Isidors hörna: Det finns ett liv efter Iván Obolo
Iván Obolo stannar kvar i AIK hösten ut. Ett glädjebesked för alla supportrar. Samtidigt hade det inte varit slutet om han lämnat. En positiv Isidors hörna förklarar varför.
Så har vi fått ett slut.
Iván Obolos vara eller icke vara i AIK har fått ett svar. Även om de mest pessimistiska höjer ett finger i luften och ropar "arabfönstret!"
En av de största spelarna AIK någonsin har haft stannar. I alla fall hösten ut. För alla är det ett glädjebesked. Det ”nya” AIK tappar inte en koloss i laget, energi i spelet och effektivitet framåt.
Obolo är en viktig pjäs i höst.
Samtidigt är fixationen av honom som en slags grundpelare i AIK inte riktigt rättvis. Många har fasat inför transferfönstrets deadline. För om Obolo försvinner – då gör alla förhoppningar även det. Spelet försvinner. Drömmen om guld dör.
Själv hade jag länge ångest inför ett avsked.
Men det har jag inte längre.
För det finns all anledning att tro på ett liv efter Iván Obolo när han väl drar vidare. AIK kan spela ett vägvinnande och bättre spel utan honom. Stundtals har vi också gjort det efter U21-EM uppehållet.
Av AIK:s 14 första Allsvenska mål var Obolo inblandad i 11. En abnormalt hög procent i fotboll. Men av de senaste sju har han bara haft del i ett.
Nu säger inte statistik allt. En spelare som inte ens rör vid bollen kan genom en smart löpning skapa förutsättningar för ett mål. Men även spelet har visat att bakom vår argentinske ikon finns en drös med andra spelare, med samma förmåga att dominera en matchild, som nu tagit större utrymme i spelet.
Bojan Djordjic.
Antonio Flávio.
Jorge Ortiz.
Jos Hooiveld.
Fyra spelare som visat sig vara tunga pjäser efter uppehållet.
*******************************************
AIK:s nye mönsterbrytare i aktion senast.
Mot Trelleborg tyckte jag själv att vår nye sydamerikan visade varför det finns goda skäl till att tro på ett AIK utan nummer tio. Antonio Flávio är inte en spelare som skapar mönster som Iván Obolo. Han är en sådan som bryter dem. Som genom ett par flinka touch kan skapa en helt ny öppning på planen som ingen annan sett. Och som genom ett par andra kan skapa ett skottläge för sig själv eller andra.
Även om hans kortpassningsspel varit lite för snålt inledningsvis har Antonio Flávio haft en väldigt låg felprocent. Han står även nästan alltid spelbar i konstruktiva lägen. Inflytandet på plan har märkts. I första halvlek mot Halmstad, innan monsunfotbollen i andra, radade AIK upp chanser. Senast mot Trelleborg fick vi se en rull i offensiven som vi inte sett på länge. Det är ett trendbrott i spelet som bryter sig mot flera av de matcher vi fick se i våras. Och det är inte så konstigt.
Mönsterbrytare är alltid bättre än mönsterskapare.
******************************************
Djordjic har imponerat de senaste två månaderna.
Och utöver Flávio finns det en till kreativ kraft som bara verkar bli bättre och bättre. Nu när Bojan Djordjic också fått upp ett matchtempo syns hans egenskaper även i det defensiva arbetet. Mot både Halmstad och Trelleborg var han i ena sekunden uppe i offensiven och skapade möjligheter med sitt kreativa direktspel. I den andra tog han grovjobbet hemåt. Djordjic klarar ännu inte 90 minuter med det spelet. Men när han gör det har AIK ett oerhört kraftfullt vapen på mitten. Ett vapen som dessutom har ett bultande hjärta med attityd, vilja och kraft som smittar av sig.
Att Maccabi Haifa är intresserade av honom är smickrande. Både för honom och AIK. Men jag är inte ett dugg oroad över att han vill lämna. För första gången i sin karriär känns det som att Bojan Djordjic fått kontinuitet. Med ett förtroende i ryggen och en relativt skadefri säsong får han verkligen visa vad han kan. Han värderas högt i AIK. Han är på väg att bli en spelarikon.
Det värdesätter han nog mer än en sign on bonus och högre lön i Israel.
******************************************
Jos Hooiveld och Jorge Ortiz längst till höger. Två defensiva kuggar tillsammans med Örlund, Per Karlsson och Markus Jonsson.
I Jorge Ortiz och Jos Hooiveld förstärks den höga kvalitén som vi har i centrallinjen. Båda två är skolexempel i sitt defensiva arbete. Ortiz förtjänar smeknamnet el machinista snart för att han är överallt och löper outtröttligt. Det är ingen slump att han toppar betygslistorna i AIK.
Och i Jos Hooiveld har vi efter uppehållet en spelare som visat varför AIK värvade honom inför 2009. Hooiveld är kung både i luften och längs med marken. Och hans känsliga vänsterfot har äntligen gett oss en passningsspelare av hög rang i mittförsvaret.
Samtliga av de fyra ovannämnda har betytt lika mycket, om inte mer, för AIKs spel som Iván Obolo de senaste matcherna.
*****************************************
Det finns fler exempel. Daniel Örlund var inte ens så här bra 2006. På många sätt känns det till och med som en helt annan spelare. Han har inte bara börjat greppa bollar i luften och varit ofläckbar i sin timing. Två akilleshälar han haft tidigare.
Han har även blivit extremt precis i sina utsparkar.
Det är ren spekulation. Men känslan är att han spelar så avslappnat för att han vet att han gör sin sista säsong i AIK. I alla fall på några år. Efter säsongen väntar möjligheten att trygga framtiden som bosman. Med tanke på hur han spelat lär det inte råda någon brist på intressenter.
Och det förtjänar Örlund. Hans förvandling i år är fantastisk.
Jag hade inte velat ha någon annan svensk målvakt mellan stolparna denna säsong.
****************************************
Med rätt ledning är en förlorad spelare ingen katastrof.
Så kontentan i denna veckas Isidors hörna är en som andas optimism och framtidstro. Det finns ett blomstrande liv efter Iván Obolo att se fram emot. AIK kommer att fortsätta växa under Mikael Stahre och Björn Wesströms perfektionistiska händer.
Varje match, värvning, tävling och dag är unik ur deras perspektiv. Fokus finns alltid på nuet och i det långsiktiga. De har skapat en trygg lagtillvaro där harmoni regerar och inget verkar rubba på kollektivet.
Och det på bara tio månader.
Med tanke på historiken tidigare i AIK ligger ordet mirakel nästan nära till hands.
Med rätt ledning behöver en förlorad spelare inte vara en katastrof. Det kan istället vara början på något nytt och bättre. Hade Iván Obolo lämnat oss och året varit 2004 hade det funnits all anledning i världen att vara bedrövad.
Men nu är vi inte i den situationen. Ett utmärkt exempel på att förlorade spelare inte betyder slutet går att finna hos IFK Göteborg. I somras förlorade dom Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr till utlandet och Adam Johansson och Robin Söder genom två tunga knäskador. Fyra tunga pjäser, tre av dem i A-landslaget.
Det är ungefär som om att AIK skulle tappa Hooiveld, Markus Jonsson och Jorge Ortiz.
Är det då kris i Göteborgslaget?
Förra helgen vann Blåvitt med 4-0 mot Elfsborg.
Det kommer att komma en tid när Iván Obolo, Jorge Ortiz, Antonio Flávio och Jos Hooiveld uppmärksammas och lämnar AIK.
Att tro på det motsatta är naivt.
Men i dagens AIK betyder det inte slutet på framgångar.
Utan början på nya och större.
*************************************************
"Vi är ruggigt svårspelade. Och det är bara så att i slutfasen av matchen är det jävligt mysigt att ha 16 000 med sig. Den här matchen tror jag inte att vi vinner om vi inte spelar på Råsunda."
Orden är Mikael Stahres och var efter matchen mot GAIS. En match där AIK tog en ruggigt viktig skitseger med 1-0.
På söndag är det dags för en av årets viktigaste matcher. Och även om Svenska cupen är en misshandlad tävling finns det ingen anledning att inte sluta upp på Råsunda.
I potten finns en säsongsavslutning i form av cupfinal den 6 november, en plats i Europa och ett välbehövligt tillskott i kassan.
Vi ses på Råsunda!
