Örgryte - Falkenberg2 - 1
Fjärde raka förlusten för AIK
Ångestmolnen hopar sig allt tätare över AIK efter den blytunga förlusten mot Halmstad. Möjligen kunde en liten spelmässig förbättring skymtas, men resultaten är fortsatt usla.
Hatar uttrycket, men nu börjar det faktiskt lukta kris. AIK har fortsatt enorma problem med att skapa målchanser och den snöpliga förlusten mot Halmstad underströk känslan som råder kring AIK just nu – total motvind.
Första halvlek
De som hade hoppats och trott på en rivstart av ett hungrigt AIK sprängfyllt av revanschlusta behövde inte bemöda sig. AIK:s anfallsspel var i vanlig ordning trögt och fantasilöst, istället var det faktiskt gästerna som inledningsvis skapade farligast målchanser genom ett smart kontringsspel.
AIK lyckades emellertid spotta upp sig efter den tama inledningen och fick ju längre halvleken gick ett spelmässigt övertag. Man lyckades till och med vaska fram ett par hyfsade målchanser. Anfallare för dagen Martin Mutumba, piggare än sist, var närmast genom dels ett skott utanför straffområdet och dels ett försummat nickläge i boxen.
I övrigt var första halvlek en riktigt sömnig affär. AIK hade intentioner men lyckades inte alls med dem avgörande momenten i sista tredjedelen på motståndarnas planhalva. Svårt att spekulera i hur det kommer sig, men känslan är att självförtroendet är helt kört i botten. Antingen vågade man inte, eller så trodde man inte på det man gjorde.
Andra halvlek
Det spelövertag man skapat i slutet av första halvleken lyckades man ta med in i andra. Mer tryck och mer bollinnehav på Halmstads planhalva. Halmstad som efter den pigga första valde att i andra parkera den berömda dubbeldäckaren framför Södra.
Lite mer vilja och beslutsamhet hos AIK-spelarna i andra halvlek och ett ledningsmål hängde faktiskt i luften. Mest och bäst skapades via högerkanten där Viktor Lundberg och Kenny Pavey stod för ett många gånger fint kantspel. Dessvärre genererade kombinationerna i på sin höjd en resultatlös hörna. Precis som i alla föregående matcher är AIK fruktansvärt trubbiga i boxen och behovet av en riktig striker är desperat.
Än mer tryck när Miran Burgic äntrade planen, sista tio minuterna var faktiskt bra från AIK:s sida. Slovenen gjorde ett piggt inhopp och var nära att nicka in det förlösande ledningsmålet. Men nära duger inte och istället är det Halmstad som på ett styrt skott via AIK-spelare som avgör matchen.
Sammanfattning
Visst, vi har en hel del otur i matchen mot Halmstad. Styrt skott på baklängesmålet och blåsta på en solklar straff. Men egentligen ursäktar det inte ett dugg. AIK saknar kvalité, vilja och självförtroende. Stundtals agerande som elva spöken som håglös vandrar runt livrädda för bollen. Vet inte vad eller vem som ska få oss ut ur det här träsket, allt känns tomt. Väldigt tomt.
AIK har fyra raka förluster och jag hörde något om att säsongsinledningen är någon form av bottenrekord för ett mästarlag. Det som trots detta känns mer beklämmande är att vi hittills i stort mött idel bottentippade lag. Kommande omgångar kan det bli åka av på allvar när vi möter lag som på pappret är betydligt bättre.
