Gästkrönika: Säsongen 2001
GF:s skribenten "Gamle Svarten" ger här sin syn på säsongen som har varit.
Året då svensk fotboll förlorade oskulden.
Den mest konstiga säsongen jag hittills har upplevt är färdigspelad. Det här måste väl ändå vara det år då vi alla förlorade vår oskuld. Att våra småbröder skulle vinna guld kunde man inte ens drömma i sina värsta mardrömmar. Att till och med Lilltvillingen skulle komma före oss var väl lika otänkbart det.
Som flera har konstaterat tidigare beror vår tredjeplacering inte på att de andra lagen var bättre än väntat, utan att Gnaget var sämre än väntat.
Säsongen startade ganska uselt med skador på Alm och Ishizaki och med David Ljung-affären. En av orsakerna till den dåliga vårsäsongen, tror jag. David Ljung kunde naturligtvis inte göra sitt allra bästa när tankarna låg hos sambon. Halva spelartruppen tyckte att han var en ynkrygg som inte kunde ställa upp, den andra halvan hade stor förståelse för hans skäl och vips, där har vi en spricka i truppen.
När man spelar på den här nivån måste man ha roligt och hela truppen måste dra åt samma håll.
När jag satt i bussen på väg hem från Gamla Ullevi i juli månad och hade sett ett dåligt AIK få spö av Örgryte med 1-0 kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro att det var den sista förlustmatchen den här säsongen. Men så blev det. Tolv raka matcher utan förlust lyfter upp säsongen och lilla silvermedaljen gör att den inte känns helt misslyckad.
Men den har heller inte motsvarat förväntningarna. Antalet oavgjorda matcher var dessutom alldeles för många och poängförlusterna kändes också väldigt onödiga i flera av kryssmatcherna.
På minussidan har jag redan nämnt att två Stockholmslag kom före oss. Jag tycker också att försvarsspelet i vissa matcher har varit mer än lovligt virrigt och det har inte känts helt stabilt på målvaktssidan. Men då måste jag samtidigt plussa Daniel för hans avslutning. Mittfältet var ett sorgebarn i början på serien. Speciellt i första Djurgårdsmatchen då Martin och Tjerna sprang i samma fotspår och trampade varandra på hälarna hela andra halvlek och det fick pågå utan att något gjordes från bänken.
På plussidan sätter jag givetvis det fantastiska publiksnittet, 15.496, går det att öka ytterligare? Ja, jag tror det. Nästa år kan bli ett mycket hett år för Stockholmsfotbollen, med tre lag i Europa. Plus sätter jag också för spelartruppen. Kontinuitet är ordet för dagen. Nu är det dags för kontinuiteten i Gnaget.
Många ungdomar bankar på Råsundaporten och vill vara med. Unga, respektlösa och tekniska spelare. När hade AIK så många tekniska spelare samtidigt i truppen? Nästan alla kan göra något med bollen och inte bara tjonga iväg den. Borta är den tiden då det inte gick att ha en tekniker på vänsterytterposition och en dribbler på högerkanten. Det ansågs att det inte gick att ha två sådana spelare i laget då de var alldeles för lika som spelartyper. Men 10 terränglöpare gick bra att ha med.
Per Nilsson var ett välkommet tillskott och om inte proffsklubbarna sätter stopp för det så väntar många härliga år för oss. Svante Samuelsson vet jag inte mycket om, men det jag läst verkar lovande. Sedan har Sanny utlovat ett eller två nyförvärv till. Nästa år blir det guld för AIK! Har ni hört det förut? Framtiden tillhör AIK!
Årets miss: Martin Åslund mot Trelleborg borta.
Årets mål: Mats Rubarth mot H-by och Hamburgertallrik på DT.
Årets lidelse: HBK på Råsunda, varför vill inte HBK sätta igång spelet när de har frispark? Måste det ta tre minuter? Varför reagerar inte domaren?
Årets citat: "Stefan Söderberg är ett geni, han lyckades sälja Patrik Fredholm till Udinese för flera miljoner, det måste vara en större bragd än att sälja snö till eskimåer". Sagt av en Nynäsgnagare.
Årets motståndartränare: Tysken, som nästan hade en dialog med GF-klacken i cupmatchen mot Assyriska.
Årets comeback: Brunte, som hade en dialog med GF-klacken.
Årets sensation: Att samme Brunte gjorde mål i allsvenskan.
Årets comeback II: Tolle, efter att ha varit hånad, utskälld och enligt många den sämste som någonsin spelat i Gnaget reste han sig och hyllades som den AIK-hjälte han har varit hela tiden.
Årets grönsak: Gurka.
Årets självmål: Den kvinnliga miljöpartisten som tyckte att förståndshandikappade kunde liknas med grisar.
