Krönikan: Tankar om vikten av att hänga med.
Att göra ett val vid rätt tidpunkt kan förändra mycket av ens framtida öde. Arenafrågan pumpar för fullt inom AIK. Krönikören Kettil Henriksson ger en personlig syn på hur han känner över framtiden, och vad det innebär att tycka att det finns en framtid i Swedbank Arena.
Det europeiska fotbollslandskapet är i ett tillstånd av konstant förändring, och bland vinnare och förlorare så finns det alltid en gemensam nämnare.
Om man gjorde rätt eller fel vid det där viktiga skedet i utveckling. Det finns alltid tidpunkter som är nyckeln för en tid framåt. Ett tydligt exempel är den engelska ligan Premier League, som genom korrekta beslut på den tiden lyckats skapa en liga som genererar mer pengar i TV-intäkter än någon annan. Publiciteten leder till större sponsoravtal, glamouren leder till intresse från potentiella och rika utländska ägare.
Genom att agera rätt just då så ligger nu England ett steg före alla andra.
Men den historiska läxan är inte att upprepa deras metod. Att försöka kopiera den engelska modellen är inte ett garanterat recept på succé eftersom allt handlar om rätt agerande vid rätt tidpunkt. Italienska ligan var världens bästa när jag växte upp. Nu får arenorna tankarna att gå till öststaternas diktaturer och dom glamorösa stjärnorna är få och i flertalet fall åldrande. Landet nekades att anordna EM 2012 som gavs till Ukraina och Polen. I och med beslutet så föll alla planer på nya arenor isär. En chans att räta upp skutan och rädda ligans anseende slängdes åt sidan.
Fel beslut beslut vid fel tillfälle.
Italienska ligan kan fortfarande hämta sig, likaså den Holländska som numera har fler Svenska miljonärer än Monaco. Men trots att två klassiska ligor förfallit lite så är inte det europeiska fotbolls landskapet fattigt.
En ny gammal supermakt hägrar på horisonten och den ryska björnen har återigen vaknat. Förra året vann Zenit St. Petersburg UEFA Cupen, årets vinnare är Shaktar Donetsk från Ukraina, som gjorde upp med landsmännen i semifinal mot Dynamo Kiev. Att nämna den lille Tsarens intåg i EM känns bara överflödigt.
Men förändringens vindar blåser inte bara i andar länder, även i Sverige händer det saker.
Och visst vi vet ännu inte vad vi kan förvänta oss av dom, och kanske sitter du och jag om tre-fyra år och svär om även denna Bosse. Men sanningen är att den nya ledningen i SEF ger våra förhoppningar en liten injektion, och det finns en chans att produkten Allsvenskan kan börja ta några steg för att komma ifatt våra grannländer Norge och Danmark.
Samtidigt finns byggplaner i Halmstad (mindre realistiska kanske) samt Kalmar. Elfsborg fortsätter att vara Sveriges stabilaste förening. Malmö förstärker dom ekonomiska musklerna för att övervinna sitt förmodade medfödda handikapp mot att lyckas. Göteborg har byggt en arena i låt oss kalla det Italiensk stil. Och här sitter vi i Stockholm, och gör vadå exakt? På våran dagordning så ligger ekonomiska saneringar högt. På helgen kryddar vi till det med att ”döda fotbollen” med några bengaler.
I det vi kallar Storstockholm så huserar cirka 1,2 miljoner invånare. AIK har ett hemmasnitt på 20,000 åskådare. Är det någon annan som ser tillväxt potential här? Jag tror vi kan knyta till oss minst femtio pers. Allt vi behöver göra är lobba lite på Grimsta. Jag tar med mig varmkorven, kan någon fixa bröd? Eller så finns det en hel massa människor som inte vet om att dom älskar fotboll.
Dom förtjänar att höra en predikan från missionärer. Dig och mig.
Jag tror ingen styrande i en Stockholmsklubb skulle säga emot mig om jag säger att vi inte kan vara nöjda med utfallet av nyrekrytering av supportrar. Årets ”Slaget om Stockholm”-kampanj är så mycket bättre än något jag sett tidigare. Man blir först riktigt stolt men samtidigt förvånad att ”inget” annat gjorts tidigare. För att sen känna sig skamsen då man själv inte gjort ett jävla skit.
Mina personliga förhoppningar är att vi spelar på Swedbank Arena. Somliga tycker detta är dårskap. Hur det kommer se ut när vi möter Gefle inför en handfull närmast sörjande vill man helst inte tänka på.
Jag formulerar mitt svar på följande vis; ”AIK spelar fotboll på Swedbank Arena för att få möta Barcelona, Fiorentina och Arsenal, Gefle spelar fotboll på Strömvallen för att få spela mot AIK.” Jag tror inte på en ambitionsnivå som går ut på att få bästa möjliga tryck mot sämsta möjliga motstånd. (Och inser det motsägelsefulla i att påstå detta om Gefle som nyss besegrade oss, men det är min åsikt att vi ska vinna mot Gefle alla dagar i veckan.)
Jag kan förstås läsa dina tankar, du tänker på alla ekonomiska siffror och dylikt som dykt upp på GF när allt detta behandlats. Tro mig jag har inte missat dom. Men jag utgår ifrån att styrelsen i klubben jag älskar har kompetens att skriva ett avtal på denna arena som inte belastar föreningen. Om jag inte hade detta förtroendet så hade jag gjort mitt yttersta för att rösta bort vederbörande från deras positioner, eftersom det är just sådana här saker som dom måste ha kompetens i när dom styr över en fotbollsklubb.
Vadå? tänker du kanske, släpper han bara dom ekonomiska faktorerna och fokuserar helt och hållet på sin utopiska förhoppning om vad arenan kommer att göra för AIK?
Ska jag vara ärlig skulle jag aldrig svara på en så pass klumpigt ställd fråga men jag antar att svaret är ja. Jag har det fullaste förtroendet för Per Bystedt, hans förkärlek till arenor med kapacitet på 30,000 till trots. Men det allra viktigaste är att jag vet att vi kommer att behöva ett hem i framtiden, och om vi vill bygga ett eget så är det inte omöjligt. Tyvärr är det omöjligt just nu.
Det talas ofta på GF om att vi borde kunna samla ihop pengar, och att det säkert finns finansiärer som är villiga att gå ihop och hjälpa oss bygga den arena vi vill ha. Fast då blir ju frågan vilka vi verkligen är. Och där ligger kärnan till vad vår perfekta arena är. Alla har olika åsikter och personliga preferenser. Alla kan och kommer inte att få som dom vill.
Sanningen är att det finns så många ovissheter med Swedbank att den är precis lika overklig som våra drömmars arenor. Det enda som vår perfekta egna arena har gemensamt i allas våra fantasier är att den hittills är icke-existent. Därför är det just så frustrerande för oss som tittat på planerna för Swedbank och sagt, ”Det här kan funka, jag hoppas det blir av.”
Vi befinner oss nämligen i en situation där vi har förhoppningar, och samtidigt så tvingas vi ständigt försvara oss mot människor som inte står för något konkret, eller snarare något mindre konkret än det vi står för. Ibland vill jag jämföra det med att argumentera med en person som är religiös och när det blir besvärligt så säger han bara, ”Det är en del i Guds oändliga plan.”
Jag vet att min position kan liknas med en troende som söker tröst med orden, ”Have faith.” Av just den anledningen uppskattar jag verkligen det som görs från AIK-alliansen och nya Arenagruppen. Jag tror att deras arbete kommer att leda till en bättre arena vart vi än spelar. Jag inte är tillräckligt skeptiskt eftersom jag är full av förhoppningar så någon annan måste vara det åt mig.
Men hela arenafrågan har blivit så infekterad att den hänger över GF som en kronisk sjukdom, hotandes att bryta ut när som helst igen. Ett element på forumet som får allt flera människor att himla med ögonen och konstatera att nu var det dags igen.
Just när engelska ligan såg så överlägsen ut så förändras skattereglerna så att inkomstskatten blir högre. Det medför att vissa klubbar förr eller senare inte vill ha lika dyra reserver i lagen och man kommer banta kostnader. Finanskrisen slår hårt mot fastighetsbranschen och Spanska ligan känner kraftigt av den smällen, vad händer i den ligan när pengarna sinar?
Det europeiska fotbollslandskapet är i ett tillstånd av konstant förändring, just nu lite mer extremt under kriser som denna. Nu finns chansen att ta ett par steg framåt och hänga med. Vi kanske inte är lika bra som Premier League, men målet borde väl ändå vara att bli bättre än den Polska ligan? Och flertalet andra därtill.
Förberedelserna för det nya fotbollseuropa är i full gång, UEFA ser inte mycket längre med blida ögon på den form av ekonomisk dopning som försiggår. Inom en tioårsperiod kan det finnas en överenskommelse med EU om regler som dikterar hur många egna förmågor man måste ha. Det kan finnas flertalet andra grepp som kommer att tvinga fotbollen att bli mer jämlik.
Vi ska följa med nu, vi ska komma ikapp det vi tappade förut. Vandringen till Champions League gruppspel är längre 2009 än den var 1999, men vi vet inte hur lång den kommer att vara 2014.
Det enda vi vet är att om man spelar på Strömvallen, då har man inte ens en karta.
Och inbilla dig inte att du får någon kompass heller.
Bonnjävel. (Yes, still bitter.)
