Krönika: Idag börjar Allsvenskan
I en perfekt värld skulle Allsvenska premiären stå idag. Inför fyllda läktare skulle AIK-spelarna springa ut på den fina gröna mattan i solens ljus och med en klarblå vacker himmel ovanför dom. AIK skulle spela under optimala förutsättningar mot en nykomling som inte borde ha någonting att hämta på respektingivande Råsunda.
Verkligheten är en mindre rolig historia. AIK spelar idag sin sista hemmamatch innan det ologiska uppehållet under en stor del av sommaren. Det är ett lag som nästan helt saknar självförtroende och flertalet Svenska Mästare som är spillror av sina gamla jag. Den enda platsen AIK har dominerat på i år är media. Allt snask om krisen i AIK säljer och mycket har skrivits om laget som vågade ha mottot, ”Kom och ta oss!”
Inte ens problemen hos den stora favoriten, silverlaget från förra säsongen, IFK Göteborg kan rubba på den mediala tronen. Laget som försökte skapa konstlat självförtroende genom att kalla sig ”Nästa Mästare.” Men dom kommer ändå undan billigt, och varför då? Därför att kris i AIK säljer mer än någonting annat. Man blir lite förundrad över föreningen man älskar. Att den har sådan oerhörd makt att rubba allas vår vardag.
Verkligheten är att årets säsong i Allsvenskan har varit den galnaste på länge. Tyvärr har det även inneburit den sämsta på år och dagar. Allt fler små lag med begränsade egna medel klamrar sig fast i Allsvenskan. Fotbollen håller på att bli en idrott som styrs av rädsla. Rädslan för att begå ett misstag när du försöker bygga någonting större, och som resultat bli ersatt av en bondeförening som ser spel i högsta serien som ett SM-guld.
När spelare förvandlas till saker man kan köpa så handlar det inte om vem som har bäst talangutveckling, eller vilka som har flest på läktaren. Det handlar inte ens om vem som har anrikast historia. Det handlar enbart om pengarna i kuvertet. Gör du ett misstag så sinar kassan, och spelarna väljer bort Söderstadion eller Råsunda för Fredrikskans eller Vångavallen.
Det finns så mycket man kunde vidröra som är delaktigt i det som dödar vår fotboll. Och i jakten på den skyldige kommer man att peka på både sig själv och alla andra. Man kommer att se skulden i systemets utbyggnad, ilsket grina om orättvisa förutsättningar och rasa mot fel begångna av dom egna ledarna. Det är så mycket så man blir trött, och därför gör man inget. Därför fortsätter orättvisorna att regera, därför följs alltid stunder av stor glädje med tider av kris.
Personligen väljer jag att se det på ett annat vis. Själv skall jag börja göra saker. Jag ska börja jobba för förändring. Först ska jag städa hemma, går det bra så ska jag höja blicken, tackla dom riktigt stora frågorna. Till slut kanske jag kommer att göra precis som AIK, greppa efter för mycket, som Ikaros flyga för nära solen och se hur mina vingar smälter. Men det är min natur. Jag kommer förmodligen inte att vända för det.
Idag börjar Allsvenskan. Vi möter upp över tjugotusen av oss, på ett soldränkt Råsunda. Under en himmel av blått och på Sverige finaste gräsmatta så kommer våra killar att springa ut inför ett ambitiöst tifo. Det kommer att vara precis som en vanlig premiärdag i Allsvenskan. Förväntan kommer att blandas med lättnad i en underbar kombination av känslor. Jag längtar redan. I tanken är jag redan där.
Du kommer väl? Man kan ju inte missa premiären.
