Lagbanner
Krönikan: Något är sjukt i Stockholmsfotbollen
"Pengarna finns här, kompetensen finns här, publikunderlaget finns här osv. Ändå får vi år efter år se hur landsortsklubbarna gör i stort sett allting bättre. Vad beror detta på? Mitt svar på den frågan svaras HYBRIS" Jesper Norbergs krönika tar upp ett gemensamt problem för Stockholmsfotbollen.

Krönikan: Något är sjukt i Stockholmsfotbollen

Efter en derbyvinst mot Djurgården är det lätt att glömma bort allt det som inte är bra med vårt kära AIK. Faktum är att alla tre ”storklubbarna” i Stockholm ligger på sjukbädden. Om inget görs snart så kommer vi snart läsa deras dödsannonser.

Läs följande rader om den ekonomiska verklighet klubbarna lever i:

* AIK upprättar kontrollbalansräkning (!!) efter årets första kvartal
* Bajen ska spara 20 miljoner kronor (detta på en omsättning på strax över 80 miljoner kronor)
* DIFs driftsresultat uppgick till -22 Mkr (att jämföra med ett eget kapital på 1 Mkr)

Stockholmsklubbarna är de tre klubbarna som redovisar störst driftsunderskott i Sverige!
Ta vilket företag som helst i Sverige, med samma offentliga uppmärksamhet som våra fotbollsklubbar, och vi hade sett utrensningar som saknar motstycke. Framförallt hade sjukdomsinsikten förmodligen kommit tidigare. Man har dessutom aktieägare som kan göra sin röst hörd (och som alltid hyllas när dom gör det). När klubbarnas ”ägare” gör sin röst hörd, så kallas det för att supportrar har för mycket makt eller i värsta fall huliganism. Galenskap!

Stockholmshybris
Det är obegripligt hur klubbarna i vår region år efter år missköter sina uppgifter. Stockholm är Sveriges och Nordens största stad och Sveriges ekonomiska centrum. Ingen stans i vår lilla del av världen är de kommersiella förutsättningarna för fotboll så stora som här. Pengarna finns här, kompetensen finns här, publikunderlaget finns här osv. Ändå får vi år efter år se hur landsortsklubbarna gör i stort sett allting bättre. Vad beror detta på? Mitt svar på den frågan svaras HYBRIS

Svensk klubbfotboll ligger på plats 23 i Europa. Stockholm lär vara en av de sämsta fotbollshuvudstäder i fotbollsvärlden. Stockholmsklubbarnas ledare agerar som om dom basade över ledande klubbar i Europa. Detta i kombination med en överrädsla över fansens förväntningar på framgångar gör att klubbarna pratar långsiktighet men agerar kortsiktigt.

Det är häpnadsväckande hur AIK sedan skitåret 2004 är tillbaka på ruta 1 (ekonomiskt). Hybrisen som infann sig efter sejouren i Superettan är imponerande. Sekunderna från en konkurs 2004 borde ha lärt en och annan hur illa det kan gå. Men nej då, satsningar på nya hemsidor, klädaffärer, miljoninvesteringar i oprövade fotbollspelare osv fortsätter precis som ingenting har hänt. Och kan ni tänka er; nu måste AIK upprätta kontrollbalansräkning (knappast en ursäkt när AIK gör klart att allt är återställt efter Q2). Kontrollbalansräkning kan inte ursäktas. Det är ett bevis på att något är riktigt illa. Jag fattar inte hur detta är möjligt.

Ärlighet varar längst
Jag kanske är naiv men jag tror att om AIK ställde sig framför sina supportrar och sa: ”Kolla; vi är rädda om ekonomin. Vi vill inte äventyra den en gång till. Ha lite tålamod. Vi kommer bygga detta lag med de resurser som finns. Att vi på sikt ska ha en bra klubb med stabil och växande ekonomi. Investeringar ska göras av pengar som faktiskt finns. Är ni med på det?” Jag tror dom flesta hade köpt det resonemanget. Jag kan helt ärligt säga att jag hellre står över guld några år till på bekostnad av att vi bygger upp en ekonomi som ger långsiktiga framgångar. Då kanske man på sikt kan behålla en spelare som Obolo, Wilton eller Boateng istället för att paniksälja dom till någon sämre liga i Mellanöstern. Med den strategin vinner vi ändå inte några guld (är det någon som tror AIK har en chans i år utan Obolo?)

Utifrån detta resonemang är det fan i mig obegripligt hur diskussioner kring nya arenor förs i Stockholm.

Fotbollsförbundets brist på verklighet
Vi har tre klubbar som blöder ekonomiskt och vi har ett fotbollsförbund som fortfarande tror att stigande publiksiffror på 2000-talet beror på att fotbollen blivit bättre (!!). Till detta kan vi lägga en av tidernas värsta lågkonjunkturer och en publik som börja svika (om det beror på att man tröttnat på dålig fotboll eller om det beror på lågkonjunkturen låter jag vara osagt). Arenorna ska ta allt från 25-55 000 åskådare. I senaste derbyt kom det 21 000 åskådare.

Hör ni inte hur jävla absurt det hela låter? Detta är Globen upphöjt till 100 i galenskap.

Att AIK överhuvudtaget lyssnar på SvFF om att hyra in sig på nya Nationalarenan är trist. AIK snittar knappt 16 000 denna säsong (iofs inga derbyn ännu) dvs ca 50% av Råsundas kapacitet. På nya arenan behöver vi alltså höja med ca 10 000 per match för att nå 50% kapacitet. Troligt någon?

Vi kommer alltså ha fler tomma platser än på Råsunda. Och vi vet, till skillnad mot SvFF, att det är stämningen och publik som har fått flera att söka sig till arenorna.

Missförstå mig rätt men AIK är ingen storklubb. Kanske i Sverige men inte utanför vår landsgräns. De närmaste åren lär vi knappast se fotbollsturister (även om det faktiskt finns människor på SvFF och i media som faktiskt tror på det) från Sydeuropa eller Asien som kommer hit för att titta på AIK-Häcken. Jag tror med andra ord inte att det är realistiskt att publiksnittet kommer att öka på den nya arenan (eller någon arena för den delen) mer än under max det första året.

Att dessutom, så vitt jag vet (rätta mig om jag har fel), SvFF ännu inte sagt ja till att AIK ska äga sina arrangemang, är en tydlig signal om vem som styr. Detta är ett projekt som AIK med alla medel ska dra sig ur.

Vad är då alternativen?
Personligen tycker jag att det är en självklarhet att AIK slår sig samman med minst en till klubb i länet för att tillsammans driva en gemensam arena. Detta måste vara den bästa ekonomiska lösningen. Även om detta tar emot för många (”våran borg” etc etc) så kommer vi inte ifrån det faktum att utan en bra ekonomi så kommer Stockholmsklubbarna snart få skriva sina egna dödsannonser. Kan betydligt bättre klubbar på kontinenten, där det finns samma rivalitet, dela arena med varandra kan väl två lag från fotbollens bakgård dela arena. Svälj stoltheten.

Hellre att jag spelar på samma arena med Djurgårn i en för Allsvenskan optimala arenamått och där pengarna från AIKs matcher också går till AIK väljer jag varje dag i veckan före en mer än halvtom arena som Lagrell basar över. Jag är ganska övertygad om att det med detta som utgångsläge, också skulle bli lättare att locka till sig finansiärer. Med tanke på att Råsunda inte ska rivas förrän om några år, behöver vi inte stressa oss till ett beslut.

Fram tills detta är klart så vill jag se en tydligare strategi från AIK om hur man skall jobba med att återställa AIKs ekonomi. Jag söker mer långsiktiga visioner. Och inga jävla floskler bara för att smöra för oss. Var raka. Var ärliga. Tro mig när jag säger att vi kan hantera sanningen.

AIK-hälsningar

Garys92/Jesper Norberg

PS: DIF-AIK 0-1

Jesper Norberg2009-05-22 10:00:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan