Efterlyses: Söndagsmatchen!
Söndagen är en dag konstruerad för IKEA-besök, storstädning, storkok och lägenhetsvisningar. Det initierade söndagsproffset kan också göra bokslut för veckan med att plåga sig igenom först Parlamentet och därefter den 123:e filmen om Martin Beck. Det är en skitdag helt enkelt. Men som för varje tes finns en antites. Matchdagen. Den diametrala motsatsen till ett frustrerande Svenssonmarathon.
För oss med överproportionerligt engagemang ger söndagsmatchen möjlighet att samla den fokusering allvaret kräver. En hel dag att centrera kring 90 minuter. Utan undantag. En minutiös ritual som i ett antal block beskriver hur dagen skall disponeras och genomföras.
Morgonpasset stavas inläsning. Inläsning på aktuell trupp, spekulativ startelva, motståndare, vindförhållanden, gräskondition – alles. Inläsningen är viktig, inte minst i avseendet att bygga upp förväntningar (skyhöga) och segervisshet (absolut).
Glöm inte övergångarna
Övergångarna mellan faserna är väsentliga, att inte tappa momentum eller fokusering. Efter inläsning; förflyttning. Att det är en kritisk aktivitet förstår alla och envar. Den ena aspekten är att ta sig dit, den andra aspekten är att göra det i rätt tid. Mången är därför den supporter som blivit stående på en fot i valet mellan bil och kollektivtrafik. Med hjälp av SL:s reseplanerare finns – i teorin - de verktyg som krävs för att göra goda estimat. I praktiken är det en tombola av förseningspotentialer som signalsystemsfel, vagnfel och biljettstrul. När beslutet väl fattats att sugas upp av systemet är det som återstår bara att be till högre makter för att komma ut helskinnad i andra änden. Och att däremellan skjuta undan tvångstankar om att bli fången i ett havererat SL-tåg mellan Stadshagen och Västra Skogen, fem minuter innan avspark. För väl i funktion innebär tunnelbanefärden ett tillfälle för eftertänksamhet, att samla krafterna, utväxla menande blickar, nicka instämmande och successivt låta stämningen byggas upp.
Bussa hit Barca och de kommer be om att få chartras hem i halvtid
Väl i Solna – ett kompakt os av förväntningar, spänning, laddning. Vi är några som alltid är där tidigt. En timme innan avspark, bland de första på plats. Det här är en viktig komponent; att se Råsundas förvandling. Från ett relativt odramatiskt sceneri under de första bollarna på uppvärmningen till, att i takt med att arenan fylls, mynna ut i ett frustande vibrato minuten innan avspark. Just den tid och den punkt mellan de sista stroferna av "Å vi e AIK" och avsparken. Alla dagens förväntningar destillerade till ett klimax. Ett sista gemensamt summerande i att: -Ja, vi är förberedda. Ge oss vilket motstånd som helst. Kasta in United och de kommer ångra att de steg ur sängen imorse. Bussa hit Barca och de kommer be om att får chartras hem i halvtid. Vi kan inte förlora. Inte idag.
Efterspelet bjuder naturligtvis på alla extrempunkter på skalan, beroende på utgång. Söndagsmatchen erbjuder oavsett det viktiga rummet för att intrycken ska hinna sammanfattas, diskuteras och analyseras. Tid för eftertanke. Ladda ur. Varva ner.
Match mitt i veckan
Att spela matcher mitt i veckan är att förvägra matchen den värdighet den förtjänar. Att i hast avsluta arbetsdagen för att kasta sig i riktning Råsunda, möla i sig en Chorizo sekunderna innan avspark och bänka sig med Windows avstängningssignatur i bakhuvudet, är ett hån mot de för- och efterberedelser en match faktiskt kräver.
Eller så kan den som är i full mental funktion ifrågasätta allvaret i frågan överhuvudtaget. Är det här ett problem på riktigt eller en indikation på att undertecknad borde se över livets prioriteringar? I avsaknad av högskolepoäng inom psykologi nöjer jag mig med med att konstatera att nästa söndagsmatch är den 12 juli, mot Göteborg. Det är en söndag om väldigt, väldigt länge. IKEA är säkert nöjda med den saken. Inte vi andra.
