Gästkrönikan: Arenabolaget: En ful gubbe. Utan godispåse.
Arenafrågan har fått ny fart de senaste två veckorna. I dagens gästkrönika skriver Kettil Henriksson, som skrivit förr i arenafrågan, ett inlägg i debatten.
För den erfarne läsaren av Gnagarforum så kanske ämnet Swedbank och författare Kettil Henriksson känns bekant. Jag skrev krönikan, ”Tankar om vikten av att hänga med.” Det var när året inleddes med att Gamla Ullevi och Swedbank Stadion stod klara. En känsla spred sig hos en del Gnagare. Känslan av att Sveriges största storklubb höll på att hamna efter. Det kalla kriget som var Stockholms arenadebatt hettade till ordentligt.
Samtidigt var nivån på debatten ovanligt låg. Försök gjordes av en del skribenter att diskutera för och nackdelarna. Men stämningen var inte bra på GF. Jag skrev en krönika om förhoppningar och rädsla. Med perspektiv på saken så kanske artikeln skulle ha döpts till ”Theatre of Dreams”. Våra drömmar. Och så en förbannad cirkus.
Från det att projektet startade så har ingenting gjorts för att få oss Gnagare att stödja det, bristen på charmoffensiv är total. Jag har varit positivt inställd, men det var mina egna drömmar som gav stoft åt övertygelsen. Det är nu min tro att dom positiva Gnagarna upprätthåller sina krafter genom att leva på en dröm om någonting vackert. Det är våra ”Drömmar av guld” som lockar. Det är sagan om Narkissos och spegelbilden i vattenpölen.
För inte har vi sett någon tala sig varm om arenan som citerar Arenabolagets officiella propaganda. Ingen skribent på forumet som talar sig varom om Salminen för att övertyga resterande hedningar. Är inte det lite väl konstigt? Vore det inte märkligt att sitta vid middagsbordet och berömma Folkpartiet, utan att citera deras partiprogram. Nej, varför påtala vad som faktiskt planeras att göra. Då kan ju folk ställa obehagliga frågor.
Arenan sänder oss inga som helst positiva signaler. Man tycks inte bry sig om vad du tycker och tänker. Henrik Rydström flörtar mer med oss Gnagare än Arenabolaget. Detta, av allt som kan ifrågasättas, ljuder högst i mitt bakhuvud. Inställningen till hur AIK ser på projektet är en nonchalant attityd, ”Vi behöver inte AIK, men visst kan dom få spela här om dom vill.”. Dom tror på fullaste allvar att dom inte behöver oss.
Arenabolaget är en ful gubbe som står parkerad utanför lekis. Utan godispåse. Han ignorerar t.o.m. barnen. Han trivs bra i sin nya bil, som har väldigt bekväma säten i läder. Någonstans glömde han varför han skaffade bilen. Det var kallt och obekvämt i den gamla.
Nu ska jag skriva om förhoppningar och rädsla. Min förhoppning är att vi i AIK kan säga tack men nej tack. Min förhoppning är att Swedbank Arena inte byggs eftersom vi drog i bromsen. Min förhoppning är att Solna stad får nytt politiskt styre 2010, den enda färgen med betydelse är svart.
Vad är jag rädd för då? Att man bygger arenan ändå. Det blir väl sjusiffriga bötesbelopp när det börjar gå åt helvete. Att AIK hamnar i kläm mellan Stockholm och Solna som redan känner att dom satsat på sina arenor. ”Ni har ju valfrihet så vad bråkar ni om?”
Att AIK i fortsättningen betalar straffhyra. Och med ett tv-avtal inspirerat av Robin Hood-skatten, fortsätter subventionera ”städer” som Trelleborg och Kalmar.
För att citera Maradona.
Arenabolaget kan suga.
Och dom kan fortsätta att suga.
Jag är antingen svart eller gul i mitt liv.
Men aldrig grå.
