-
Inför AIK-DIF: Vi fortsätter uppåt!
På måndagen möts AIK och DIF i vad som är AIK:s sista hemmaderby för säsongen. Vinner AIK får man den dubbla njutningen av att cementera DIF i botten samtidigt som serieledningen återtas. Raffe Sundberg redogör för förutsättningarna.
Dags nu på måndag för vad som onekligen (om inget speciellt sker i sista matchen i Göteborg) är varje säsongs största tillställning; hemmaderbyt mot Djurgårdens IF. Den vanligtvis så heta tillställningen har i årets slutspurt lite extra krydda i och med att AIK ligger i den absoluta toppen medan Djurgården riskerar att få det tveksamma nöjet att inom de närmsta åren få höra ”Djurgårdsjojon” återigen sjungas på Råsunda (ack, denna underbara sång). Kort och gott var det länge sedan som AIK hade sådana här goda förutsättningar för att tvåla dit ärkerivalen rejält.
Vårderbyt slutade –som nog alla minns- med en 1-0 seger till AIK efter ett riktigt vackert skott i mål av Ivan Obolo tidigt i matchen. Samtliga närvarande minns nog också det mycket vackra tifot; en prestation där AIK-TIFO verkligen överträffade sig själva. Vilka planer smids till på måndag? Kan Tifo-gruppen slå till på samma sätt igen? Kan AIK det?
Fotbollsmässigt så har AIK ett utmärkt tillfälle denna säsong att bli stadens totala derbykungar. Hittills har samtliga derbyn avslutats med seger till AIK. Kavalkaden börjar med en 3-2 seger över BP (Lundberg, Obolo och så CH på övertid), därpå ovan nämnda 1-0 mot DIF, sedan 1-0 mot Hammarby (CH Jagne) och till sist 2-1 mot BP i det senaste derbyt (Jonsson och Obolo). Slagläge nu i höst för att ta hem segern i båda matcherna i alla tre Stockholmsderbyn; något som AIK aldrig tidigare gjort.
AIK:s trupp
Killarna som skall utföra detta dåd, och som valts ut av Stahre och c:o för detta är:
Målvakter: Nicklas Bergh, Daniel Örlund
Försvarare: Nisse Johansson, Walid Atta, Nicklas Backman, Jos Hooiveld, Markus Jonsson och Per Karlsson
Mittfältare: Bojan Djordjic, Daniel Tjernström, Jorge Ortiz, Martin Mutumba, Gabriel Özkan och Yussuf Saleh
Anfallare: Ivan Obolo, Miran Burgic, Mikael Thorstensson, Antonio Flavio
Maanoja, Kenny Pavey, CH Jagne och Kevin Walker är fortsatt på skadelistan och är alltså ej aktuella för trupp eller spel. AIK har inför matchen inga avstängningar, men flera viktiga spelare står bara ett kort därifrån, bland annat Jos Hooiveld och Ivan Obolo.
Trolig startelva
Märkbart är att Dulee Johnson står utan truppen på grund av försovning - läs mer här. Utöver detta avbräck är elvan relativt lätt att förutspå:
Örat står i mål, med Per Karlsson och Jos Hooiveld framför sig, vilka i sin tur flankeras av Nisse Johansson och Markus Jonsson.
Tjernström att vänta på innermittfältet
På mittfältet tar Jorge Ortiz och Daniel Tjernström centralplatserna då Dulee ej kan spela, medans Bojan tar ena kanten och Mutumba den andra. Även om Özkan nu finns tillgänglig känns det som om Stahre rankar Mutumba högre för närvarande om han är helt frisk och kry.
På topp givetvis Obolo och en allt bättre Flavio.
Att betänka
AIK förlorade mot HeIF senast, vilket innebar den första förlusten på cirka 4 månader. En fantastisk bedrift att inte förlora på så länge. Mot HeIF var de marginaler som tidigare kramat AIK hårdare än Peter Jihdes röda jeans är tajta dock inte på de svartgulas sida, och vi fick se det första målet flipperspela sig via Hooiveld och in, varpå en stolpretur dimper ner framför fötterna på (en offsidestående?) Henke Larsson. AIK kämpade rejält för att få in en kvittering till 3-3 och var mycket nära att så göra. Tyvärr höll det inte hela vägen denna gång.
Till matchen mot DIF måste AIK hitta tillbaka till det passningsspel som sopade banan med Örgryte. Mot HeIF var disciplinen på denna front alldeles för dålig och det var stundtals plågsamt att se enkla bredsidespassningar slås bort i onödan. Vi kan bättre och de tongivande spelarna måste sätta nivån direkt. Försvarsspelet svajade även det något och då framförallt när spelarna inte gick in tillräckligt resolut utan lät HeIF rulla boll för enkelt. Den bestämdhet med vilken backlinjen tidigare agerat var stundtals som bortblåst. Och inget kan vara viktigare i ett derby än att gå in resolut, aggressivt och bestämt i närkamperna; och då inte bara i defensiven.
Det positiva är att allt ovannämnda förmodligen bara var mentalt, och att killarna tar itu med dessa problem med hjälp av en bättre inställning. Och det är nog inte svårt att hitta denna inställning till något så laddat som ett derby mot lillebröderna från Östermalm. Om denna disciplin kan återupphittas går vi mot en glad afton på måndagen.
Motståndet; ett svårt sargat DIF
Djurgården har haft det minst sagt motigt i årets Allsvenska. Laget parkerar för närvarande på näst sista plats, med ÖIS blott två pinnar bakom och med kravet på hela sex pinnar för att kliva om GAIS och slippa kvalplatsen. Onekligen en jobbig sits. För två omgångar tycktes det som om DIF var på väg mot en vändning efter målkalaset mot BP där man gick segrande ur matchen med hela 4-1. Själv funderade jag då på om DIF skulle vara så pass jobbiga att en sen vändning av trenden skulle komma just i tid till derbyt mot AIK. Nu blev så inte fallet, då DIF i senaste omgången gick på pumpen med 0-2 mot Halmstad efter en mycket tveksam insats i andra halvlek då laget rasade samman. ”Vi var skit helt enkelt” som Forum1891:s skribent Michael Kjellander skrev. Något positivt trendbrott för Djurgården går alltså inte att tala om.
Inför matchen på måndag dras Djurgården även med en hel radda med skador på viktiga spelare (de flesta har varit borta ett tag redan). Bland annat saknas Johan Oremo, Mattias Jonsson, Patrik Haginge, Daniel Sjölund och nu även med största sannolikhet mittbacken Peter Magnusson. Dock har DIF inga avstängningar. Djurgården har alltså allt annat än slagläge.
I året Allsvenska har Djurgården haft problem såväl med att göra mål som att stoppa sina motståndare från att göra mål. Blott 17 gjorda mål och 44 insläppta ljuger inte om detta faktum. Framåt blir förmodligen Christer Youssef det största hotet mot AIK, då denne man är den som producerat bäst för DIF den senaste tiden. En annan att se upp för är Hrvoje Milic, som var en av de bättre mot HBK samt har visat relativt god klass i andra matcher. Bakåt lider DIF av en svajig backlinje, som nog inte förbättras av Magnussons frånfälle, och en Pa Dembo Tourray som återigen har hittat tillbaka till gammal god fummelform. Det var hans miss mot HBK som banade väg för raset som sänkte laget. Själv säger han till Sporbladet att han är en av Sveriges bästa målvakter, men att han skulle påstå motsatsen vore väl lite väl otroligt.
Men. Och ett stort men är det allt; det är ändå derby. Och ovanpå det ett derby där Djurgården slåss för sin överlevnad. Man skall definitivt inte underskatta vad ett lag kan uppnå i ett sådant läge. Det är således mycket viktigt att AIK, såsom Stahre alltid säger, går in för uppgiften med ett stort mått av ödmjukhet och fokus. Om så blir fallet finns det alla chanser till en match vi kan få minnas länge.
Slutligen
Det är svårt att tro att någon behöver extra tändvätska till en match som denna, speciellt efter förlusten mot HeIF i torsdags som i alla fall fick mitt blod att koka och revanschlustan att bulta. Men om du skulle behöva det, besök då följande tre klipp för en häxbrygd av humor och tändvätska:
Film 1
Film 2
Film 3
Kom igen Gnaget!
Avspark
Observera att avspark sker 19.00 och inte 20.00 som brukligt är när det spelas derby. Matchen sänds på Canal+, men vad spelar det för roll när det är obligatoriskt för alla AIK:are att bevista Råsunda på måndag? Något större publiktryck utöver Norra, Västra och Östra är tyvärr dock inte att vänta då Djurgårdare inte lär vallfärda till Råsunda med tanke på tabelläget.
