Resekrönika Borås: Drömmar av Guld
Vilken dag. Jag och Hofmann startade kring nio på morgonen och var framme i Borås kring två. Scandic Plaza var destinationen och efter ett tag började spelarna och ledarna ramla in. Vi körde livesändning med AIK Media, som kan ses på Blackbeat, innan vi drog vidare till Borås Arena för att se på arenan och komma in i stämningen.
Än bättre stämning blev det någon timme senare när vi tillsammans med spelarna och ledarna trängde ihop oss i hotellets konferensrum för att lyssna på matchgenomgången, som Björn Wesström bjudit in oss till.
Det var en mycket intressant halvtimme som innehöll genomgångar av motståndare, fasta situationer osv. Micke Sthares sista ord till spelarna var; Vad som än händer där ute, så se ut som vinnare. Därefter visade Andreas Alm en motivationsfilm inför en knäpptyst spelartrupp och därefter tog vi plats i hissarna för att bege oss.
Spelarna tog bussen medan jag o Jesper tog bilen och gled iväg för att käka på Max och sedan ta plats på pressläktaren. Regnet öste ner och vi satt och undrade om det skulle gynna AIK eller inte. Vi undrade om Walid Atta skulle hålla i sin första tävlingsmatch från start på, ja väldigt länge.
Det tog inte många minuter in på matchen innan Atta gick upp och vann nickdueller och stod för resoluta brytningar. Såg nästan ut som han inte gjort annat senaste tiden. Skönt. Viktigt.
Första halvlek kändes det som att AIK hade jättekoll på Elfsborg och faktiskt hade de vassaste chanserna men enligt statistiken var det kraftig spelövertag från hemmalaget. Redan tidigt i matchen hade de gultröjade ropat på straff och det skulle komma fler sådana lägen. Ett tag under andra halvlek var AIK ordentligt tillbakapressade och många var vi som att med andan i halsen när Jorge Ortiz gick i duell med Anders Svensson i eget straffområde.
Men det här var AIK:s kväll. Kapten Tjerna klackade, Ortiz var som vanligt dominant, Örlund var sådär säker som vi vant oss vid och Walid Atta gjorde sin bästa match i AIK-tröjan.
Lika muntert var det inte i Elfsborg. När vi kom ner till spelargången efter matchen möttes vi av uppretade Elfsborgspelare. ”Det var säkert fyra, fem straffsituationer”, vrålade James Keene ilsket på engelska till en av de assisterande. Jawo sa något liknande och Ante Covic gick förbi och det enda jag uppfattade var en uppretad röst som sa ord som ”fucking”.
Enligt Johan Nilsson gick Haglund, trots att ingen frågat honom, in och kritiserade domare Ingvarsson på presskonferensen. Jag är inte förvånad.
* * * *
Vi traskade vi ut på konstgräset på Borås Arena vars läktare endast var befolkade av AIK-supportrar som skanderade ”Drömmar av Guld”. Det var en härlig upplevelse. Önskar att fler hade fått vara där och dela den. Vi intervjuade Tjerna och Nisse framför den högljudda klacken och jag hoppas verkligen det framgår på dessa klipp vilket liv det var.
Långt efter att spelarna lämnat planen stod fansen kvar och det enda man hörde i Boråsnatten var ”Drömmar av GULD, det är drömmen om AIK”. Jag och Lukas Arndt stod ute på planen och bara begrundade det hela tillsammans med Simon Bank.
Vad tror du Simon, frågade jag?
– Det ser väldigt bra ut för AIK just nu. Jag får lite samma känsla som när Göteborg slog AIK på Råsunda i en av de sista omgångarna 2007 och fansen stod kvar och sjöng. Den gången vann IFK. Jag får samma känsla av AIK just nu.
Vad fansen kände och vad jag själv känner är nog givet. Inte ens Micke Sthare hymlar längre utan konstaterar att ”det är bara att erkänna det alla vet”. Det ser jävligt bra ut.
I skrivande stund sitter Hofmann bakom ratten medan jag sitter i passagerarsätet och drömmer.
Drömmar av guld. Drömmen om AIK.
