var det inga tvivel. Ett par tusen åskådare men ingen yppade ett knyst. Första sekunderna var det tyst som i en spökstad.
Sedan hörde suckarna, stönen och ”aaaaj” och ”ooooh” i massor. In med båren skreks det. Spelarna viftade in läkarna. Mitt på plan nära stora långsidan fick majoriteten av dagens publik se skadan på första parkett. En syn i alla fall jag gärna hade varit utan.
Vi minns alla hur Henke Larssons ben hängde den där oktoberkvällen i Lyon 99. Det gör fortfarande ont att se det på klipp. Häromåret var det Arsenals Eduardo som fick hela foten avböjd i en skada som sånär tvingade honom att amputera den.
Riktigt så illa ska det förhoppningsvis inte vara med vår målvakt men skadan är tillräckligt allvarlig för att Maanoja ska vara borta förmodligen hela säsongen. Det blir alltså inget U 21 EM för Finland här i Sverige för Tomi, och att han förlorade kampen mot Örlund om målvaktsplatsen är givetvis uppenbart.
Inte många minuter efter att Maanoja burits ut hör man ambulanssirenerna. En otäck påminnelse. En påminnelse om att Maanoja låg i, vad jag kan förmoda måste vara, enorma smärtor blandat med en stor chock. Det hemska i situationen förvärrades.
Sedan går det ytterligare någon minut och då seglar AIK:s tredjetränare Christer Swärd ihop på läktaren. Det är DN:s Berndt Rosqvist som påkallar uppmärksamhet. Jag sitter precis bakom och undrar först vad han ropar om men sedan ser jag Swärd ligga ihopsjunken på bänkraden framför. Jag hoppar ner och ser honom i alla fall ha ögonen öppna.
Swärd får assistans och är uppe igen men bara några minuter senare är det dags igen. Den här gången tillkallas ett läkarteam. Två otäcka incidenter på bara några få minuter.
Synen av Maanoja när han vrider över kroppen och foten dinglar ner till marken hade jag gärna klarat mig utan. Det var vidrigt att behöva se och det syntes på samtliga närvarande att det påverkade dem mer eller mindre.
Framme på Karlberg efter matchen är stämningen dämpad. Vi gör lite FANTV med sportchef Björn Wesström och Daniel Örlund. Allt fokus och alla tankar går till Maanoja för tillfället.
Hur AIK ska lösa krisen mm känns sekundärt ikväll, även om det givetvis är ett viktigt arbete som måste gå snabbt. Själv ska jag försöka glömma synen av Maanojas hängade fot. Den hade jag gärna klarat mig utan.
