Gnagarforum möter Daniel Tjernström - del 1 vägen till AIK
Han har spelat 355 allsvenska fotbollsmatcher. Han har spelat för landslaget, vunnit svenska cupen två gånger och spelat i Champions league. Han har överlevt åtta tränare och 112 medspelare i AIK. Gnagarforum möter legenden, evighetsmaskinen och kaptenen: Daniel Tjernström.
I del ett så berättar vi om Daniels bakgrund och väg till AIK, via bland annat Degerfors IF och landslaget. Men vi tar det från början. Från den lilla klubb där Daniel Tjernström tog form som fotbollsspelare.
Bråtens IK / Karlskoga
Mamma Annika från Hällefors träffade Pappa Leif som kommer från Skellefteå. Leif såg via ishockeyspelande i KB Karlskoga (som numera heter Bofors) till att hamna i just Karlskoga. Där växte Daniel Tjernström upp, i Bråten, i en villa tillsammans med mamma, pappa samt en yngre bror och syster.
Stefan Nylén, 58 år, som var tränare i Bråtens IK som är Daniels moderklubb, sa att talangen syntes tidigt: Daniel var rörlig, hade fin balans och hade kunnat bli bra i vilken idrott som helst som han utövade. Och det fanns många att välja på: tennis, friidrott, ishockey, fotboll och utförsåkning ägnade sig Daniel åt som ung. Stefan minns också att Daniel var en glad kille som hade nära till skratt och dessutom gjorde många mål.
Daniel Tjernström spelade i Bråtens IK från han var sju till han var 13 år. Han spelade med ett bra lag redan från början, 73:orna som var ett år äldre. Laget upplöstes dock och han hamnade i KB Karlskogas fotbollsklubb – ett lag som det också gick bra för. De tog sig till semifinal i SM-turneringen Buster cup på Råsunda och Tjernström blev under turneringen vald till turneringens bästa spelare. Steget till A-lagspelare skulle han snart ta som sjuttonåring i KB Karlskoga 1991 som då spelade i division 2. De tog sig ända till kvalettan, som serien hette då, men de misslyckades dock med att ta sig upp till division 1. Daniel gjorde någon enstaka B-lagsmatch men spelade snart till sig en plats i A-laget.
Från Karlskoga till Degerfors
En efter en så slutade Daniel med de andra idrotterna, han ägnade sig åt slalom och fotboll längst och hade jättesvårt att välja vad han skulle satsa på. Fram till 1992 så hade det gått bra att åka slalom på vinterhalvåret och spela fotboll på sommaren. Men nu hände det något som gjorde att han skulle ställas inför ett val. Degerfors IF, som 1992 tränades av Sören Cratz, hade via kval mot Djurgården gått upp i allsvenskan och skulle för första gången på 26 år spela i högsta serien. Degerfors kontaktade Daniel som gjorde några provträningar. Han blev erbjuden ett kontrakt när han skulle fylla nitton år och fortfarande bodde hemma.
Från och med 1993 blev det bara fotboll som gällde. Daniel minns steget från division 2 till Allsvenskan som en rolig tid. I ett Degerfors med många egna produkter fick han vara med om att vinna Svenska cupen första säsongen. Degerfors slog Landskrona i finalen på Gamla Ullevi med 3 – 0. Dessutom gick laget det året så långt i Cupvinnarcupen (vilket var möjligt eftersom cupfinalen avgjordes på våren) att de blev utslagna av Tomas Brolins Parma med siffrorna 1-2 hemma på Stora valla och 0-2 på bortaplan. Degerfors fick dock kvala för att hålla sig kvar i Allsvenska den säsongen men det klarade man av. För Daniel Tjernström blev det en försmak av vad som komma skulle. Under säsongen spelade han cirka hälften av matcherna i Degerfors A-lag.
1994 värvades Andreas Andersson från Tidaholms GOIF till Degerfors, en spelare som Daniel även skulle få spela med senare i karriären. Samme Andreas skulle 1995 utnämnas till ”årets komet” i svensk fotboll, samma utnämning skulle ytterligare en blivande AIK:are få 1996 i Degerfors: Marino Ramberg.
Från att ha spelat sexton matcher första säsongen i Degerfors 1993 så blev Daniel ordinarie året därpå och spelade alla matcher. Erik Hamrén kom till Degerfors som tränare det året, klubben nådde då en åttonde plats i Allsvenskan. Ett genombrott kom också i landslaget med sex U21-landskamper under 1994-1995.
Karriären pekade spikrakt uppåt.
Från Degerfors till Örebro
1995 fick Daniel Tjernström sitta en del på bänken. Sören Cratz hade kommit tillbaka till Degerfors då Erik Hamrén gått till AIK. Sven ”Dala” Dahlkvist, som tidigare spelat i AIK och numera var tränare i Örebro SK, hörde då av sig. Örebro hade 1994 kommit tvåa i Allsvenskan, så det var ett enkelt val för Daniel att ta ytterligare ett steg i spelarkarriären. Detta medförde att han för första gången i sitt liv även flyttade rent fysiskt från Karlskoga till Örebro. Arnur Gudjohnsen, Dan Sahlin och Siggi Jonsson återfanns bland annat i Örebros lag då. Daniel var en prominent figur i Örebro. När Örebro slutade fyra i Allsvenskan var han med i nästan alla matcher och gjorde fem mål. Insatserna var av en sådan nivå att han snart skulle uppmärksammas av Tommy Svensson.
Vilda tider med landslaget i Thailand. Från vänster Joakim Persson, Anders Andersson, Daniel Andersson och Daniel Tjernström.
Landslaget
1997 fick Daniel följa med på vinterturnering till Bangkok med svenska landslaget. Andreas Andersson, Gary Sundgren, Daniel Andersson och Magnus Hedman tillhörde de som också var med. Den dåvarande förbundskaptenen Tommy Svensson, som 1994 lett Sverige till VM-bronset i USA, minns Tjernström som en spelare med stor vilja, väldigt bra fysisk kapacitet och bra med bollen. Dessutom minns Tommy också honom som en gedigen, behaglig och bra kille socialt. Konkurrensen om innermittfältplatserna – den plats som Tjernström hittills hade spelat i varje lag – var dock stenhård, även 1997: Jonas Thern, Stefan Schwarz, Pär Zetterberg, och Tomas Brolin på dekis var några av de utlandsproffs som också var intresserade av det svenska landslagets innermittfält.
Tommy Svensson säger att Daniel klarade sig bra. Han själv säger dock att han inte var i närheten av att bli så bra att han kunde konkurrera med utlandsproffsen, som inte var med, men han är samtidigt glad att tagit sig så långt att han fått ”känna på det”. Ödmjukt säger han också att Tommy Svensson ”är lite schysst som säger så” angående det beröm som den dåvarande förbundskaptenen gett honom. Sammanlagt gjorde Daniel 5 A-landskamper och en B. Det skulle bli två vinterturneringar till med landslaget de efterföljande åren för:
- På den tiden var man inte i toppform i januari då turneringen ägde rum. Då hade man ju varit ledig i en månad, jag var inte så disciplinerad på ledigheterna på den tiden. Jag var ju ganska ung, då tog jag inte steg under ledigheterna men jag hade inga problem med att komma i form fort.
Minns du vilka lag du spelade mot med landslaget?
- 1997 var vi Bangkok, Thailand och Rumänien var lag som jag minns att vi spelade mot. Andreas Andersson blev vald till turneringens bästa spelare. 1998 var vi i USA, då spelade jag inte. Sen var vi i Jamaica samma år, då spelade jag, har jag för mig, mot Jamaica. Året efter var vi i Sydafrika och spelade i Johannesburg, då spelade jag från start.
Daniel Tjernström från ung talang i Degerfors 1994 till hett nyförvärv i AIK 1999.
Från Örebro till AIK
Hemma i Örebro hade det också börjat hända saker: en viss Stefan Söderberg hade redan inför säsongen 1997 hört av sig till Daniel som då tackade nej till AIK eftersom han trivdes bra i Örebro. Stefan Söderberg gav dock inte upp, ett år senare försökte han på nytt:
- Året efter ringde han igen. Det var på den tiden man hade en separat nummerpresentatör, om du kommer ihåg dem? Det rymdes trettio nummer på den, jag hade väl varit ute på stan i ett par timmar och när jag kom hem så var det samma nummer som hade ringt trettio gånger. Det var bara ett enda nummer, ett 08-nummer, varje kvart hade han ringt. Stefan Söderberg…han visste hur man gjorde. Det var innan man hade mobiltelefon. Det var han som tog mig till AIK. Det är jag tacksam för.
Vad sa han för något?
- Det kommer jag inte ihåg. Han fick mig intresserad. Jag hade kontrakt med Örebro, jag sa nog till dem att jag ville till AIK. De var ju svenska mästare och skulle spela i Champions league.
Vad visste du om AIK då innan du kom hit?
- Erik Hamrén hade ju varit tränare där tidigare. Jag hade ju mött dem många gånger och det var alltid jobbigt att möta AIK. De var tunga liksom, ett fysiskt lag. Det var smickrande att svenska mästarna ville ha mig.
Fortsättning följer i del 2 med Daniel Tjernströms år från 1999 till 2004 i AIK.
