Mikael Stahre om den stora utmaningen: säsongen 2010
Vädret har gjort att det är många som får samsas om ”Vinnarhallen” på Bosön ute på Lidingö utanför Stockholm. AIK fick här möta Kalmar FF i lördags eftersom Skytteholms IP inte var spelbar. Denna tisdagseftermiddag har AIK precis avslutat ett träningspass, konstgräset har nu istället intagits av Djurgården. Mikael Stahre och jag slår oss ner vid ena kortsidan för att prata, vi börjar med säsongen som passerat; 2009:
När förra året kände du att det kunde så bra som det till slut gjorde?
- Jag fick en positiv känsla ganska tidigt. Vi fick en bra start och var fyra – eller där någonstans – innan sommaruppehållet. När man är inne i slutfasen, när det är fem – sex matcher kvar och det är några lag som ”gått loss”, då kände jag att vi kunde gå hela vägen. Men jag tänker inte på det på det viset, vi var ju med hela vägen från början. Men efter Djurgårdsmatchen när vi hade kvar Elfsborg, Gefle och Hammarby – då var vi med på allvar!
Nyförvärven som kom förra året; Jos Hooiveld, Dulee Johnson och Flavio som kom under säsongen – de här var ju spelare som gick rakt in i startelvan – vad betydde det för AIK?
- Det var fler som var nya, Martin Mutumba också till exempel.
Om vi ser till Dulee och Flavio som kom under säsongen!
- Vi hade ett väl fungerande lag innan de kom men de två spelarna så fick vi ännu mer alternativ och blev offensivt lite mer balanserade än vi var tidigare.
- Jos var bra under träningsmatcherna sen hade han en period under våren som var tyngre, vilket han också själv sagt i efterhand. Men han hade en utvecklingskurva sen, han var otroligt bra under andra delen av allsvenskan, framför allt i de avgörande matcherna. En riktigt bra spelare!
Om vi går tillbaka till sista matchen i Göteborg förra året när allsvenskan avgjordes, hur mådde du när du vaknade på morgonen innan matchen?
- Matchdagen?
Ja, var du nervös, glad eller förväntansfull - vad pågick inom dig?
- Jag har varit tränare så pass länge, den största anspänningen har jag för mig själv. Jag var mer nervös och ”speedad” inför matcher när jag var tränare i juniorlaget och i Väsby än vad jag är idag. Sen finns det självklart en portion anspänning där men just matchdagen så vill jag påstå att var kontrollerat. Däremot så hade jag en tydlig grej att innan matcherna har jag kunnat tagga ner. Men kvällen innan i Göteborg hade vi jobbat till klockan nio på kvällen och suttit i ledarmöten och haft genomgångar och gjort klart allt. Då, på hotellrummet, var det första gången jag reflekterade över att ”nu är det allvar”, men sen var det bara att somna och när jag vaknade var det matchdag som vanligt.
Om vi tar AIK:s startelva under matchen: Daniel Örlund i målet, Markus Jonsson, Jos Hooiveld, Per Karlsson och Nils-Eric Johansson som backar. Martin Mutumba, Dulee Johnson, Jorge Ortiz och Bojan Djordjic på mittfältet samt Ivan Obolo och Antonio Flavio på topp. Varför blev det just de här som spelade?
- Målvakten och backlinjen var väl mer eller mindre intakt under större delen av säsongen fast det fanns matcher när Walid spelade istället för Per och någon där Nisse och Markus var avstängda, i övrigt så såg det ut så där. Det var en bra balans mellan höger och vänsterfotade spelare och bra duellspelare är de alla fyra.
- På mittfältet hade vi en god konkurrenssituation där vi trodde att Martin skulle utmana Dyrestam på att bättre sätt än han gjorde. Ortiz och Dulee hade gjort en bra säsong båda två och spelade ofta när de var uttagningsbara, även om Tjerna och Bojan också gjorde bra ifrån sig de matcher som de var innermittfältare. Bojan skulle vi spela till vänster för Göteborg spelade med tre man centralt, då skulle Bojan också finnas med någonstans där i en relativt central position och komma in från vänster. Men så bytte vi kant på dem i paus, Bojan och Martin. Sen hade vi Ivan och Flavio på topp. Men det var det lag vi spelade med de avslutande matcherna. Sen hade vi jättemånga bra alternativ men valde att behålla en viss kontinuitet i slutfasen.
Hade du väntat dig den effekt som det blev när Bojan och Martin bytte kant?
- De hade bytt kant även i matchen mot Örebro, Martin kan spela både till vänster och till höger. Och när Bojan spelar på en kant så är det inte för att vara en ”kantspringare” och utmana en mot en. Bojan är mer en spelare som vi vill ha mer centralt i planen, sen kan det vara bra att få en offensiv fot inåt i planen, därför gjorde vi så.
Sen har vi avbytarbänken: Gabriel Özkan, Daniel Tjernström, Kenny Pavey, Miran Burgic och Niklas Bergh. Du ångrar knappast att du bytte in Tjerna och Kenny?
- Vi gjorde ett byte till, Miran kom in också. Vi var i den fasen; vi gjorde vårt 1 -1-mål sen hade Göteborg en viss tendens att trycka ner oss lite grann så vi behövde stå upp lite mer och få in ”duellspelare”: både Tjerna och Kenny står ju för både kvalité och kraft. Så det var byten vi gjorde för att hålla upp laget och inte bli ”tillbakasittande”, det blev bra med de bytena.
Minns du vad du upplevde när domaren blåste av matchen och ni var svenska mästare?
- Det är något som de flesta AIK:are kommer att minnas. När Tjernström gör 2 -1-målet och domaren blåser av matchen – det är den bästa känsla jag någonsin upplevt!
Hur var firandet?
- Det var fantastiskt och härligt men det var mer som ett ”töcken”, jag kan önska att jag var lite mer ”öppensinnad” och njutit mer av det när man väl är där. Men känslan när Tjernström slår bollen i mål, då var det så pass långt kvar av matchen men för mig fanns det inte en chans att vi skulle släppa in två mål på de sista minuterna. Vi hade så pass bra koll på matchen och jag såg kroppsspråket att Göteborgarna tappade all energi och vi fick all energi. Även fast man aldrig får ge sken av det när man väl står därnere så var min känsla att det var jätteklart! Jag kunde njuta mer av de minuterna som återstod av matchen av vad jag trodde att jag skulle kunna göra eller vad man kan tro när man ser tv-bilderna. Jag kände en fruktansvärd tillfredställelse de minuterna av att veta att vi spelar en av de största matcherna i svensk fotbollshistoria, en avgörande match mot IFK Göteborg; perfekt dramaturgi, så det var otroligt stort!
Jag tyckte att var ett jättetaggat AIK som spelade Cupfinal på Råsunda sex dagar senare, hur klarade ni av ladda om inför den?
- Det var några dagar av firande sen hade vi någon träningsledig dag också. Första träningen vi hade sen så trodde jag att det skulle bli en lätt laguttagning, att många spelare skulle vara energilösa men det var tvärtom. Jag hade bestämt mig för att jag skulle spela med de som såg piggast ut - vilket kanske inte innebar att det skulle bli med samma spelare som spelat matchen innan mot Göteborg. Men jag kom till träningen och vi fick se 22 spelare som bara flög fram, vi hade en fantastisk atmosfär och energi. Det blev ett liknande lag men vi gjorde någon förändring.
Fick du vara ledig något efter Cupfinalen, ni tränade visserligen några veckor till, men efter det?
- Vi hade ett par veckor med planering och utvärdering, vi kollade på lite spelare och var på scoutingresa. Men efter sista november, efter den dagen då fanns det inte mycket kraft kvar. Då var det helt slut. Men det är så det här jobbet fungerar: man har ett visst datum som man vet att man jobbar till och då ger man ALLT. Efter det hade jag möjligheten att vara med familjen lite grann. Den klassiska ”tomhetskänslan” infinner sig, det är någon blandning mellan tomhet, lättare depression och grym stolthet – det var ”allting” men alla fall ”ingen energi”. Sen så när man varit ledig ett par veckor och varit borta från verksamheten och inte varit på plats, så kommer man tillbaka sen så börjar man jobba igen och då kommer energin tillbaka.
Som chefstränare i AIK: var du ledig en hel dag på hela förra året?
- Ja du…spelarna har ju sina pass. Tränarna har ju förutom träning även planering, samtal med spelarna, bevakning av motståndarna, det kanske är bevakning av kommande spelare, det är kontorsmöten, organisationsmöten, strategi och dylikt. Det är klart att det finns lediga dagar men när man är ansvarig för ett fotbollslag, om man gör det seriöst, spelar det ingen roll om man är i AIK eller i Väsby: man jobbar mer eller mindre hela tiden. Det är en livsstil som man har som fotbollstränare, har man tagit det beslutet; att det är det man vill satsa på - så är det vad som krävs.
**************************************************************************
Det var ett hungrigt AIK som slet och kämpade till sig många uddamålssegrar förra året. Ofta kom det avgörande målet i slutet av matcherna. Vem minns inte Svenska Cup-semifinalen mot Häcken i början på september. Eller Gabriel Özkan och Daniel Tjernström som blev inbytta och fick avgöra mot Gefle respektive Göteborg.
Efter förra årets historiska dubbelguld: finns det någon hunger i AIK idag?
- Det är att man ska vara ”mätt” är den största ”kosmetika” jag har hört talats om, om jag ska vara helt ärlig. Jag tror att alla drivs av att vinna och har man fått vara med om att vinna och ”smaka på det goda” så vill man uppleva det igen. I en sådan klubb som AIK finns hungern där hela tiden, vi vann ”dubbeln” och fick smaka på det bästa och hade en fantastisk säsong – då vill man göra det igen.
Om vi pratar om årets träningsläger i Singapore: på pressträffen tidigare i år sa du att ”man kan åka till La Manga varje år men till slut vet man vad pastan smakar utan att ens stoppa den i munnen”. Vad fick ni uppleva för nytt i Singapore?
- Det centrala på ett läger är alltid det fotbollsmässiga, att det ska fungera praktiskt med boende och träningsmöjligheter – man tittar alltid på det först. Men om man kan få samma sak på olika ställen så berikar det att få komma till en annan världsdel och allt vad det innebär. Jag tror att det är lättare att komma närmare varandra och implementera nya saker och förstärka saker som varit bra tidigare om man gör det i en annan miljö.
Fick ni uppleva detta i Singapore?
- Ja, vi gjorde en rad olika aktiviteter, det kan man i och för sig göra i ett konferensrum också, men känslan av att vara i en främmande världsdel är i sig berikande. Bara vi kom till flygplatsen så kände vi ju att det var något nytt. Sen fick vi spela på en stor arena och sen hade vi dagar när vi inte gjorde några särskilda aktiviteter som i sig var spännande ändå.
Hur varmt var det?
- 25 – 30 grader.
Värmen ställde inte till det?
- Luftfuktigheten är väldigt speciell, vi anpassade oss lite och körde fysisk inriktning på förmiddagarna och la fotbollspassen på eftermiddagarna men det var den enda justeringen vi behövde göra.
***************************************************************************
Om vi ser till årets trupp så bestod den av 28 spelare i januari. Nu i slutet av februari består truppen av 25 spelare, inklusive de senast anslutna; Christoffer Eriksson och Sebastian Eguren. Av dessa AIK-spelare har Walid Atta, Jorge Ortiz, Miran Burgic, Daniel Tjernström, C H Jagne, Niklas Bergh och Viktor Lundberg utgående kontrakt. Mikael Stahre vill dock inte kommentera vilka av spelarna med utgående kontrakt som man förhandlar om förlängning med.
Admir Katovic tränar med AIK men är för närvarande utan kontrakt, beslut om vad som händer med honom ska tas av AIK innan transferfönstret stänger den 31:a mars. Niklas Maripuu och Niklas Rönn som även de var med AIK på lägret i Singapore tränar nu med Väsby.
Yussuf Saleh som provtränade med andra klubbar när AIK var i Singapore tränar nu med AIK igen.
C H Jagne är i Norge och provtränar med Sandefjord. Det finns dock inga bud på någon spelare i AIK idag.
Beträffande Sebastian Eguren är AIK:s grundfilosofi enkel: man vill ha riktigt bra spelare i AIK. Stahre menar att man inte varit positionsbunden gällande Eguren, men att han är en så pass bra spelare att det inte spelar någon roll om han är mittfältare eller anfallare - det är upp till tränaren att utnyttja Eguren på bästa möjliga sätt:
Sebastian Eguren är här som ”lån” till den sista juni?
- Ja.
Sen är det redan bestämt och klart att han går tillbaka till Villarreal?
- Så ser vår uppgörelse ut.
Men om lånet av Eguren slår väl ut så kan det finnas läge för ”improvisationer”?
- Så är det alltid, men som uppgörelsen ser ut nu så är det fram till sista juni. Så vi fokuserar på att göra ett bra jobb här och nu!
AIK:s träningsmatcher hittills i år har gett följande resultat: Singapore – AIK: 1 -1, Rosenborg – AIK: 1 -1, AIK – IFK Norrköping: 2 -2, AIK – Örebro: 2 -1, HJK Helsingfors – AIK: 2 -1, AIK – Kalmar FF: 1 – 3 (AIK – Flora 2-1 spelades efter denna intervju). Vad har du att säga om AIK prestationer rent spelmässigt i dessa matcher?
- Det har sett ut som det brukar under försäsongsmatcher: det är en blandad komplott av insatser som varit bra och mindre bra och halvlekar man gjort bra och halvlekar man gjort dåligt. Det är jätteviktigt att man får en god och positiv känsla, om man tittar på resultaten så är det förhållandevis jämna och stabila insatser. Det är väl inte stora bottennapp förutom mot Kalmar där vi är bedrövliga första 10 minuterna – i övrigt är vi förhållandevis stabila tycker jag. Än så länge har vi inte spelat några tävlingsmatcher och det är det som det handlar om, på träningsmatcher kan du aldrig riktigt få fram den hundraprocentiga känslan som på en tävlingsmatch – det måste man vara medveten om.
Men ni har ändå mött bättre motstånd i årets försäsong än vad ni gjorde förra året:
- Det har vi gjort och det är medvetet. Det är för att vi ska kunna få ”mer svar” och det tycker jag att vi har fått. De svaren vi har fått, även om det är träningsmatcher, är att vi konstaterar det att vi måste vara igång i ”tidig fas”: vi har släppt in mål tidigt på matcherna. Vi har haft ett bra offensivt spel, vi har fortsatt på den ”inslagna väg” vi haft sen i höstas men för den delen får vi inte tumma på vårt defensiva spel. Vi måste vara välorganiserade, jobba hårt efter den idén som vi har och skydda målet på ett bra sätt. Det är sådana saker man får extra bra svar på när man spelar mot bättre lag.
Som målvakter har AIK nu bara Tomi Maanoja och Niklas Bergh eller är Lee Baxter också målvakt, förutom att vara målvaktstränare?
- Lee är målvaktstränare men han är förhållandevis ung och har en fantastisk fysik så han kan hoppa in om det behövs. Men hans fokus är att utveckla våra målvakter.
Jag har bara sett en träningsmatch i år och det var den mot Kalmar här på Bosön nu i lördags, vem har vaktat AIK:s mål i de andra träningsmatcherna?
- I matchen mot Rosenborg stod Tomi. I matchen mot Singapore delade dem på det. Mot Norrköping stod Tomi. I Finland stod de en var. Mot Kalmar stod Tomi så han år någon match mer än Niklas.
Hur har deras prestationer varit?
- Precis som det övriga laget har det varit godkänt men det finns matcher som varit bättre och sämre.
Det såg lite lätt ut när Kalmar gör mål i början av matchen nu i lördags:
- Våra inledande tio minuter var riktigt svaga i kombination med att Kalmar var riktigt bra. Det är ingen enskild spelare utan flera hos oss som är ”lite fel i press” och lite ”otajmade” men samtidigt så tar Kalmar tillvara på det bra. Men ibland kan det vara bra att få lite ”smäll på fingrarna” så man vaknar till och blir medveten om vad man måste utveckla och förbättra.
Apropå att AIK fick spela här på Bosön istället för på Skytteholm: hur mycket har vädret stört er försäsongsträning?
- Vi har kunnat träna som vanligt på Skytteholm, det är ju värme under planen men nu har det varit riktigt kallt. Snön i sig är inga problem om det inte är riktigt kallt, men kombinationen av mycket snö och mycket och kyla gjorde att vi fick spela här i lördags och träna här nu. Matchen mot Vasalund idag valde vi att inte spela för att det var för kallt, det skulle inte bli bra. Nu har vi valt att satsa på kvalité och träna härinne på Bosön istället. Men enligt väderprognosen så ska det bli bättre nu till helgen så jag hoppas vi kan spela då.
”Vinnarhallen” - som den heter – här på Bosön är alltså den enda elvamannafotbollsplanen som finns inomhus i hela Stockholms län?
- Ja.
Är inte det konstigt?
- Den diskussionen har ju varit i Sverige i 20 år. Men nu är vi i den här hallen och vi kan träna bra här, när vi är på Skytteholm kan vi ha bra träningar där.
Hur är det med träningstider här, det finns ju fler fotbollslag i Stockholmsområdet:
- Vi tränar ju på dagarna och det är ju ett begränsat antal lag som gör det här i Stockholm.
***************************************************************************
Inget allsvenskt lag har lyckats kvalificera sig för Champions League sedan Helsingborg år 2000. Året innan var AIK där och hamnade i fint sällskap i gruppspelet: Barcelona, Arsenal och Fiorentina. Men nu i sommar har AIK för första gången på elva år möjligheten att få spela i den finaste klubbligan i Europa igen.
I sommar smäller det och då är det inte VM jag tänker på utan AIK:s Champions League-kval! Vad tänker du på när jag säger ”Champions League”?
- Att det är den största europeiska ligan.
Vad ägnade du dig åt i AIK 1999 när Barcelona, Fiorentina och Arsenal hade äran att få besöka Råsunda?
- Då tränade jag 16-åringarna i AIK.
Vilka av Champions League-matcherna såg du?
- Jag såg hemmamatcherna, självklart, sen var jag i London på Wembley och såg Arsenal-matchen. Sen var jag i Florens och såg matchen mot Fiorentina men jag var inte i Barcelona.
Jag satt och såg så gott som alla Champions League-matcher som AIK spelade 1999 nyligen. Det som slog mig var att motståndarna är bättre på att spela med få tillslag på bollen, de har betydligt lägre felprocent i passningsspelet och ligger bättre till i sina positioner på planen. Men AIK gör ju riktigt bra matcher, det var ju relativt jämnt i alla sex matcher förutom bortamötena mot Barcelona och Fiorentina. Hur stort tror du att avståndet är idag mellan AIK och de andra toppklubblagen i Europa jämfört med för elva år sen?
- Oerhört svårt att svara på, de lag som AIK mötte då var ju riktiga topplag. Först och främst vill jag säga att vi är medvetna om att vi ska spela ett europeiskt kvalspel. När det gäller vår säsong så är den uppenbart uppdelad i ”tre halvlekar”: först är det försäsong, sen är det 14 allsvenska omgångar innan VM-uppehållet och sen är det en Cup-omgång. Efter det är det ett relativt långt uppehåll för Fotbolls-VM då det finns tid för vila, reflektion och träning. Sen har vi ett transferfönster som öppnar innan Champions League-kvalet och innan vårt seriespel avslutas. Så vi fokuserar på ”här och nu”. Men ”Europa-spel” finns som en naturlig del av vår verksamhet och det siktar vi på.
- Det är min övertygelse om att svenska topplag definitivt är tillräckligt bra för att kvalificera sig för europaspel. Med den nya rankningen så kan svenska lag klara det och har också haft möjligheten de sista åren. Men man har inte varit tillräckligt bra vid rätt tillfälle som jag ser det. Kalmar var tillräckligt bra för att slå ut Debrecen men ”slarvade bort det”; det är skillnad mellan att vara ”ett nummer för liten” och att ha en dålig dag. Har man en bra trupp med ett fungerande spel och dessutom lyckas att vässa formen - då är chansen väldigt stor.
Nu tänkte jag att vi skulle reda ut vad AIK framför sig i det europeiska kvalet. Om AIK inte lyckas kvalificera sig för Champions League, har AIK då en ”andra chans” på någon annan europeisk liga för att AIK vann Svenska Cupen också?
- Den bild jag har är att vi måste passera två stycken ”hemma-borta-rundor” – vinner man detta är man minst i Euro League. Vinner man tre ”hemma-borta-rundor” är man i Champions League.
Vinner man ingen av dessa matcher så finns inget tröstpris?
- Nej.
På pressträffen här på Bosön i januari minns jag att ni sa att det ingick i AIK:s budget att spela i Europa. Vad händer med AIK:s ekonomi om ni inte skulle lyckas med det?
- Det kan inte jag svara på.
***************************************************************************
För någon vecka sedan fick Stahre en förfrågan från en grekisk klubb om han ville bli tränare där. Stahre hänvisade till att han var kontrakt med AIK och AIK deklarerade att man inte ville sälja Stahre.
På frågan om vad han gör om fem år är Stahre säker på att han är fotbollstränare fortfarande, det är dock osäkert på vilken nivå. Drivkraften är att vara i lag som kan utmana och vinna, det är det som driver honom, samt att vara på högsta nivå. Men han vet också att det kan komma en dag när kraften inte räcker till, men just nu är det ”fullt ös med AIK” som gäller.
Beträffande samarbetet med sportchefen Björn Wesström så säger Stahre att det en fördel att de har en bra kemi som yrkesmänniskor. De har jobbat ihop i tio år i olika former vilket är en trygghetsfaktor för både dem själva och för AIK. Björn har som sportchef det mer övergripande ansvaret för AIK och Stahre har ju som tränare kontroll på det dagliga arbetet med laget. Men samtidigt poängterar han att ”vi gör det tillsammans”. Den nuvarande situationen beskrivs till och med som ”optimal”.
*************************************************************************
Efter att ha blivit historiska och vunnit dubbeln för första gången 2009 ska AIK nu i år försöka försvara titlarna. Historien visar att det varit svårt att vinna Allsvenskan flera år i rad men det finns givetvis undantag. 1996 lyfte IFK Göteborg SM-bucklan för fjärde året i rad men räknar man från 1996 så har nio lag vunnit serien, förutom redan nämnda IFK Göteborg och AIK är de andra lagen Halmstad BK, Helsingborgs IF, Hammarby IF, Djurgårdens IF, Malmö IF, IF Elfsborg och Kalmar FF.
Det finns även ett undantag på 2000-talet när det gäller att vinna Allsvenskan två år i rad:
Att försvara ett allsvenskt guld är svårt, inget lag har lyckats vinna två år i rad sedan Djurgården gjorde det 2002 och 2003. Så vad talar då för att AIK ska lyckas med det:
- Vi har en bra spelartrupp som tillåts göra en elitsatsning där vi har en bra verksamhet varje dag.
Vilka blir AIK:s största utmanare till guldet?
- Det är de som varit med i toppen tidigare; Elfsborg, Kalmar och Göteborg. Sen har vi Helsingborg och Malmö FF. Malmö har ju en riktigt bra trupp med goda förutsättningar att vara ett topplag, pengar har de också så de är ett potentiellt guldlag.
Varför är det så svårt att försvara guldet?
- Det är svårt att vinna över huvudtaget, det ska man krasst konstatera. Sen handlar det om helheten: att ha ett fungerande spel, en fungerande spelartrupp, en bra skadesituation och en bra verksamhet över huvudtaget. Jag tror att den här säsongen varken blir lättare eller svårare bara för att vi vann förra året.
***************************************************************************
Det är många lag som Mikael Stahre hunnit med att träna, trots att han bara är 34 år. Innan han kom till AIK 1998 tränade han ungdomslag i Gröndal och i Hammarby. I AIK ansvarade Stahre först för AIK P-16-lag fram till 1999, sedan tränade han AIK:s utvecklingslag åren 2000 – 2005. År 2006 var han assisterande tränare till Rikard Norling, AIK vann då stora silvret. 2007 - 2008 var Stahre huvudtränare i FC Väsby United och tog upp laget till Superettan. November 2008 tackade han ”ja” till att träna AIK, de dubbla titlarna 2009 gav Mikael Stahre priset ”årets tränare” på fotbollsgalan.
Har du någon förebild som tränare?
- Jag har varit ledare i 20 år och haft förmånen att jobba med många bra ledare och instruktörer som kanske inte haft ambitionen att bli elittränare. För mig har det betytt oerhört mycket att jag haft så många bra personer omkring mig. När jag startade min tränarkarriär hade jag oftast äldre personer med mig som inte hade hungern att bli elittränare som jag men som backade mig på ett väldigt bra sätt. Ingen nämnd ingen glömd. Men tränare som Stuart Baxter som införde nya saker i AIK, Rikard Norling och Nebojsa Novakovic och ledare som Tommy Söderberg är ju personer som har lyckats bra på olika sätt. För mig är det viktigt att man alltid är sig själv, sen kan man hämta olika saker från människor. Man kan nå framgång på så många olika sätt, men ens personlighet tror jag präglar ens ledarskap.
Vad klurig du var som tog hit din mentor och lärare, Christer Swärd, från tränarutbildningen som assisterande tränare!
- Jag hade ju Christer som instruktör på Steg-4 i tränarutbildningen och jag hade träffat honom i flera olika sammanhang, på förbundet och som tipselittränare. Men jag hade ingen jättedjup kontakt med honom eller så, men jag kände att jag fick en väldigt bra bild av Christer och när jag fick uppdraget så hade jag möjlighet att ha två assisterande tränare. Jag är ganska insiktsfull och hade tankar om vad jag behövde komplettera med för att få den optimala tränarstaben. Men det var bra att få hit Christer som inte har någon koppling till AIK och som kan se allt neutralt.
Ditt val av Andreas Alm:
- Han står för spelarerfarenheten i AIK. Han är också naturligt aggressiv och en vinnartyp som dessutom är en smart kille. Någonstans har han en respekt för tränaryrket, han har påbörjat sin tränarkarriär och han är en reflekterande kille som har alla förutsättningar för att lyckas bli en topptränare. Det bästa är om man har spelarerfarenheten, respekten och fallenheten för att vara tränare, då kommer man så nära ”max” som möjligt för att bli riktigt bra.
- Jag har inte spelarerfarenheten och får göra det bästa av situationen!
Vad har du för styrkor och svagheter?
- Hittills har jag sett till att omge mig av rätt människor, då menar jag både spelare och tränare och ledare. Att välja rätt spelare, inte bara för den enskilda matchen utan för truppen. Sen att man också får en bra och dynamisk ledargrupp. Dessutom måste man ha någon typ av fallenhet för pedagogik och sådana saker, det har jag förhoppningsvis.
- Jag har säkert flera svaga sidor. Det finns de gånger jag känner mig begränsad av att jag inte varit elitspelare men tränaren har inte svaren på alla frågor. Det kan finnas spelare eller andra ledare som har svar på de frågorna, insikt är väldigt viktigt i ledarskap.
Avslutningsvis: tror du att det är möjligt att spela fotboll på Råsunda om en dryg vecka?
- Det tror jag, vi får se hur vädret utvecklar sig. Som jag har förstått det handlar det inte bara om planens beskaffenhet utan om arenans beskaffenhet totalt. Man ska kunna sitta på arenan och det ska finnas fungerande vattenledningar till toalett och kaféer också. Vi får se vad det blir!
Tack så mycket och lycka till!
- Tack själv!
