Per Karlsson – del ett. Vägen från benbrott och utlåning till en plats i startelvan
Det är svårt att tro att Per bara är 23 år. Han har haft en händelserik spelarkarriär och är idag den enda spelare i AIK:s trupp som kommer från klubbens egen barn- och ungdomsverksamhet. I år har han varit med att bidra till att AIK haft allsvenskans bästa försvar vilket i sin tur bidrog till AIK:s första allsvenska seger på elva år samt seger i Svenska Cupen. Gnagarforum har mött guldhjälten Per Karlsson.
Uppväxt i Huvudsta som han är så föll det sig naturligt att spela i AIK. Ishockeyn lades åt sidan i tolvårsåldern och sedan dess var det bara fotboll som gällde. Fotbollspelandet började i Vasalund på Huvudstafältet och fortsatte i AIK, Per var back redan från första början.
Grunden till Pers framgångsrika karriär var att han tidigt lärde sig att vinna. Redan som tolvåring fick han delta i en satsning då de bästa två lagen slogs ihop till ett lag som skulle spela i den högsta pojklagsdivisionen. Fotboll blev ”på allvar” tidigt. Per säger dock själv att pressen att prestera alltid kommit från honom själv – inte från föräldrar, lagledare eller lagkamrater.
Att vinna blev något naturligt, precis som förväntningarna att vinna och det AIK som han spelade med då vann mycket och ofta. Men det är förstås skillnad på vinster och vinster: som försvarspelare är han ju givetvis inte helt nöjd med en vinst om något mål blivit insläppt. Den bästa vinsten är ju självklart en där AIK inte släppt in några mål.
Som femtonåring kom insikten att det var fotboll han skulle satsa på, i sin första p-15 landskamp fick Per vara med att möta Finland. Att ha kommit så långt var ett kvitto på satsningen lyckats. Per spelade då också i juniorallsvenskan och ibland i AIK:s b-lag. A-lagsdebuten skedde i form av att vara ”utfyllnad” tillsammans med fem andra ungdomspelare på en vinterträning 2003. En plats i utvecklingslaget togs och Per började då inse att det här kunde gå bra. Även om han ibland fick leta efter bollar i skogen och fylla på vatten. Det var dock skillnad på spelare och spelare då: När han gjorde ner Andreas Andersson i en harmlös situation på en träningsmatch på Skytteholm så blåste ”domaren” Pär Millqvist straff. Även om respekten var stor för AIK:s stjärnor så vågade Per gå in i dueller – men han sa inte till Andreas att han skulle stå upp, eller; ”det sa jag verkligen inte!” som Per själv uttrycker det.
Den allsvenska debuten skedde den 23 juli 2003 mot Örgryte IS, en match AIK förlorade med 1 -3. En blott sjuttonårig Per fick hoppa in och byta av Krister Nordin i en defensiv mittfältsroll. Nervositeten dämpades något av att AIK spelade på bortaplan men Per minns inte så mycket mer av debuten – förutom att duellspelet gick bra. Just tvekamperna, ”man- mot-man”, är något som han återkommer ofta till; hur viktigt det är att vinna duellerna.
Samma år spelade AIK i UEFA-cupen mot Valencia, Per fick åka med men fick se matchen från läktaren. Men den spanska klubbens träningsanläggning fick upplevas.
Richard Money ville gärna pumpa upp spela inför match och träning, hans engelska röst och språk gjorde att det kändes på blodigt allvar – både på träningar och inför matcher. Innan Djurgårdsderbyt 2003 var det backbrist, Gary Sundgren (Per Nilsson och Fredrik Björck var de andra två mittbackarna 2003) spelade dock trots att han var magsjuk. Per trodde inte att Richard vågade släppa in en sjuttonåring i ett derby. Men bara tanken på att spela matchen gjorde Per så nervös att han nästan skakade. Det var svårt att tygla 
nervositeten då men den skulle lägga sig med tiden. AIK:s femteplats det året, tillsammans med AIK:s UEFA-cup spel, gjorde att det blev en liten extraslant till spelarna det året. Per fick runt 20 – 30 000 kronor brutto. En försmak på att det här var något han skulle kunna försörja sig på.
Från att ha spelat på ett lärlingskontrakt fick Per 2004 (obligatorisk fjunisbild från den tiden ser ni till höger) ett permanent A-lagskontrakt medan de andra ungdomspelarna fick gå till Café Opera (en av dem var bland annat Mani Tourang). Konkurrensen i AIK var dock fortfarande hård även om han blev glad över kontraktet och det förtroende som den dåvarande sportchefen Peter Kisfaludy visat. Från och 2004 fick han regelbundet vara med på bänken.
Några matcher in på säsongen så hoppade Richard Money av tränaruppdraget. Patrick Englund tog över som tränare, samme Patrick hade han haft som agent sedan han var sexton år. Men den nyuppkomna situationen gjorde att de fick bryta sitt samarbete, detta var inte lätt för Per som gillade Patrick.
AIK:s bortamatch mot Halmstad den nionde augusti 2004 blev den första allsvenska matchen från start. Per var mittback tillsammans med Per Nilsson, ytterbackar var Jimmy Tamandi och Benjamin Kibebe. AIK vann matchen med 2- 1 efter att ha haft en trög period. Han minns att det var en lyckad debut, han fick in många bra brytningar mot Halmstads Markus Rosenberg. Segern följdes upp med att AIK åkte direkt till Fredrikskans och spelade oavgjort mot Kalmar, även den matchen spelade Per från start.
När AIK omgången efter det mötte Landskrona hade han en ny mittbackskollega: Niklas Sandberg. Han minns inte så mycket hur det var att spela med de olika backkollegorna eftersom han var så koncentrerad på sin egen insats. En av de han dock minns är Gary Sundgren för sitt lugn och pondus på fotbollsplanen.
2004 - början på motgångarna
I sitt första derby mot Djurgården höll det på att börja illa. Andreas Johansson var mycket nära att nicka in ett ledningsmål redan i den andra minuten. Per som skulle markera Andreas fick dock håret på bollen i sista stund och avvärjde målchansen. Det blev inget baklängesmål den gången. Däremot så slutade 2004 i sänkt läge för hela för hela laget.
AIK åkte ut från allsvenskan den 2004. Per minns att det var instabilt i både hela föreningen och fotbollslaget det året. I ett möte med ägarna kom de fram till att lönerna bland annat skulle kapas med visst antal procent. Detta, och degraderingen i sig, gjorde att många spelare valde att lämna klubben. Men inte Per, för honom var det enkelt val att stanna kvar.
Den nya tränarduon som kom till AIK 2005 var bekant; Nebojsa hade Per haft som individuell tränare, dessutom hade han fungerat som assisterande till Patrick efter att han tagit över. Rikard hade hållit i träningar med utvecklingslaget som han spelat i tidigare. AIK inledde spelet i superettan med en trebackslinje som Per ingick i. Spelet stämde dock inte i början och bara ett par matcher senare mot Väsby så hände det något ännu värre: ett benbrott. Per minns två smällar: en motlägg i första halvlek och en glidtackling i andra halvlek. Smärtan var dock inte så stor den gången eftersom adrenalinet pumpade, men han visste innerst inne vad som hänt. Utburen på bår så var han smärtsamt medveten om att det inte skulle någon fotboll på länge.
Per Karlsson 2005 är över. Benbrottet mot Väsby stoppade fortsatt deltagande till AIK:s promenadseger i Superettan.
Det var bara skenbenet som gått av, till skillnad från Tomi Maanojas benbrott tidigare i år då bägge benpiporna gick av. Det blev kryckhoppning i sex veckor, våren och sommaren så spenderades mycket tid på Bosön för rehabilitering. Det blev också mycket tid i gymmet tillsammans med Thomas Lindholm, fokus låg på att bygga upp bål och benstyrka i det friska benet. Per som har anlag att gå upp i muskelmassa fick sakta ner sitt tempo då han började se ut som en muskelbyggare. Killarna i laget reagerade med ord som: ”Så där kan du inte se ut” när de fick se honom. Rastlösheten tärde på Per som led av att inte få spela fotboll men redan efter sex månader kunde han börja träna igen. Det finns dock både skruvar och spik kvar i vänsterbenet ännu idag.
På fotbollsplanen hade AIK övergett sitt 3-5-2 spel, som dock fungerat bra under försäsongen, och vinsterna i seriematcherna började trilla in. Man vann Superettan med tio poängs marginal och Per skrev nytt kontrakt med AIK.
2006 – olyckan drabbar Per igen
Per tränade hela försäsongen 2006 med AIK men blev tillsammans med Robert Åhman-Persson utlånad till Väsby för att få matchträning. Nästan på årsdagen efter benbrottet skulle det spelas en reservlagsmatch med AIK mot Djurgården på Ritorp: då var olyckan framme igen. När Per skulle tackla en spelare som fintat ett inlägg träffas hans vänsterarm av ett skott. Armen hamnar bakom ryggen, Per faller bakåt och landar på den. Armen gick rakt av precis ovanför armbågen vilket var den värsta smärta han någonsin varit med om. Det blev ambulanstransport till sjukhus och ytterligare en säsong var förstörd. Under samma period så tog han studenten från Lötsjögymnasiet i Sundbyberg som AIK då hade ett samarbete med.
Tillbaka till träningscykeln. Livet blev extrajobbigt då Per också är vänsterhänt, det blev svårt att få tillbaka koordinationen efter skadan. Bara en sådan sak som att springa blev svårt. Under försäsongen 2007 så pratades det om en utlåning – en gång till – för att få den eftersaknade matchträningen. Den dåvarande sportchefen Ola Andersson hade kommit fram till att Åtvidaberg var det lag som spelade mest likt AIK av de lag man tittat på. Från att ha varit på träningsläger med AIK i Portugal så blev det raka vägen till nästa träningsläger på Cypern – med Åtvidaberg.
Per Karlsson gör sitt hittills enda mål på elitnivå. 1-0 för Åtvidaberg borta mot Östers IF 2007.
Omställningen till Åtvidaberg blev stor då det är en väldigt liten ort. Det underlättades dock av att det kom fler nya spelare till Åtvidaberg det året, de bodde alla i samma hus. Per spelade till sig en ordinarie mittbacksplats och kände ett förtroende från tränaren Peter Swärd, trots att det bara var en lånetid som varade sju månader. Åtvidaberg slutade sexa i Superettan det året, Per hittade tillbaka till sig själv som fotbollspelare och betonar att denna säsong var mycket viktig för honom. I november 2007 var det dags för AIK igen. När han var tillbaka hade ”argentinarna” kommit till AIK.
Debuten i U21-landslaget
Pers debut med U-21 landslaget kom att dröja på grund av skadorna. Men en dag så kom det ett brev med posten. U-21-debuten skedde sommaren 2007, Per gjorde två 90 minutersmatcher i dubbelmötet mot Lettland som besegrades. Att träffa Tommy Söderberg är något som han håller högt; Tommy beskrivs som en stor personlighet och energispridare som delar med sig av sina stora livserfarenheter. Per hade inte spelat en landskamp på två år då han spelat U-19 kval innan han bröt benet. Förtroendet att få spela i U-21-landslaget värderas högt, även om han fick sitta på bänken under hela mästerskapet nu i somras. Om sommarens U-21-em säger han: ”Om jag hade fått spela hade jag säkert haft hundra minnen, nu satt jag bara på bänken och det var bara tråkigt”.
Totalt blev det 15 matcher med U21-landslaget under två års tid.
Per fick spela i AIK nästan hela säsongen 2008, större delen av säsongen spelade han med Nils-Eric Johansson som mittbackskollega. Innan uppehållet för EM i Österrike-Schweiz låg AIK bara tre poäng från toppen. Efter EM gick det utför, en lång period utan segrar följde efter den lyckade omstarten med 1 - 4 vinsten mot Örebro på bortaplan. Nisse flyttades ut på vänsterkanten och Per fick bilda mittbackspar med Walid Atta istället. Per tycker att AIK var ineffektiva framåt och otäta bakåt. Men laget tog sig samman och slutade till slut femma.
Femteplatser två år i rad blev för mycket för AIK:s styrelse, men Per blev ändå lite chockad när Rikard Norling inte fick fortsätta. Ett nytt ansikte i Mikael Stahre tycker han dock var bra, även om skillnaderna inte blev så stora rent fotbollsmässigt i och med tränarbytet. Men Stahre var känd för honom sedan tidigare, både från Lötsjögymnasiet och från AIK:
- Jag har alltid gillat Micke och hans sätt att tänka fotboll; det är individanpassad träning som jag haft mycket nytta av. Han har kanske betytt mest för min karriär som fotbollspelare; han har gjort stort avtryck både som tränare och person. Micke är väldigt lättsam men också väldigt seriös när det gäller. Jag delar hans filosofi hur man ska uppträda mot media och supportar. Men också att han kan vara avslappnad och vara med oss spelare på vårt sätt, det är så han alltid varit.
Christer Swärd beskrivs av Per som en intelligent, trevlig och mycket kunnig person. Per tycker att de stora framgångarna AIK haft på fasta situationer under hösten beror på Christer men att han tillfört mer än så till AIK; Christer driver också på träningarna bra.
Om Andreas Alm säger Per att han är den som är mest lugn i de mest stressade situationer men även att han är en tänkare och filosof:
- Jag minns under vårt i Sydafrika under försäsongen, då hade Andreas en föreläsning om perception, uppfattning på planen, något sådant hade vi inte pratat om tidigare. Hur spelare ser på hela planen istället för att bara se den del av planen som är närmast dig. De karaktäriserar Andreas sätt att tänka. Vi har ett komplett tränarteam just nu.
Jos Hooiveld och Per Karlsson under dubbelsäsongen.
En ny mittbackskollega anlände från Finland i år. Om Jos säger Per följande:
- Först och främst är Nisse en stor ledare, jag är glad att han är på planen fortfarande även om det inte är som mittback. Han gör det väldigt bra som vänsterback, det är inget att snacka om. Jos visade direkt när han kom att han är en bra spelare, han kompletterar mig bra. Det är lätt att spela med någon som har Jos aggressivitet, man vet precis vad man har honom. Efter de första matcherna förstod jag hur han spelar, jag tycker att vårt samarbete när vi täckt upp bakom varandra varit kanon. Det är spelare som är bra på allt, men det är gäller även att kunna tankebanorna så man vet vad han ska göra i olika situationer. Det har fungerat jättebra!
Om sina egna egenskaper så tycker Per att han är bra på att förutse motståndarnas kommande agerande och sitt eget huvudspel. Han litar också så pass mycket på sin egen snabbhet att han vågar bryta framför anfallande spelare och inte bara spela på säkerhet. När de gäller saker som ska förbättras så börjar han prata om sitt offensiva spel:
- Jag vet att jag aldrig kommer att bli någon Franz Beckenbauer, man måste inse vad man är för typ av spelare. Men jag skulle vilja kunna vara mer delaktigt i det offensiva spelet med offensiva passningar. Men det är sånt som jag jobbar med varje dag på träningarna. Det är en stor självförtroende grej: som Micke sa: ”Man måste förbättra sina svaga sidor men man ska inte glömma bort sina starka sidor – det är därför du är en duktig spelare”. Jag går sällan upp på hörnor för att vara hemma och täcka upp, jag är relativt ofarlig i motståndarnas straffområde trots att jag vet att jag är en bra huvudspelare men det kommer mest tillrätta i defensiven. Jag är inte heller mittbacken som slår crossbollar på sextio meter och sätter dem på läppen – det vill jag också förbättra. Men jag kommer att jobba hårt för att bli den spelare jag vill vara.
Vilken spelare vill du vara?
- Jag vill kunna ha de offensiva kvalitéer jag har, där jag känner en säkerhet, men också kunna vara en spelare som tar mer ansvar offensivt. Utan glömma det man ska göra defensivt. Men jag vill kunna bli mer allround så jag inte hamnar i ett fack där jag ”bara är bra på defensiven”.
Vem har du som förebild?
- Av de som spelar idag så är det Fabio Cannavaro i Juventus, lik mig på det sättet att han är lite begränsad i passningsspelet. Men en sådan spelare: han är ju världsklass. Det är inte ofta en försvarare blir utsedd till bästa spelare i ett VM. Vissa spelare kan jag man gilla för deras spetsegenskaper, till exempel Gerard Piqué i Barcelona för hans offensiva spel, han är skicklig med bollen och som passningspelare. Andra, som Paolo Maldini, gillar jag för att han är bra på det mesta och dessutom elegant. Jag gillar spelare som får det svåra att se lätt ut, som placerar sig rätt på banan som har det taktiska inpräntat i huvudet. Att förstå vilket nästa steg blir; spelförståelse och förmåga att placera sig.
Du har ju kontrakt med AIK till 2012, ser du dig själv i AIK ända till dess eller har du tankarna längre bort redan nu?
- Jag har tre år kvar på mitt kontrakt men jag gör ingen hemlighet av att jag vill ta fler steg vidare i min karriär. Det känns inte som jag är redo för det steget än, eller ”redo”; jag vill uträtta mer i AIK innan jag tar det steget. Men självklart drömmer jag om att spela fotboll på en högre nivå än allsvenskan.
Per Karlsson i aktion med Jos Hooiveld borta mot Malmö FF (0-0)
Något särskild liga eller lag som lockar?
- Italienska Serie A lockar. Parma. Man skulle kunna tro att det är från Tomas Brolins tid men det är det inte. Min förebild Fabio Cannavaro spelade där i en trebackslinje med Lilian Thuram och Nestor Sensini. Detta var ett antal år sedan innan Cannavaro spelade i Juventus och Real Madrid, jag tror det var runt 2003. Därifrån kommer mitt intresse för Parma. Passionen och intresset kring fotbollen i Italien har väckt mitt intresse för Italien. Det är därför jag vill spela där.
Vad har du själv upplevt av den Italienska fotbollen?
- Jag var där senast förra året efter allsvenskan slutat och då såg jag Roma – Fiorentina, det var skithäftigt. Fiorentina är ett annat favoritlag efter Parma. Jag har sett Milan spela också, jag kan inte tänka mig ett bättre land att bo i senare i framtiden.
Vad har du fastnat för med Fiorentina?
- Man kan tro att många av många av mina favoritspelare är mittbackar bara för att jag är back, men en annan favorit är Alberto Gilardino, som även spelat i Parma han med. När han kom till Fiorentina så fick jag ett extra intresse för laget. Det är för mig den ultimata forwarden: en box-spelare som kan göra mål från ingenting. Han gjorde 23 mål ena året i Parma och 24 året efter.
Tittar du på fotboll?
- Jag följer Serie A och ser spanska la liga ibland.
Detta år har Per varit given som mittback och defensiven har fungerat bra i laget redan från Allsvenskans start. AIK släppte in minst mål i allsvenskan och höll nollan 16 gånger. Men Per fick vara med om en händelserik höst för sin egen del. Bland annat i höstderbyt mot Djurgården där en spektakulär brytning i andra halvlek gjorde att han fick avbryta matchen.
Vad hände i matchen mot Djurgården, gick du ner i spagat?
- Ja nästintill alla fall.
Inte illa! Så du behärskar det?
- Normalt är jag på gränsen till att kunna göra det. Vår läkare och naprapat var lite chockad när har såg vilken muskel som brast: det var en muskel i rumpan som ofta dansare och balettdansörer har problem med. Men mina muskler var väl trötta där i slutet av matchen. Det högg till direkt.
Hur många Djurgårdare var det du stoppade i den brytningen?
- Tre kanske (skratt)? Jag ville bjuda på något extra där, jag hade redan bestämt vad jag skulle göra. Det blev en fin brytning alla fall även om den kostade lite.
Den sjätte september i år så var det stor dramatik på Råsunda när AIK spelade semi-final i Svenska Cupen mot Häcken. Du blev ju utbytt i förlängningen mot en forward, Miran Burgic. Hur kändes det att bli det utbytt så nära slutet i en så spännande match och missa avgörandet?
- Jag vet att om vi ska göra en forcering framåt så kanske inte jag är den spelare på planen som gör mest nytta. Så jag accepterar min roll helt enkelt och Miran som kommer in gör jättebra ifrån sig. Det bytet avgör ju matchen så det var inget konstig med det.
Om vi fortsätter att gå tillbaka i tiden: Du kunde ju inte spela bortamatchen mot Elfsborg, hur var det att sitta på läktaren och se den spelare som tar din plats, Walid Atta, göra en jättebra match?
- Först och främst är jag glad att vi får med oss ett bra resultat, jag är glad för Walid också som gör en bra match. Jag har verkligen ingenting emot honom, det är väldigt bra kille som jag önskar all framgång. Men samtidigt så konkurrerar vi ju – båda vill ju spela – så enkelt är det ju.
Edward Ofere i Malmö FF är en av de svåraste möta enligt Per Karlsson.
Vilken är den bästa anfallare du mött i årets allsvenska?
- Anfallstyper som är svåra att möta är Edward Ofere i Malmö FF; stor, stark med ”Zlatan-fysik” nästan – de typerna är svåra för mig att spela mot. Jag spelar hellre mot en dribbler eller en snabb spelare.
Hur kommer det sig, är det för att du är snabb själv?
- Det kan vara så. Det är svårare att ta bollen av en stor stark spelare som har bra balans och täcker bollen bra. Just när man är fysisk och luften också och jobbar mycket med armarna, det är jobbigt. En sådan som Zlatan måste vara extremt jobbig att möta.
Någon mer förutom Ofere som är svår att möta?
- En spelare som Henrik Larsson, man tror att man har kontroll över honom men han ”tänker fotboll” hela tiden och vet var han ska befinna sig på planen och i straffområdet. Han kan skarva bollen på ett tillslag vilket också gör det svårt.
Det har blivit två förluster i år mot Helsingborg och sammanlagt sex insläppta mål.
- De passar oss väldigt dåligt, de verkar gynna dem när spelet är öppet och svänger fram och tillbaka och de får anfalla med många spelare. Jag tror att vi vill ha en mer kontrollerad matchbild men vi har gått i deras fälla helt enkelt.
Du är ju unik i AIK idag som är den enda som kommer från AIK:s egen ungdomssatsning från start och är bofast i startelvan. Vad tror du att det kan betyda?
- Det kan väl betyda en del för unga spelare som kan förstå att det går att ta vägen genom alla steg: från pojk-, ungdoms- och ända till a-lag. Det är väl bra att det finns exempel på det. Att det inte är något som bara finns i teorin utan att man kan peka på ett verkligt exempel.
Om vi ska prata om något annat än fotboll, ni som spelar har en massa ledig tid. Vad gör du då?
- Det är synd att säga det men man gör inte så mycket. Alla fall inte under dagen, man går ut och käkar lunch eller tar en kaffe med någon i laget. De vänner jag har utanför fotbollslaget är ju oftast upptagna under dagen så de får man träffa på kvällen. Samma sak med familjen. Det blir en del tv-spel, film, fika och bio.
Händer det att du ändå tränar på träningslediga dagar?
- Idag till exempel så var det ju frivilligt att gå och ta en behandling så jag gjorde det. Naprapaten är alltid på Karlberg när vi är lediga. Att återhämta kroppen med lätt styrketräning eller jogging brukar jag göra på träningslediga dagar.
Hur laddar du inför en match?
- Om det är en hemmamatch? Jag är inte särskilt vidskeplig så jag har inga rutiner. Men hur man än vrider och vänder på det så ser det ändå ofta likadant ut. Det är sällan man gör något kvällen innan en match. Det blir lugnt hemmavid. Om vi inte reser för bortamatch utan spelar hemma så blir det ofta promenad, många äter samma saker; det blir rutiner ändå. På Råsunda så blir jag ofta rastlös innan match, jag joggar omkring lite, stretchar, gör lätta övningar i omklädningsrummet. Men det är bara för att få tiden att gå.
Är du nervös innan match?
- Inte nu, jag blir aldrig nervös nu. Men första matchen mot Halmstad, den första för säsongen nu, då pirrade det lite. Vi visste inte riktigt vart vi stod som lag, det gjorde mig lite nervös.
Om vi blickar framåt; vad tror du att du gör om fem år?
- Då är jag 28, den bästa åldern för fotbollsspelare sägs det. Att jag skulle syssla med något annat fotboll skulle vara konstigt. Det skulle vara om man blivit fotbollsinvalid i så fall. Jag har tagit nästa steg i karriären, vad det nu betyder, förhoppningsvis till Serie A - även om det kanske är två steg härifrån.
Vart skulle du ”mellanlanda” i så fall?
- Det gör det samma, bara det inte är Norge eller Danmark. Det känns relativt tråkigt, det skulle vara att byta ner sig från AIK.
I nästa del berättar Per om hur det var att vinna två titlar och bli historisk med AIK. Dessutom blir det minnen och tankar om Champions league – det som varit och det som komma skall. Del II publiceras imorgon fredag.
