Möt Andreas Alm i AIK. Del II - Tränarrollen.
I denna del berättar Andreas Alm om de tränare han hade som spelare i AIK och hur det kändes att få beskedet att tränaren Richard Money ville att han skulle lämna klubben. Vi får också reda på vad som skiljer Allsvenskan, Tippeligan och Superettan från varandra samt om hur Alm själv blev tränare. Det handlar också om hur AIK ser ut idag och hur man skapar bra stämning i ett lag.
Del 1 i Gnagarforums intervju publicerades i måndags och finns att läsa här.
I den delen konstaterades att Andreas Alm hade 52 medspelare under sin tid som fotbollspelare i AIK mellan 2000 och 2003. Men han hade också fem stycken tränare under samma tid. Jag ber honom säga något om dem alla:
Stuart Baxter:
- Den bästa tränare jag haft, jag lärde mig väldigt mycket. Dels så var han en bra instruktör på planen. Dels kunde han också rent taktiskt och teoretiskt måla upp en bild som man sen genomförde i taktik på planen, på matcharenan. Jag lärde mig väldigt mycket av honom.
Olle Nordin:
- Olle Nordin var jag mest skadad under. Men däremot när jag kom tillbaka från skada hade vi en riktigt bra höst, 2001. Han är otroligt noggrann, jag var inte så mycket i träning då, det var mest en matchperiod då för mig. Olle ville ha ett offensivt spel och när jag kom tillbaka så var vi nog det bästa laget rent offensivt i Allsvenskan den hösten.
Peter Larsson:
- För bra för att inte vara en Allsvensk tränare. Han hade utan tvekan varit en man för ett Allsvenskt lag – minst. Då var han ändå tränare i AIK under en kort tid. Peter har stor kunskap men jag har också respekt för att alla inte vill hålla på med fotboll hela livet.
Dusan Uhrin:
- Jag var skadad under den största delen när han var tränare också. Vad ska jag säga…jag minns framför allt att det var tufft med språket. Han var en väldigt varm människa som hade med sig delar från den östeuropeiska fotbollen som var spännande. Micke (Stahre) var i ju i AIK under den tiden, det finns delar av Dusans genomförande som vi pratar om idag som var väldigt bra, det gäller ”större spel” och liknande saker. Men det är tufft med tränare när det inte finns någon språklig grund, vare sig engelska eller svenska. Han talade knackig engelska, ibland fanns det tolk för att översätta hans tjeckiska.
Richard Money:
- Jag gillar brittiska tränare. Jag är svag för deras språk och förmåga att vara inspirerande inför match, jag kunde både med Stuart och med Richard som tränare offra kroppsdelar för att vinna matchen. De hade den där förmågan att se en i ögonen och säga någonting på engelska som lät mycket tuffare och häftigare på engelska än det hade gjort om man sagt det på svenska. Richard var den som fattade beslutet att jag inte skulle vara kvar i AIK, han tyckte ju att jag skulle byta klubb och gå till Norrköping vilket jag ju gjorde. När jag ser tillbaka på det så hade han helt rätt. Den perioden som han var i klubben så var jag inte tillräckligt bra tränad efter en skadeperiod.
Hur kändes det att bli drabbad av ett sådant beslut?
- När du är inne i en period då du inte presterar bra själv så har du inte alltid distansen till dig själv heller, då blir det alltid tuffare. Men med distans är det bara att konstatera att jag inte var tillräckligt bra. Jag hade ett uppehåll på 14-15 månader sen fick jag spela direkt i premiären ändå. Richard gjorde något väldigt ”osvenskt”; han stoppade in mig otränad tidigt i serien, men egentligen förstod han att jag inte var tillräckligt bra tränad men han ville få en effekt då och det fungerade - jag gjorde mål. Men, jag var inte tillräckligt bra och det är bara att tåla.
Hur tyckte du att det fungerade i Norrköping?
- Det gick ju hyggligt. Det låter konstigt men lite grann försvann min ambition med fotboll där. Eller inte försvann, den förändrades: fotbollen var nummer ett när jag spelade i AIK, när jag flyttade till Norrköping så var fotbollen viktig men familjen var lika…äh, så kan man inte säga, det låter konstigt, men trots allt så satsade jag inte på fotbollen på samma sätt. Utan att för den skull inte ”vika” från att vara professionell när det var match.
Andreas Alm vs AIK:s Dennis Östlundh 2005
Vad är skillnaden mellan Superettan och Allsvenskan i spelmässig nivå?
- Det är bara att konstatera att det skiljer, det är bättre spelare i Allsvenskan. Men i enstaka matcher behöver det inte skilja någonting alls.
När vi kommer in på ämnet klubblojalitet får jag reda på att Andreas Alm inte bara spelat för Hammarby – han har dessutom gjort en provmatch med Djurgården dessförinnan. Men han tycker inte att det har inneburit några problem för honom. Alm säger att det är klart att det har ”buats Judas” när han spelat derby mot Hammarby men det har bara gjort det enklare för honom att vilja vinna matchen. De tuffaste besluten har varit att lämna Eskilstuna City - först som spelare och nu även som tränare – det var trots allt där som ”hjärtat började slå”.
När det gäller vårt grannland Norge så är jag nyfiken på vad han lärde sig i norska Tippeligan och hur norsk fotboll såg ut jämfört med svensk:
- Den perioden jag var i Norge (1997-1998) så den norska ligan betydligt bättre offensivt. Dels var Rosenborg på sin topp då, de var ju ett riktigt bra lag i Europa. Dels, rent offensivt, så fanns det en struktur och en fart i norsk fotboll som inte fanns i svensk fotboll - däremot så var de naiva defensivt. För mig var det som en dröm att som löpvillig, offensiv spelare vara i Norge där man bara kunde köra framåt. Jag lärde mig hur man utan att ”tjonga” bollen kunde vara direkt i sitt spel, att hitta målchanser genom att spela rakt. Det var lärorikt.
Förra året hade Andreas Alm tre jobb: han var assisterande tränare i Eskilstuna City FK, han hade ett journalistuppdrag på en reklambyrå och var expertkommentator på Tv4. Nu har han ett treårigt kontrakt med AIK som assisterande tränare. Men det verkar som om han lite har ”halkat in” i tränarjobbet när jag frågar när den första tanken att bli tränare såddes:
Andreas Alm på sina första tränarutbildningar 2001.
- Det var när jag gick ”gräddfilen” genom Svenska fotbollsförbundet 2001 i Linköping. Det var en tränarutbildning där före detta elitspelare fick gå steg ett och två. Jag halkade in där på ett bananskal och gick samtidigt som Pär Millqvist och Nebojsa Novakovic och andra spelare med betydligt större meriter än mig. Sen efter den utbildningen så har tanken funnits där. Innan jag tackade ”ja” till att bli tränare i AIK så hade jag egentligen inte bestämt mig för att bli det utan då var det mer att jag skulle känna på det. Men nu kan man inte säga så längre för det vore ju konstigt när man är tränare (skratt). Det är fortfarande lite sökande: är det rätt grej för mig det här? Man söker man ju bland annat ett substitut för kickarna du fick som spelare.
Blir det inte frustrerande att stå vid sidan av planen, vill du inte hoppa in i matcherna och visa ”vart skåpet ska stå”?
- Ibland på uppvärmning kan jag känna att jag absolut skulle vilja spela. Jag kan bli väldigt ”oödmjuk” och känna att ”hoppar jag in i dag gör jag minst två mål”. Men det räcker med att ta några joggingsteg så känner man att ”det där knäet är inte helt hundra” så är man lugn igen. Jag är en sådan där ”föredetting” som ibland tror att man är bättre än vad man är, det är precis som det ska vara.
Har du någon ytterligare tränarutbildning förutom den där ”gräddfilen” som du gått?
- Jag har gått förbundets kurser i fysiologi och ledarskap, nästa steg för mig blir att gå ”advanced”. Det är något jag bör gå, så fort det finns tid.
Hur drar du nytta av din spelarerfarenhet som tränare?
- Det är ju omöjligt att värdera. Gissningsvis så är väl allting man gör utifrån den erfarenhet man hade som spelare eller som människa
Tittar man på de som blir tränare på Allsvensk nivå idag så är ju Mikael Stahre lite av ett undantag, de flesta tränare har ju spelat fotboll själva på hög nivå?
- Ja, Micke har istället en lång erfarenhet som tränare, han har ju hållit på sen han var fjorton år! Som spelare har du på sätt och vis gått en lång väg men har lite enklare att komma till tränarjobben. Har man inte varit spelare får man gå en annan lång väg till eliten. Men hur drar man nytta av att ha varit spelare…risken är ju att du bedömer allting som sker på planen och i sin tränarroll utifrån hur du själv var som spelare. Det får man kämpa med konstant, att man inte bara vill se det man hade själv hos andra spelare eller hos laget. Utan att man ser andra dimensioner i ett lag eller i spelet. Samtidigt kan det i vissa fall vara en styrka att man haft vissa egenskaper som alltid kan vara till nytta för ett lag. Som idag när vi tränar hur vi ska spela rättvända i spelet, det är något jag lärde mig mycket av när jag var i Norge. Då har jag nytta av min erfarenhet, hur man kan träna på det och hur man ser det i olika situationer. Allt som man gör är väl hämtat från någon form av erfarenhet.
När jag undrar vad som är svårast med att vara tränare så berättar Andreas Alm att han inte tänkt så mycket på svårigheterna. Han upplever varje dag som en ny en stor utmaning och att jobbet är gränslöst - det finns alltid saker att lära sig. Alm säger att han inte sett tränarjobbet som svårt utan just på vad mer han kan lära sig. För sin egen del vill han fortsätta att utvecklas på träningsfältet, att vara duktig där. Det är en förmån säger han, att få dagligen se Christer Swärd och Micke Stahre jobba och lära sig av dem.
Har du någon förebild som tränare?
- Jag gillar Nils-Arne Eggen som var tränare i Rosenborg, jag var faktiskt och hälsade på honom i Trondheim förra veckan under vår ledighet. Han är i grunden en lärare och pedagog och jag har fastnat lite för hans sätt att se på saker och formulera sig.
Vad har Nils-Arne Eggen att säga, han lyckades ju uppenbarligen bra med Rosenborg?
- Han som person är ju en humörstark eller temperamentsfull människa, det tror jag är en tillgång. Han vill gärna uppmuntra humör och jag dras till det. Sen är jag inte alls som honom som person, jag är ju norrbottning i grunden, då ”sitter man ju lite lugnare i båten”. Men jag gillar ambitionen att tillåta humör, det är inte så farligt det vi håller på med: det är bara fotboll. Humör är positivt; det är lättare att ha mycket ”humör” i ett lag för att sedan kunna kanalisera och få ut något konstruktivt av det än att inte ha något humör alls. Likgiltighet är bland det värre. Hellre massor med humör och att vara oeniga i perioder än att bara vara likgiltig. Det tycker jag Eggen står för. Men samtidigt finns det inget facit.
Fotbollspelare petas och en del får inte ens plats på avbytarbänken, andra blir skadade. Hur gör man för att skapa en god stämning i ett fotbollslag?
- Självklart har inte jag något facit på hur man gör i varje situation. Jag tror att vi alla får motivation av att bli bekräftade, det vill säga att bli sedda på ett eller annat sätt. Kan du som tränare se spelarna i träning, på träningsanläggningen eller till frukost – få dem att känna att de inte bara är viktiga som fotbollspelare utan man ser en helhet. Jag ser inte annorlunda på en fotbollspelare för att han har förlorat en match, när man kommer dagen efter så ser man fortfarande varandra i ögonen. Bekräftelse handlar förstås också om att ge beröm och instruktion i träning och match. Det finns olika sätt att se spelaren och bekräfta dem. Jag och Micke har väl inte pratat om det så men…jag upplever att Micke är otroligt skicklig på det. Det gillar jag.
Många som sett AIK i år, både här på karlberg och på Råsunda, har fått intrycket att är en väldigt bra stämning i truppen idag.
- Det vill förstås vi också ha, det är ju en framgångsfaktor. Generellt sett har de flesta svenska lag en rätt bra stämning och kan det bidra till att vi är mer skickliga på planen är det förstås bra.
Alm förbereder inför träning med AIK
Har du någonsin varit med om en liknande poängutdelning: 22 poäng efter 12 spelade matcher med 10-8 i målskillnad?
- Det är en bra utdelning. Det finns en del som tycker att spelet varit ”sisådär”, att offensiven inte fungerat men ser man på fotboll så är det ju offensiv och defensiv. Det är en styrka att kunna vinna många matcher med 1-0 och hålla tätt bakåt. Sen är det inget att hymla med att vi redan från start jobbat hårt med det offensiva spelet, det är klart vi vill göra fler mål. Det är alltid bra att kunna göra 2-0 när vi leder med 1-0, så är det ju.
Vad gör ni rent konkret för att förbättra målskyttet nu under uppehållet?
- Vi gör inte avkall på den defensiva organisation och aggressivitet vi har, men vi har pratat ända från början om att ha ett varierat anfallsspel. Det innebär att vi inte går ut och tränar nu i tre veckor på en ensidig anfallslösning, utan ska vi kunna hota och såra våra motståndare så måste vi göra det på flera olika sätt. Ser man till vår trupp så har vi spelare som kan göra det på flera olika sätt. Det är som för alla andra lag som vill ha en bra offensiv: vi måste göra det med fart sista tredjedelen och vi måste ha spelare inne i boxen för att göra mål. Det är inget ”hokus-pokus” men variationen är något som vi pratat om och fortsätter att prata om.
Många AIK:are är oroliga för att klubben har förlorat nyckelspelare tre år i rad: Derek Boateng 2006, Wilton Figuereido 2007 och Dulee Johnson 2008. Har ni funderat något på detta mönster?
- Jag kan inte de situationerna tillräckligt bra, hur det var med de spelare som försvann tidigare och om det var det som gjorde att blev sämre, om det nu blev sämre . Förändringar i en spelartrupp tillhör vardagen och förlorar ett lag två spelare så är det ju inte så att man spelar med nio spelare mot elva i nästa match för det. Det kommer ju in två nya spelare, dessutom med andra färdigheter. Dynamiken i ett fotbollslag på elva spelare är inte så förutsägbar att man vet vad som händer när spelare kommer eller går. Vi är ”här och nu” och det känns bra, det ser man på spelarna i truppen idag också.
Jag bjuds sedan på en rundtur på Karlbergs träningsanläggning, sedan är det dags för Andreas Alm att jobba igen. Under uppehållet i Allsvenskan väntar träningsmatcher, för några andra av AIK-spelarna väntar U-21 em. Med andra ord: uppehåll innebär knappast ledighet för en som tillhör AIK.
Avslutningsvis så bad jag Andreas Alm ta ut sin drömelva plus fem avbytare av de han spelade med i AIK åren 2000 – 2003. Detta gjorde Andreas med stor omsorg och under lång tid.
Målvakt: Mattias Asper
Backar: (H) Karl Corneliusson, Teddy Lucic, Michael Brundin, Erik Edman.
Mittfält: (H) Stefan Ishizaki, Nebojsa Novakovic, Thomas Lagerlöf, Mats Rubarth.
Anfall: Andreas Andersson, Daniel Hoch.
Avbytare: Daniel Tjernström, Per Nilsson, Krister Nordin, Ola Andersson och Svante Samuelsson.
Tränare: Stuart Baxter
Assisterande: Pär Millqvist