Per Karlsson – del 2. Om guldmatcher, firande och kval till CL.
2009 blev ett historiskt år för AIK. Seriesegrare i Allsvenskan och cupsegrare. Vägledande till dubbeln var Sveriges stabilaste försvar. Per Karlsson berättar om upptakten till den historiska dubbeln, och förhoppningarna inför nästa år, i Gnagarforums profilintervju. Vi börjar dagen innan den 1 november...
- Det var supportersamling på Karlberg och vi hade den lätta träningen inför match då vi skrattar och lattjar lite. Det gjorde lite mer än vanligt när det stod ett antal hundra supportrar och tittade på när vi spelade fotbollstennis och kvadraten. Dagen innan kände man ingen större anspänning än vanligt, vi hade följt samma rutiner hela året. Alla har det inpräntat i sig. Det skulle inte att göra någon skillnad bara för att det var sista matchen och för det var en ”final”. Men det var enda matchen på hela året som vi flög ner dagen innan, så vi kom fram till hotell Scandic Mölndal vid kl. 17. De sa att vi skulle checka in som ”Kvarnby basket” men jag tror det var ganska lätt att lista ut det var ”vi” som var där. Personligen så hade jag en förkylning då som störde mig lite, jag hade lock i båda öronen när vi åt middag på kvällen efter flygningen. Det var irriterande. Annars var det en bra uppladdning, vi kollade på fotboll på hotellet.
Ni blev inte störda på hotellet av några Göteborgare?
- Nej, inget alls. Det hade jag ändå förväntat mig.
Brukar ni checka in under ”Kvarnby basket”?
- Nej, det var speciellt för den här dagen och för all uppståndelse runt omkring. Normalt så behövs inte det.
Gick det att sova?
- Bra. Eller relativt bra, man sover aldrig bra på hotell tycker jag, det är ju inte hemma. Jag är ju alltid relativt lugn inför matcher, det var bara inför en match i år jag var nervös – det sa jag säkert tidigare – och det var premiärmatchen mot Halmstad. Men vi har ett lugn i laget, det finns en säkerhet, vi vet vad vi ska göra, vi följer en ”plan på planen”. Säkerheten gör att vi inte stressar upp oss. Det kan vi tacka tränaren för som har jobbat in en sådan sak i truppen.
Hur har han gjort det?
- Han jobbar efter visst sätt, ett fotbollsmässigt tänk. Han förväntar sig vissa saker av vissa spelare och alla spelare vet vad sina roller är: de vet vad de ska och inte ska göra. Vet man det så har men den där trygghetskänslan att gå tillbaka till under matcher. Och när man har det på planen – visst hjälper framgången till också – men det hjälper till även utanför planen med. Vi har ett väldigt harmoniskt lag, jag har haft jättekul tillsammans med alla i laget.
Men kändes det inte ”något extra” den här dagen?
- Jo, men inte till den grad att det påverkade en fotbollsmässigt. Självklart så var ju det här den viktigaste matchen i karriären – så var det ju bara, det vore konstigt om det inte kändes extra. På söndagen så var det lite tystare i laget, det brukar alltid vara lite skratt och skrik innan matcherna – men jag la i alla fall märke till att det var lite tystare.
Hur var det att komma till själva arenan, ni hade ju spelat på Gamla Ullevi tidigare men inte mot IFK Göteborg?
- Mot GAIS hade vi kryssat och vi hade slagit Örgryte, men sådant påverkar inte. Varje match är en ny match. Men jag gillar ju den arenan, akustiken är väldigt bra precis som nya Malmö stadion, man hör publiken väldigt tydligt även om det inte är lika mycket folk där som på Råsunda så låter det ändå som om det vore det. Men sådant påverkar också.
Hur var det att gå in på plan?
- En känsla av förväntan, en känsla av ”må bästa laget vinna”! Jag anser att vi är ett bättre fotbollslag än Göteborg är. Fanns det någon rättvisa i världen så skulle vi vinna matchen.
Per Karlsson i duell med Tobias Hysén i den allsvenska guldfinalen.
Hur upplevde du matchen?
- Till en början så spelade vi hyfsat men sen kom Göteborg in i matchen och tog över. De hade många fasta situationer, hörnor, de tryckte ned oss i planen. De hade flera hörnor i rad som gjorde att de fick en viss press. Vi slarvade en del och tappade boll i övergångsfas från försvar till anfall och med hjälp av deras publik som var bakom vårt mål så hade de fördelen efter första halvlek och deras mål…, det är en hörna som…, när vi gick igenom hörnorna innan matchen så skulle det bli en kille över som skulle markeras av oss och han skulle ”zonas bort”. Ibland gör det offensiva laget en bra grej och det ställde till det för oss.
Göteborgs 1 -0 mål såg jättekonstigt ut: spelaren som tar emot bollen i straffområdet är helt omarkerad - han får iväg någon slags lös halvvolleypass till Tomas Olsson som också står helt omarkerad jättenära mållinjen och bröstar in bollen.
- Ja, han var helt omarkerad. I stundens hetta på hörnor så kan det bli så där. Man blir ”bolltittare” eller man glömmer bort sin gubbe. Då står man där med ett mål i baken.
Tankegångarna efter Göteborgs ledningsmål?
- Känslan var att man ska undvika att drabbas av panik, vilket jag ändå tycker att vi gjorde lite grann. Vi övergav vår spelidé och började slå lite för långa bollar för ofta. Även om vi skapade några så där halvfarliga skott senare i halvleken så var vi självklart missnöjda med både hur vi spelat och att vi låg under.
Vad sa ni för något till varandra i pausen?
- Jag kommer inte ihåg. Det är mycket från de här dagarna som jag inte kommer ihåg. En grej som skedde var ju kantbytet på yttermittfältarna vilket förändrade matchen, Martin gör en jättebra andra halvlek. Men jag minns inte vad Micke sa i paus.
Din känsla inför andra halvlek?
- Det var den här ”allt-eller-inget-känslan”. Man vet att ett mål kan förändra allt, då skulle det ”stå” oavgjort. Men känslan som jag kommer ihåg från andra halvlek var att efter ett par minuter när spelet började fungera; att vi hade bra kombinationer, vi spelade bättre, vi kom runt på kanterna. Kunde vi utnyttja det, fortsätta att utnyttja spelövertaget, så skulle vi skapa målchanser. Det var den känslan jag hade, kunde vi börja skapa lägen – då skulle vi vinna det här.
Känslan när ni kvitterade?
- Allt exploderade ju, man blir så glad inte bara för oss utan för alla runtomkring. Det betyder ju så mycket för så oerhört många människor. Det finns inte ord för att beskriva vad som hände.
Trodde du att ni skulle vända matchen och besegra IFK Göteborg?
- Inte nödvändigtvis, många matcher under säsongen så har vi spelat på resultatet och lyckats. Samtidigt så visste att de kommer att gå framåt, eller att de måste gå framåt och vi skulle få chanser. Jag hade inte förväntat mig att Tjernström skulle göra mål men jag visste att vi skulle få lägen. Spelmässigt var vi inte så jättehotade, visst blev det några tilltrasslade situationer där de lyfte in långbollar men spelmässigt gjorde vi en bättre andra halvlek än motståndarna trots att det var dom som jagade.
Per Karlsson ser på när Stefan Selakovics inlägg träffar krysstolpen.
När Tjerna skjuter in segermålet, hur känns det?
- Då var det klart! Jag kommer inte ens ihåg hur lång tid det var kvar av matchen då men jag var inte osäker alls. Jag minns inte ens om det var tilläggstid…, man ska inte ta ut saker i förskott men den här gången – då var det klart! Det är det största som har hänt i min karriär. Och vad som än händer i framtiden så ska det mycket till för att slå det här, det är känslan som består. Det är stort.
Vad hände under stormningen av planen?
- De drog av mig kläderna.
Allting?
- I stort sett…, jag blev av mina skor. Det var ett problem, jag fick spela med nya skor i Cup-finalen veckan efter. Jag spelade Cup-finalen med blåa tånaglar ungefär.
Frågade folk först eller bara slet de av kläderna?
- (Skratt) De bara slet, nä, de frågade, ialla fall en del. Tröjan frågade någon om, men resten slet de av. Men planstormningen…, jag gillar det, det är entusiasmen som får sitt utlopp. Det borde vara tillåtet.
Vad hände sen?
- Vi gick in i omklädningsrummet, vi…, ja det det är lite blandat…, för det första så var det fullt med journalister därinne. Vi var där ett tag, det kom skumpa och öl. Jag tror många av spelarna ringde till sina familjer, det gjorde jag som ringde mina föräldrar som hade följt matchen framför tv:n. Jag brukar ringa till min pappa som är fotbollsintresserad. Även då som nu så är det svårt hitta ord för saker som har hänt, det är ju en så stor grej.
Dansade du på bordet i omklädningsrummet?
- Jag är inte den som gör det men det finns ett antal dansare i laget! Vi brukar köra en ”zigge-zagge” efter matcherna, jag tror inte vi gjorde det efter den här matchen men vi brukar göra det efter vinstmatcherna. Så skulle vi bli utkallade sen för att ta emot guldhjälmar och blommor. Vi blev ju av med matchtröjorna så vi fick gå ut i Adidasrocken, det var ju bara kaos därute. Alla fick utlopp för sin glädje, allt vi jobbat för under säsongen.
Drack du skumpa eller öl?
- Jag har svårt för skumpa så det blev öl. Sen fortsatte vi, vi skulle ta ett chartrat plan från Göteborg vid halv nio kanske. Det blev skumpa och öl på planet också. Sen kom vi till Arlanda, det var häftigt. Mottagandet vi fick kan liknas av det man sett på tv från till exempel Turkiet när de köpt in en ny spelare, man kunde knappt gå till utgången för alla människor som var där som vi kramas och gratulera. Det var en häftig syn. Liksom vägen hem från Arlanda i AIK-bussen…, bilar som åkte med, poliser som tutade - alla vill visa sin uppskattning
Förstod du vad ni hade gjort?
- Just då så fattar man inte. Det är mer en hysteri bara, alla är glada tillsammans, skriker, dansar och skrattar. Men i det stora hela så har man inte förstått vad som har hänt.
Sen kom ni in till Stockholm?
- Vi åkte först förbi Karlberg en snabbis och lämnade av våra väskor. Sen åkte vi till avslutningsfesten där gamla guldhjältar och folk som jobbar inom AIK var tillsammans med inbjudna gäster. Det var även en hel del människor utanför Ambassaduer också.
Gick ni in bakvägen till restaurangen?
- Vi kom med buss men vi gick in bakvägen. Det var kaos därutanför med så mycket människor. Det var en häftig syn när vi kom ut bron, ramsor sjöngs. Vi gör den här vågen som vi brukar köra framför norra läktaren. Folk står i princip på polisbilarna…, det var otroligt. Festen fortsätter, efter middagen så släpptes det in ännu mer supportar. Jag har aldrig kramat så många människor på en och samma kväll. Den kvällen gick bara åt till att gratuleras.
Kändes det verkligt?
- I stundens hetta känns det verkligt. Men vad det här betyder, det är det man inte förstår för stunden. Den lyckan som många människor känner, då menar jag inte bara vi som spelare i gnaget, utan alla runtomkring - det kan inte köpas för pengar. Alla enas runt någonting – det är den bästa känslan!
Vad gjorde du dagen efter?
- Då måste jag tänka efter…det var då vi var på Råsunda. Jag sov väl ut ”dagen efter”, vi hade alla fall fått träningsledigt fram till på onsdag. Det var middag på Råsunda för att sedan hyllas efter middagen. Det var fyrverkerier, det var bengaler – jag älskar bengaler, det får man inte säga men jag får rysningar i kroppen när jag ser bengaler. Det är jäkligt häftigt. Var det femton tusen som var där? Det var bra uppslutning också, det var fint väder vi hade fått ”ryssmössor” och hade Adidas vinterjackor.
Hur kändes det att gå in på Råsunda då?
- (Lång tystnad) En känsla av ”äntligen”. Lycka, glädje…, vi är nöjda med det vi presterat. Det var speciellt att gå in på Råsunda när det var nedsläckt också.
Du bjöd även på ”akrobatik”!
- Just det, min handvolt. Jag ska träna på den lite mer så det kan komma flera på rad! Den kom i stundens hetta. De ropade att jag skulle hoppa så jag tänkte att jag skulle bjuda på något extra.
Blev det fest sen igen samma kväll?
- För en del kanske, inte för mig, jag kan inte festa så hårt två dagar i rad utan då tog jag det lite piano.
Tisdagen minns inte Per mycket av mer än att han fick många samtal från journalister som han styrde undan, han var inte sugen på att göra intervjuer. Själva medaljen fick inte spelarna förrän flera veckor efter finalen, de skickades i efterhand, Efter matchen på gamla Ullevi så fick de bara tomma lådor där medaljen skulle ligga. Alla i AIK fick dock inte medalj, endast de sexton spelare som spelat mest under säsongen fick en. De andra fick någon provisorisk medalj, detta tycker Per är synd då han tycker att hela laget gjort sig förtjänt av priset – alla i hela laget har gjort det tillsammans, inte bara de som platsat i startelvan eller till avbytarbänken.
Under onsdagens träning så var huvudet inte riktigt med, Per kände att han fortfarande levde i hysterin från helgen. Kylan minns han dock och att på fredagen så började han förstå vad som väntade dagen efter: en final på Råsunda i Svenska Cupen mot IFK Göteborg:
- Vi visste ju att finalen var kvar, att vinna dubbeln hade ju aldrig hänt i AIK:s historia. Självklart så gick vi in med full koncentration och inställning till den här matchen också – något annat fanns inte.
Det var inga problem att ladda om alltså?
- Även om det var först på fredagen som man förstod att ”nu är det guldmatch igen” så var det inga problem att ladda om. Vi visste också att det här var den sista riktiga matchen för säsongen, vi kunde tömma oss på all energi vi hade – den kom tillbaka efter någon dag under veckan efter finalen. Sen visste vi att den riktiga vilan kommer efter Cupfinalen, jag kan bara tala för mig själv och jag hade inga problem att ladda om.
Det kändes som om ni hade full kontroll på matchen.
- Så kändes det också. Framgången från veckan innan hjälper ju till när man spelar nu två matcher i rad mot varandra. Jag tycker vi särskilt i första halvlek sätter gasen i botten och vi visar att vi är ett bättre fotbollslag än Göteborg, vi spelar bra, vi skapar mycket – det enda som saknas är ett mål. Men det kom i andra halvlek. Men just den första halvleken i Cup-finalen är den bästa av fyra halvlekar i dessa två matcher. Jag tycker vi raderar ut spelare som Tobias Hysén som ändå gjort arton mål, det kändes bra. Liksom den förra matchen så går det i perioder, de har en period i början av andra halvlek när de är bättre än oss. Som det alltid blir när vi tar ledningen mot ett lag som Göteborg så lyfter de långt och det blir en del tilltrasslade situationer men det reder ut sig. Vi är bra på det vi gör.
Känslan att ta dubbeln?
- Att vi har skrivit in oss i historieböckerna i och med att vi vunnit den här dubbeln – det är känslan. Liksom efter förra finalen så är ju lyckan som finns i kroppen då obeskrivlig. Det här är det största som har hänt i min karriär. Att vinna en dubbel – inget annat kommer i närheten faktiskt.
AIK firar seger i Svenska cupen.
Hur firade ni segern i Svenska Cupen?
- Vi firade på lördag kväll på Café Opera, jag tror att det var Jos Hooiveld som hade styrt upp något så att vi kunde ha något extra kvällen. En väldigt lyckad kväll. Det är få gånger som man går ut och firar med så mycket glädje i kroppen. Dagen efter hade vi en brunch på SAS Radison i Frösunda med ledarna för Solna stad. Det är sällan man äter en så god brunch! Det var det enda man gjorde på söndagen. Sen hade vi fotbollsgalan på måndagen så vi flög till Malmö tidigt på morgonen. Vi åt lunch, sen drev vi omkring på staden i Malmö och någon kom på idén att köpa lösmustascherna men den fastnade inte på alla. Fotbollsgalan är rätt tråkig.
En AIK:are fick pris alla fall!
- Ja det var Micke Stahre, hans prestationer under året med två titlar som ny tränare i Allsvenskan – det hade varit en mindre katastrof om inte han fått priset som årets tränare. Sen var Daniel Örlund, Jos Hooiveld och Ivan Obolo nominerade också, att Daniel inte vinner pris är märkligt. Det var ett antal nollor han höll, var det femton eller sexton stycken!? Dessutom vinner han två titlar. Det är synd för hans skull men man ska inte hänga upp sig mycket på de där priserna – och det säger jag inte som AIK:are utan rent objektivt.
Daniel Örlund lämnar AIK nu för att spela i norska Rosenborg, vad tror du att det kommer att betyda för AIK:s försvarsspel?
- Självklart så är det ett minus att förlora en duktig målvakt och en bra människa också. Men det var ett naturligt steg att ta för honom så jag klandrar honom inte, jag är glad för hans skull. Han har varit i AIK länge och gjort bra ifrån i sig.
Hur ska ni toppa det här nästa år?
- Har man vunnit två titlar är det enda man kan göra att försvara dem. Sen har vi en bonus nästa år i Champions league också där det kommer tre kvalomgångar som kommer att bli jävligt spännande. Jag vet också att vi kommer att matchas lite hårdare under försäsongen nästa år. Serien börjar tidigt, väldigt tidigt, i mitten på mars redan för att hinna klämma in seriematcher innan VM.
Champions league är speciellt för många – så även för Per. I egenskap av att vara ungdomsspelare i AIK för tio år sedan fick han se AIK:s samtliga hemmamatcher på Råsunda. De fick platser på Södra läktarens övre sektion och fick njuta av fint besök: Barcelona, Fiorentina och Arsenal. Han minns bland annat ett stolpskott från Rivaldo som var så hårt att Per trodde att målet skulle flytta sig från marken. Rivaldo blev samma år, 1999, vald till både Europas och världens bästa fotbollspelare av FIFA.
Den långlemmade brasilianaren Rivaldo Vítor Borba Ferreira har en speciell plats i Pers fotbollshjärta: när Barcelona mötte Valencia något år senare så låg de femma i tabellen och de var tvungna att vinna matchen för att nå Champions league spel nästa år. Per Karlsson var fastklistrad vid tv:n. Barcelona låg under men Rivaldo vakande till under matchen och gjorde ett hattrick som ledde till en 3 -2 seger och Barcelona nådde den åtråvärda fjärde platsen. Segermålet var en cykelspark, målet glömmer Per aldrig.
Från AIK:s matcher I Champions league 1999 säger han inte ha så många andra bestående minnen mer än att han som trettonåring var så fängslad av de stora stjärnorna som var på besök på Råsunda. Men Nebojsas mål mot Barcelona och jubel framför Barcelonas bänk minns han förstås också.
Kunde du tänka dig när du satt där som trettonåring och såg de här matcherna att du själv skulle få vara med att kvala till Champions league?
- Nej, men jag visste alla fall vad jag ville göra av mitt liv: spela fotboll på den högsta nivån. Att få kvala till Champions league är ett steg på vägen.
Vad tror du om AIK:s chanser att lyckas kvala in till gruppspelet nästa år?
- Det laget vi har idag – som ju är det lag vi måste utgå från – är ett slagkraftigt lag som spelar en effektiv fotboll. Så vi har goda chanser. Men sen är det väldigt svårt att ta sig igenom tre kvalomgångar, det ska oerhört mycket till – både tur och skicklighet. Men ser man på det som hände 1999, att AIK fick en så pass stark grupp med tre motståndare av absolut världsklass - då menar jag ”namnmässigt” - alla lag är svåra på den nivån. Personligen skulle jag tycka att det vore roligare att möta sådana lag än lag från till exempel Ryssland eller Tjeckien. Även om det kanske vore snäppet lättare. ”Lätt” kanske är fel ord, men allt det gjorde då för fotbollen, att AIK mötte så pass bra och stora lag - det gjorde så mycket för fotbollen. Även om AIK bara tog en poäng.
Vad tror att det beror på att inte ett enda svenskt lag lyckats kvalificera sig för Champions league efter att Helsingborg gjorde det år 2000? Är det slump, otur eller ett tecken på att svenska lag inte är tillräckligt bra?
- Jag vet inte, Sverige ligger ju inte särskilt bra till på rankningen så vi får inga bra förutsättningar heller. Många ligor i Europa rankas ju högre än Allsvenskan. Men självklart så har inte de svenska lagen gjort det tillräckligt bra, så är det ju bara.
Det cirkulerar en del rykten just nu om spelares ”vara-eller-inte-vara” i AIK nästa år, Per har inte fått några konkreta erbjudanden från andra klubbar men har hört en del rykten. Han räknar dock att med all säkerhet att spela för AIK nästa säsong med. Men först väntar ledighet för spelarna som varar ändå till början på januari nästa år .
Från torsdag den 26:e november går ni på ledighet, vad ska du göra då?
- Jag har inte bokat in någon resa men det kanske blir en sistaminutenresa. Det finns fördelar med att vara hemma också, det har inte löst sig med någon resa rent praktiskt och jag är lite för sällskapssjuk för att åka ensam. Jag vet också att det är ett viktigt år nästa år och det finns saker att jobba med speciellt eftersom serien börjar så pass tidigt också. Jag vill vara väl förberedd.
Hur mycket kommer du att träna under ledigheten?
- Jag kommer ta ledigt och vila huvudet framför allt. Kroppen mår bra men jag kommer hålla igång fotbollen alla fall. Jag var lite sjuk nu, så det där måste man hålla igång eftersom träning är en färskvara. Men jag kommer nog träna kanske varannan dag och förbättra saker som explosivitet och snabbhet som min kropp svarar väldigt bra på när jag tränar. Det vore dumt att inte utnyttja det.
Har du gjort en bättre säsong än den som passerat nu?
- Inte som seniorspelare alla fall. Det känns för jävligt bra.
Jag önskar dig lycka till och säger grattis till de båda titlarna och tackar för spänningen och glädjen ni skänkt till så många under året!
- Tack. Det ska bli skönt att få tänka tillbaka på säsongen nu när vi blir lediga och tänka på allt som vi skänkt till andra men även till oss själva med. Jag är så oerhört glad för det här.
Pertans drömelva:
Per fick ta ut en drömelva med alla han spelat med i AIK under åren 2003 – 2009. Han tyckte det var dumt att ändra i ett vinnande lag så årets upplaga av AIK präglar de utvalda:
Målvakt: Daniel Örlund
Backar: Marcus Jonsson (H), Per Karlsson, Jos Hooiveld, Nils-Eric Johansson
Mittfält: Bojan Djordjic (H), Jorge Ortiz, Dulee Johnson, Martin Mutumba
Anfall: Antonio Flavio, Ivan Obolo
Avbytare: Andreas Eriksson, Derek Boateng, Nicklas Carlsson, Wilton Figueiredo och Daniel Tjernström.
Tränare: Mikael Stahre
Assisterande tränare: Andreas Alm och Christer Swärd
