Lagbanner
Mannen som tar pulsen på AIK - Thomas Lindholm
Thomas Lindholm är AIK:s fystränare sedan 2004. Möt honom i en lång intervju med Gnagarforum. FOTO: Magnus Neck

Mannen som tar pulsen på AIK - Thomas Lindholm

Han är i grunden idrottslärare. Men han är också en mångsysslare som läst idrottsmassage, kiropraktik, träningslära, kostkurser, friskvård och ergonomi. Han beskylls för att ha hjälpt Djurgården att vinna Allsvenskan. Sedan 2004 är fystränare Thomas Lindholms jobb att se till att AIK når samma framgång.

I det lilla vita båset högst uppe på läktaren på Skytteholm finns det ingen värme. En halvtimme innan avspark mot Örebro sitter Thomas Lindholm där inne och försöker förstå tekniken. Ett online-system där varje spelares puls ska synas på datorn fungerar inte. Signalerna från spelarnas pulsmätare kommer inte fram. Lindholm förstår inte vad som är fel, det har fungerat hittills. Han testar att starta om datorn en gång till men det hjälper inte heller. Lindholm muttrar om uppdateringarna, kan det vara de som stör datorn?
Ute är det gassande sol vilket gör att det blivit mycket varmare än de minusgrader som termometern visat tidigare under dagen. Publiken fortsätter att strömma till Skytteholm, Thomas Lindholm får fortfarande inte ordning på sin dator. Han tar det bra och ser inte särskilt ledsen ut för det utan berättar bland annat att han hunnit varit ute och springa med både tjejen och barnvagn tidigare under förmiddagen i det fina vädret.



Thomas Lindholm i sin AIK-vardag. Fylld med för dagen tekniska bekymmer. FOTO: Tommy Arvidsson

I slutet av första halvlek så lämnar han båset och sätter sig utanför på läktaren med sin laptop för att se om han får igång online-systemet utomhus. Det hjälper dock inte det heller. Han ger upp tekniken för denna dag och vi går in i båset igen och börjar prata. Det gör Lindholm bra, han är rapp i munnen och energisk när han talar.

Lindholm är inte bara AIK:s enda fystränare, han är en man med många åtaganden. Bland annat har han varit rådgivare åt ett 20-tal landslag i olika idrotter – men det är han inte längre. Det saknas dock inte åtaganden idag. Han har för många tycker han själv:
- Jag ska egentligen bara göra 12-14 timmar i vecka i AIK, men det blir minst 20 timmar. Som tur är har jag klarat av större delen av min deltidstjänst på Bosön fram till i sommaren. Sedan har jag även en deltidstjänst på Svenska Fotbollsförbundet och gör även ett träningspass på Stockholms Golfklubb varannan vecka med deras juniorer.

När du var fystränare i Djurgården, åren 2000 – 2003, så skötte du inte deras fysträning själv?
- Inge Johansson skötte själva tyngdlyftningen inne i gymmet, jag hade också hand om styrketräningen men körde mer uthållighetsstyrka, snabbhet, uthållighet, kost och de bitarna.

Vad var det ni gjorde egentligen som ingen gjort tidigare som fick spelarna så starka?
- Vi tränade mycket, ibland på gränsen till för mycket. Ibland blev det till och med för mycket. Sen hade vi ett bra samarbete, alla skötte sitt och gick åt samma håll hela tiden. Vi låg på gränsen, en del spelare klarade inte av det – de kanske man inte pratar så mycket om men de som klarade av det blev jäkligt bra! Men vi kanske skulle anpassat träningen lite mer individuellt, om inte spelaren presterar bättre under en tid bör man gå in och ändra något.

Det var alltså ingen individuell anpassning alls?
- Det var lite för diktatoriskt, man lyssnade inte på den enskilde spelaren. Det var en nackdel.

Thomas har själv ett förflutet som fotbollsspelare i AIK. Han spelade i klubben från sex års ålder fram till och med 1978 (han är idag 51 år). Thomas hamnade i Djurgården som fystränare för att ”dom frågade först”, men det hade lika gärna kunnat bli i AIK om dom varit ”först”. Från AIK var det Sanny Åslund som tog den första kontakten med Thomas men senare blev han också kontaktad av både Peter Kisfaludy och Leffe Carlsson. Och hans egen pappa som jobbat inom AIK i 40 år och haft hand om flera olika lag gjorde också sitt till att det blev AIK.

Vad jag har förstått så var du inte nöjd med den fysiska status AIK:s trupp befann sig i när du kom hit?
- Det fanns saker som var bra och saker som inte var bra. Till exempel fanns det de som inte hade tillräckligt bra kondition för att spela i Allsvenskan och de som inte hade tillräckligt bra styrka. Det fanns en hel del att jobba på.

AIK hade ju en ansträngd ekonomi, fanns det en fystränare i klubben innan du kom?
- Jo man hade en. Men så som jag uppfattade det så fick han inte det utrymme han behövde – det spelar ingen roll om man har en fystränare om inte ”han” får köra sitt race. Det var så jag uppfattade det man jag vet inte hur det var innan jag kom. Jag var och tittade på laget i ett par månader, såg deras fysiska status, antecknade och fick spelarnas testvärden, då insåg man ju att det inte var bra.

Vad gjorde ni för förändringar i fysträningen?
- Vi körde hårdare helt enkelt. Konditionsmässigt tyckte jag att man märkte ganska länge på matcherna att de kunde ha ett jättehögt tempo i femton minuter sen så var det tio minuter som man såg att de inte orkade, trots att de fanns en kontringsmöjlighet så var det bara en som sprang för de andra orkade inte. Det måste nog många ha sett. Då saknas det något och det handlar det inte om motivation.


Mikael Stahre är den mest ambitiösa tränare Thomas Lindholm jobbat med. FOTO: Bildbyrån

Om du jämför Rikard Norling och Mikael Stahre – hur skiljer sig deras sätt att jobba?
- Båda är duktiga tränare, ambitiösa. Micke är den mest ambitiösa tränare jag någonsin jobbat med. Av alla landslagscoacher som jag jobbat med, då är det två i varje landslag, så har jag aldrig sett någon som är så ambitiös som Micke.

Hur märks det?
- I allt! Allting är förberett in i minsta detalj. Redan nu är uppehållet i december nästa år planerat - exakt vad vi ska göra i allsvenska starten. Det håller vi på att tränar på nu, så att det ska bli optimalt. Och träningspassen, vi träffas innan och vi utvärderar varje pass. Det är min stil – hellre det än att det går åt andra hållet. Men Rikard har sina fördelar också, man ska inte jämföra två tränare – alla har både styrkor och svagheter.

Hur är den fysiska statusen på dagens trupp jämfört med tidigare år?
- Första året tyckte jag att vi fick till det riktigt bra, andra året också. Tredje året sviktade det lite grann och sista året (2008) var jag inte riktigt nöjd.

Vad var det som gick fel då?
- Vi har nog lite olika analys vad det var. Min analys var att vi körde två matcher i veckan, vi hann inte träna fysträning som vi skulle. Vi hade en jättebra start första fyra veckorna innan matcherna kom igång och därefter så kom vi inte upp i den kapacitet som vi skulle. Det var ju för att många inte fick spela så många minuter på träningsmatcherna. Hade alla fått spela 90 minuter två gånger i veckan plus ett konditionspass då hade vi alla fall varit bra konditionsmässigt men det hade ändå varit svårt styrkemässigt – att få in styrkepassen mellan det här. Men så var det ju inte, utan några spelade 45 minuter några andra spelade 60 minuter de här två matcherna och då skulle vi mycket tidigare ha gett spelarna extraträning. Som idag till exempel: med de spelarna som inte hoppat in: de körde lugnt igår, de har vila imorgon – de blir tre dagar om de inte får hoppa in nu mot Örebro. Så direkt efter slutsignalen så går vi och kör kondition. Det är inte så kul för dem: först blir de förbannade för att de inte får lira sen ska de dessutom få ”straffet” att köra konditionsträning. Men det är deras jobb! Vi får se hur många det blir idag efter matchen som inte hoppat in eller spelat tillräckligt.

När jag frågar om själva grunden i fysträningen så berättar Thomas att den består av fria vikter. Men sen tar man det ett steg till; det ska påminna om fotboll, därför tränar man på rörliga underlag. Jättebollar, balansbräder och vippbrädor, som man gör övningar med och på för att träna koordinationen. Thomas menar att om man tittar på hur fotbollen ser ut så spelar det ingen roll om du kan göra en knäböj rakt upp och ner – det är alltid någon som sliter i dig, stöter till dig. Det är när man kan göra en övning i balans och med stabilitet som det blir funktionellt för fotbollen.



Gabriel Özkan tränar idag rätt och undviker överbelastning. FOTO: Bildbyrån

Om du tittar på en spelare som Gabriel Özkan som varit skadad mycket, hur har du gått in och hjälpt honom?
- Han hade en liten obalans i kroppen som Britta Kockum, sjukgymnast på Bosön, hjälpte till att stabilisera upp. Han var till exempel alldeles för svag i sätet. Sätet och hamstringen (baksida lår) har funktionen att sträcka höftleden, det innebär att om sätesmuskulaturen är för svag så får hamstringen ta jobbet – då har vi korrigerat upp det här så att sätet blivit starkare. Då behöver inte hamstringen överbelastas längre.

Vart befinner sig Bojan Djordjic i sin rehabilitering idag?
- Han är med på lite fotbollsträning nu men inte allt, han är inte redo för närkamper ännu. Bojan ligger en månad före var han ”ska vara” redan nu, så det gäller bara att vi har tålamod så han inte får något bakslag. Eller rättare sagt: att han har tålamod för vi har det. Vi har ju varit med förut men han vill ju skynda på lite grann. Han vill ju visa vad han kan nu, det förstår jag.

Bojan är ju också en spelare med relativt stor skadehistorik. Vad tänker ni på med en spelare som varit skadad så mycket?
- Man måste titta på helheten. Så att det inte finns några brister efter skadan, att det inte finns någon svaghet i vadmuskulaturen eftersom det var hälsenan som gick av. Hälsenan sitter ju i vadmuskeln, ligger den sidan efter så är det inte bara risk för att hälsenan ska ”gå” igen, det är ju risk för en massa andra skador. Det kan bli obalans om man belastar andra benet mer för att det är svaghet i den skadade vaden, då kan det bli knäskador på andra sidan eller höftskador eller fotskador . Man måste se på helheten. Hela det skadade benet måste man titta på under en längre tid för han har ju minskat belastningen där under en längre tid, då det kan bli överbelastningar i alla de musklerna på den sidan.

Det krävs så mycket av en fotbollsspelare; uthållighet, styrka, explosivitet och koordination – hur hittar man balansen när man ska träna på allt?
- Det räcker inte med det. Dom behöver styrkeuthållighet, styrkeexplosivitet, maxstyrka, snabbhetsstyrka, olika typer av snabbhet; snabbhetsuthållighet, accelerationssnabbhet och reaktionssnabbhet. Dom behöver uthållighet i form av en bra förbränningsmotor när vi pratar om kondition, en spjälkningsmotor som fungerar bra och en startmotor som fungerar bra och så vidare. Dom behöver en koordination och en rörlighet som är bra. Det blir ganska många kvalitéer som man måste titta på, fotbollen är oerhört komplex idag. Sen kan man kompensera vissa fysiska kvalitéer med andra men man måste ha bas att stå på. Sen kan vissa spetskvalitéer komma fram och kompensera så att de blir duktiga fotbollspelare, men en grund måste alla ha.

Jag undrar hur mycket Martin Mutumba lagt på sig sen senast han var AIK eftersom jag knappt känner igen honom. Thomas svarar att ”Jo, Martin är stark, han undrade oroligt om vi skulle träna explosivitet också så att det inte bara blir mer muskler. Och det ska vi ju!”. Vidare nämner Thomas backen Markus Jonson som exempel på en spelare som är väldigt vältränad och som oerhört ambitiös med sin fysik. Jos Hooiveld är enligt Thomas en mycket bra fotbollspelare, så bra att han varit ute i de stora ligorna i Europa om han varit i ännu bättre fysisk form. Men den formen tänker Thomas se till att Jos finner nu i AIK.


Hooiveld hade varit i en av Europas större ligor om han hade haft lite bättre fysik. FOTO: Magnus Neck

Vad gör du om du upptäcker att någon behöver träna mer på något? Hur tar en spelare det?
- Det är klart att det finns de som inte tycker att fysträningen är särkilt roligt – de är ju här för att de tycker att fotboll är kul. Det förstår man ju. Men samtidigt är ju det här deras jobb. Om inget annat fungerar så tar man fram ”piskan”.

När hinner fotbollspelarna som tränar nästan varje dag med att återhämta sig?
- Träningspassen vi håller på med blir ju till en vardag. Ju längre man hållit på med den här ”vardagen” så blir det inte så stor träningsbelastning som man kanske tror. Jag hade en maratonlöpare på Bosön som elev, han tyckte det var skönt när han hade ”viloveckor” för då
sprang han bara arton mil. Det var skönt för honom men det kanske inte en normal skulle uppleva. Men efter många års träning så kan det bli en vilovecka. Allt är relativt. Men om det är någon spelare som slarvat under semestern så kan vara risk för inflammationer på grund av överbelastning men annars försöker vi ha ganska bra koll på intensiteten i passen. Vi varvar lågintensivt med medelintensivt och högintensivt så att dom hinner få sin återhämtning.

När jag intervjuade Nebojsa Novakovic för en dryg månad sen så frågade jag vad han sprang en mil på som aktiv…
- Han sprang aldrig en mil! Ha ha ha!

Det har du helt rätt i. Han hade ingen koll på det men tyckte att det gick rätt bra ändå.
- Vi har haft spelare som Mats Rubarth som inte är en arbetsmyra men som precis som Nebo har spetskvalitéer: det vill säga oerhört snabb och teknisk- även med boll kan han göra saker i otroligt hög hastighet. Det är sådana spelare man vill ha men man kan inte bara ha såna spelare, då måste man ha ”arbetare” som Tjerna som ”tar jobbet”. Annars fungerar inte hela laget. Man kan ha några enstaka med otroliga spetskvalitéer men inte helt lag. Men en sådan spelare med spetskvalitéer skulle ju bli ännu bättre om han dessutom haft en fantastisk kondition.

Om vi återgår till truppen idag: hur ser den fysiska statusen ut nu? Finns det något som oroar dig?
- Nej. Jag är riktigt, riktigt nöjd. Jag är inte dugg orolig. Jag tror vi kan se fram emot en rolig säsong. Vi kommer att överraska fotbollssverige!

”Domarn kom igen – det där är ju hög spark! Han står ju där och tittar…”.
Thomas reagerar på något som sker på planen i andra halvlek. AIK tar en komfortabel seger mot Örebro med 3-1. Matchen var nog mindre komfortabel för Örebrospelaren som blev tacklad av Walid Atta på mitten av planen i andra halvlek. Man kan undra om det finns någon fysträning som väger upp mot sådana smällar.
Fystränaren är nöjd med spelarnas insatser i dagens match. AIK sänker aldrig tempot och det ville Thomas ha bekräftat. Han säger att den sista halvtimman av matchen är den viktigaste, att se om alla orkar 90 minuter. Helst hade Thomas sett att spelarna orkat i 120 minuter – så man har marginaler.
De AIK-spelarna som inte spelade hela dagens match fick säkert tillräckligt med träning efter matchen.
Det kan vara känsligt det där med marginaler.


Tommy Arvidsson2009-03-09 09:15:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan